Teaterhöst

Häromdagen satt vi alltså och avnjöt Ratata, en film som spelades in 1956, för drygt femtio år sedan. I en av dom två kvinnliga huvudrollerna ser man där en ung förtjusande Yvonne Lombard. I dagens DN får samma Yvonne Lombard lysande recensioner för sin rolltolkning av Becketts "Lyckliga dagar" på Stockholms Stadsteaters Lilla scen. 
  Skådespelare ger sig inte i första taget och de flesta blir bara bättre med årens erfarenhet. Dom bara mognar som ädelt vin. Yvonne fanns på Stadsteatern när jag jobbade där som scensnickare i mitten av sextiotalet. Jag vill minnas att hon var en mogen kvinna redan då, fembarnsmor och allt. Hon kunde komma inkvittrande i lunchrummet och möta scentekniske chefen i dörren med repliken: "Hej Arne! Vad du ser potent ut!"
  I samma tidning ser man också, att det strävsamma paret Jan Malmsjö och Marie Göranzon åter skall spela tillsammans, i Tjechovs "Måsen" tillsammans med bl.a. Mikael Persbrandt och Ingela Olsson på Elverket. Det blir säkert en spännande uppsättning.
  Jag känner att jag har saknat närheten till teatern. Det har under så många år varit ett sådant företag att ta sig dit att man kommit av sig. Nu är det närmare och dragningskraften börjar göra sig påmind. Kanske det får bli en teaterhöst denna höst.