måndag 31 december 2007

Snart nytt år


Isen ligger över Gisen men är ännu inget att ge sig ut på.

Jag vill passa på att önska alla bloggvänner ett Gott Nytt År!

söndag 30 december 2007

Se "Den stora premiären"!



Vi fick biljetter via Teaterlistan och fick i sista stund se denna festliga Bröderna Marx-föreställning på Intiman, med Eva Rydberg som mycket porträttlik Harpo, Kim Sulocki som Chico och framför allt Ola Forssmed som en totalt vanvettig Groucho Marx. Hur den karln är funtad kroppsligen begriper jag inte. Det verkar vara någons sorts teleskopsystem när hans gänliga lekamen bara sjunker ned till golvet, med benen i absurd vinkel under sig. I övermorgon går den på TV  i inspelning från Fredriksdalsteatern i somras. Se den!
  
                                                              


Tack vare Teaterlistan: http://www.teaterlistan.se/  har min föresats, att återknyta kontakten med teatern under den här hösten, verkligen gett resultat. Det har blivit fem resor till olika teatrar i staden med mycket skiftande föreställningar och mycket roligt.

fredag 28 december 2007

Julleda?


Här är ett ljus som har kroknat, som om det hade ledsnat på julen.  Vi hade adventsstaken stod inunder med fyra ljus tända och det blev bara för mycket.

torsdag 27 december 2007

August kontra Labyrint



En sådan fantastisk film det blev, den här dramatiseringen ur Strindbergs liv, så välspelat och så väl förberett för att fånga tidsandan i kläder och rekvisita. Jag är full av beundran över det arbete som lagts ned och glad att ha fått vara en aldrig så liten del av detta. Huvudaktörerna Jonas Karlsson och Linda Zilliacus utför ett fantastiskt skådespeleri och flera av bifigurerna överraskar. Och fotografen har lyckats skapa väldigt vackra bilder i de miljöer som letats upp. Peter Birro och SVT-drama är att gratulera.
  Det blev två långa avsnitt istället för tre kortare och det var också skönt, speciellt som man i SVT får se dem i sin helhet utan reklamavbrott. Man hinner sjunka in i stämningen och tempot, som ju var ett helt annat på den tiden. Det är jag som är stinsen på bilderna. Skäget är eget, hopsparat under ett par månader just flör denna bild



  Kontrasten när man sen direkt efteråt skulle se sista delen av "Labyrínt" på TV4 blev alltför påtaglig. En påkostad serie, som man aldrig lyckats få något sammanhang i. Inte ens på slutet begriper man historien och vad vitsen med hela det nedlagda jobbet var. Det görs fina skådespelarinsatser där med, men man får aldrig möjlighet att ta dem till sig. Allt blir totalt söndertrasat av alla avbrott.
  Sen uppstod en märklig situation, när Karls hustru, som kidnappats i det första avsnittet och som man därför glömt hur hon spåg ut, återinträdde i historien och visade sig vara Linda Zilliacus, avskalad all glans från Augusts "Siri von Essen". Då tyckte man verkligen att hon hade bytt ned sig.

söndag 23 december 2007

Jul med det okända

Nu har vi ljus, här i vårt hus,
någon tände granen Hopp, trallallala!


Vi låg och dåsade i halvdvala klockan halv sju på morgonen då granen plötsligt tändes i rummet bredvid. Någon tyckte att vi skulla stiga upp. Tyson låg på en stol helt fredligt och ingen av oss hade hört ett ljud, trots att dörren var helt öppen och det bara är sex meter till granen från sängen. Jag hade visserligen vridit ur en lampa helt lätt i går kväll, men det behövs en rejäl kick för att få den att tända utan att skruva på den. Vi testade när vi stigt upp. Tyson är naturligtvis starkt misstänkt, men som sagt, ingen av oss hörde det minsta ljud innan.

lördag 22 december 2007

Frostig promenad



När dammsugningn var klar, var jag tvungen att ta mig ut en stund medan det ännu var något dagsljus. Frosten gör i alla fall landskapet lite ljusare i brist på snö och de sista solstrålarna träffar asptopparna i skogskanten.


Frosten kan förvandla t.o.m. några gamla bildäck till ett dekorativt mönster.


Tecken i skyn


Det gamla jättekastet har fått en vacket frosthätta till julen

torsdag 20 december 2007

Blodbrist i Norrtelje

Rubrik i Norrtelje Tidning: Sjukhuset efterlyser blod inför röda dagar


Samtidigt förser tidningen läsarna med nästa torsdags TV-program istället för dagens. Dom fick mig för en stund att tro, att jag missat starten på "August", för andra avsnittet skulle sändas i kväll. Dom är på skämthumör där på redaktionen.

onsdag 19 december 2007

TV, drömmar och verklighet

Vaknar efter tre timmars sömn mitt i en dröm och känner, att så mycket rör sig i huvudet att jag måste stiga upp och göra något, för att skapa lugn igen.
  Jag såg sista avsnittet av "Grotesco" i går kväll och insåg, att för att rätt uppskatta detta avsnittet måste man inte bara vara tillräckligt gammal. Man måste även ha varit TV-innehavare under en längre tid än vad jag har varit. Jag skaffade, av olika anledningar inte TV förrän 1998 och har alltså missat en del, eller sluppit, det beror på hur man ser det.
  Jag har aldrig uppfattat det som en miss, därför att jag valt själv att inte ha TV och därför att jag använt tiden till andra saker, som har format mitt liv och som gett mig erfarenheter, som jag inte skulle vilja vara utan. Mycket har jag kunnat följa ändå, då jag hade tillgång till TV på annat sätt, men en del serier t.ex. har jag inte sett.
  Nu byggde det här avsnittet av Grotesco mycket på ett avsnitt av Dallas, som jag aldrig såg men läste om. Där fanns ett avsnitt, när en av huvudpersonerna bildlikt återuppstår från de döda. Han hade dött i ett tidigare skede men återinträder i handlingen. För att förklara detta specialskrevs en storyline, där den här personen har drömt allt som hänt sedan det avsnittet han försvann ur handlingen. Detta har jag läst om och förstod nu när jag såg Grotesco, hur det hela hade fungerat, vilken komplicerad historieskrivning det blev att hålla i huvudet. "Allt var bara en dröm."
  När jag vaknar har jag, parallellt med denna historia, min egen brokiga historia i huvudet, med olika yrkesverksamheter, arbetsplatser, intressen och upplevelser etc. och vet inte vad av detta som verkligen har hänt. Kanske en del av det bara var en dröm. En del saker finns ju dokumenterade, men jag har också i huvudet bilder av saker, som jag tror har varit en återkommande dröm.
  Det utspelar sig i ett trångt utrymme, troligen under takstolarna i en trossbotten eller källargrund, dit jag fått tränga mig in genom en smal passage, som jag inte vet om jag kan passera längre, där det kan finnas dokumentationsmaterial kvar om något jag syslat med. Bilderna av det här utrymmet är inte klara, eller förändrar sig, men känslan av hur jag tog mig dit är väldigt stark, nästan som klaustrofobi. Dröm eller verklighet?
  Jag får samtigt bilder av när jag krälar på vinden och tilläggsisolerar huset vi bodde i förut och senast garaget, där jag nu har min verkstad. Har jag verkligen klarat av detta eller är det bara något jag föreställer mig? 
  I huvudet finns också, när jag vaknar, känslan att jag håller på och avslutar någonting och att det är viktigt att fånga upp det här i tid, innan jag slutar. Kanske borde någon krypa in och titta om det ligger någonting kvar där och skräpar? Något som dom annars kommer att finna när dom river kåken om hundra år. Då kommer dom att klia sig i skallen och säga: "Det var som fan! Höll han på med sånt."
  Är det den kommande pensioneringen som spökar, eller det att jag inte vet hur länge jag kan fortsätta med min nuvarande verksamhet om jag inte får ordning på den här muskelvärken? Eller är det "Det okända" som gör sig påmint och talar om att tiden går.
  Nu blev det väldigt makabert i går, när dom grävde upp Tage Danielsson och Astrid Lindgren och dom blandade sig i historien igen, men det var geniala scenkopplingar med Horace Engdahls färd till Nangiala, efter att Astrid fått nobellpriset postumt, och med dansen på de saligas ängder ur Tages film Äppelkriget.
  Jag vaknar alltså mitt i denna drömröra och går upp för att skriva av mig den. När jag kommit en bra bit på väg, råkar jag trycka på någonting så att bilden försvinner och en annan sida kommer upp på skärmen, innan jag har hunnit spara. Det tar en god stund innan datorn vill hitta tillbaka till rätt sida och jag får börja om att skriva samma sak en gång till. Eller har jag bara drömt att jag skrivit det? Jag kanske just har kommit och satt mig här och tror att jag redan hade skrivit, för att jag hade i huvudet vad jag skulle skriva.
  Nu har jag skrivit det här, tror jag, och skall äta något och gå och lägga mig igen och se om jag kan somna och vaknar i morgon och kan läsa det här, eller om jag bara har drömt att jag har varit uppe. Djävla Dorsin!

TV-serier o spöken

I kväll blir det "Stå upp" och "Grotesco" på TV för att lätta på sinnet. Kanske tittar jag också på finalen i "Bonde söker fru", som jag annars bara har följt via löpsedlarna. Många frågetecken kring en sådan serie. Varför vill man t.ex. utsätta sig för att var den som "tog bonde-Fredriks oskuld" och sen inte ha mer med det hela att göra.
  Det okända är slut för säsongen, så nu får vi nöja oss med våra egna spöken. Vår ena katt, Tyson, är ett typiskt sådant. Han kan frambringa ljud på de mest konstiga sätt och på ställen där man inte förväntar sig att det skall låta. Annars är han så gott som helt stum, om det inte är nödläge.
  Senast nu på förmiddagen, när jag satt och skrev, började plötsligt en av julklapparna kvittra. Jag hittade i Naturskyddsföreningens butik små gosiga fåglar av olika arter, gosedjur till barnbarnen alltså. Om man trycker på dom på ett visst sätt så kvittrar dom med rätt läte för arten. Lärorikt och bra. Det tyckte Tyson också, som ville veta hur en blåmes låter, och klev runt i lådan så han fick ett par av fåglarna att börja kvittra. Sen blev han väldigt brydd och gick därifrån.
  På nätterna kan han få för sig att vandra över klaviaturen på pianot, som står i rummet bredvid vårt sovrum. Det brukar vara lite svårt att somna om efter den konserten. Han kan också få böckerna att börja leva sitt eget liv i bokhyllan, när han krupit in bakom och tagit sig en lur och sen skall vända för att komma ut igen. Det har varit knäpptyst i rummet i två timmar och plötsligt ramlar bökerna ur bokhyllan.



Tyson är också intresserad av alla former av motorfordon, både in- och utvändigt. Här har han intagit sonens BMV.


 

Poem

I bilen på väg till massören skaldade jag:



Ja, visst gör det ont när jag skall växla.
Varför skulle annars armen tveka?



Nu känner jag mig mycket bättre, på de ställen som gick att göra något åt taktilt. Morgondagen får utvisa vad som ytterligare skall åtgärdas.

tisdag 18 december 2007

Skådespeleri och musik

Fick i dag vänligen en DVD-platta från TV3 med "Sanningen bakom", där jag medverkade som präst. Det såg bra ut, även om jag inte riktigt tyckte programidén humormässigt höll hela vägen ut. Det finns till och med risk att en del tar illa vid sig av den fejkade begravningsstoryn.
  Humor är ingen lätt genre. Det har nu t.o.m. Babben fått känna av. Där har det annars nästan bara varit plus. Inte minst intervjuerna har varit sevärda. Senast var det Mikael Tornving som överraskade med oanade livserfarenheter.


Nu är jag nyfiken på hur Marie Picassos nya skiva låter. Synd att hon skall behöva ha så lågt ställda förväntningar på kritikerkåren, så hon tror att dom skall såga henne bara för gamla synder.


Vi gottar oss f.n. åt en DVD med "Albert och Herberts julkalender", som slår ut det mesta i den vägen. Där är ett sagolikt bra samspel mellan Sten-Åke Cederkök och Thomas von Brömsen. snacka om relationsdrama.  Årets upplaga är mycket seg vid jämförelse. Men Susanne Ernrup gör en rolig figur av sin misslyckade nissa.

fredag 14 december 2007

Meddelanden


Jag promenerar längs vår skogsväg och finner denna skylt, som måste ha kommit dit i ett tidigare sekel och en bra bit bakåt i det. Här finns ingen barninstitution så långt ögat når och inga hus med barnfamiljer, så vitt jag kunnat se under de dryga två år jag bott här. Men man vet ju aldrig med barn. Dom kan dyka upp var som helst. Det borde kanske stå sådana skyltar varannan kilometer längs alla bilvägar.


Jag har lackat en skiva för tredje gången. Den bör få vara i fred för att undvika dammpartiklar på ytan. Hade också tänkt dekorera staken, den inlämnade ljusstaken alltså, med guldfärg, men fann att underlaget inte kunde få godkänt. Finner då, att "ommålning med denna färg bör ske inom två timmar eller efter fyra dagar för att undvika resning i lacken". Jag målade den ju i går, så det blir att vänta till måndag då. Kitt!


Får ägna dagen åt visrepertoaren, som inte sliter på muskulaturen och se på gamla TV-program.

torsdag 13 december 2007

Grotesco

Har ni möjligen missat humorserien "Grotesco" på SVT på onsdagkvällarna? Det hade jag till häromkvällen, då jag blev helt överumplad av denna geniala blandning av korta gags och imitationer av gamla filmer eller TV-serier. Varför har inte den lyfts fram mer i tidningarna?
  Har nu kollat tidigare avsnitt på SVTs hemsida och ser att det här är något nytt, ty det har lagts ned möda på detta av folk som kan mediet och som kan den nya datatekniken. När Göteborgarna kommer och välter globen och får den att rulla genom stan och krossa kulturhuset mitt i en "Jubel i busken" -imitationen, det är storslaget. "Hole in one!" som en av göteborgarna säger, när globen landar på plattan.
  De gamla revyrävarna dör undan och vi undrar vem som skall ersätta dem. Men här är dom ju, med Henrik Dorsin i spetsen, en sanslöst begåvad och mångsidig underhållare. Vem om inte han var värd att få Povels karamellodiktstipendium?
  Har du som jag missat det här, så gå in på SVTs hemsida och kolla. Jag satt och skrattade gott i ensamheten här hemma och just nu skall det mycket till att få igång det maskineriet. Rena medicinen.

Vrak

Har tittat på bandade avsnitt av "Vrakletarna", som ger nya bilder av vår historia på ett mycket spännande sätt. Gamla vrak från första världskriget, fullastade med järnmalm, vittnar om Sveriges roll som handelspartner till de krigförande länderna. Neutraliteten hängde på en skör tråd. Samtidigt är dessa vrak nu ett smygande miljöhot med stora mängder av tjockolja ombord, som snart kommer att börja läcka ut ur sönderostade tankar. Det ligger många hundra sådana fartyg på Östersjöns botten.

måndag 10 december 2007

Nobellfestligheter

Så randas den årliga festen
då snillena pris skall föräras,
då dräkten är viktig och gesten,
då middag med lyx skall förtäras.

I TV:n syns prakten och ståten
när kungen skall priserna räcka,
och statschefen verkar belåten,
hans ord verkar muntra och käcka.


 


Vid middagen talas begåvat
och sång och musik höres ljuda.


Med snillen vårt land är förlovat
och operan får blodet att sjuda.

Men kameramannen serverar
i bild hovets schystaste hylla,
som "Madde" galant exponerar,
ett arv från prinsessan Sibylla.

Nobellprisutdelning

Nu kommer den årliga riten,
med frackar och glitter och kråm.
De främsta av forskareliten
skall prisas och givas diplom.
De hälsar så artigt på kungen
och bjuds på den finaste mat.
Nobelkassan lättar på pungen
och hyllar sitt patriarkat.

Tore Skogman



Ännu en glädjespridare  har gått ur tiden. Artisten och låtskrivaren Tore Skogman är död. Han lämnar efter sig en låtskatt på dryga tusentalet melodier och texter. Många blev folkkära landsplågor och kommer att leva vidare lika självklara i folkminnet som Taubes visor, men i en annan oftast lättsammare genre.
  Mina egna första minnen av Tore Skogman var när jag som grabb stod och såg ishockeymatscher vid Vikingalundens uterink på Väddö. I pauserna skränade det musik ur tratthögtalaren på stolpen, däribland en rolig låt som handlade om älgjakten. Det var en typisk Tore Skogman. Han kunde snappa upp i stort sett vad som helst som engagerade folk och sno ihop en fyndig, välrimmad text med lättsjungen melodi till.
  I min ägo har jag bara en skiva med Tore Skogman, en EP med fyra sällan spelade låtar: Hattvisan, Lugnet före stormen, Snäcksjön och Jag kan aldrig glömma dig. Den förstnämnda skall jag nu, för att hedra Tore,  ta upp på repertoaren, ty jag är själv flitig användare av olika hattar. Skivan blir nog en raritet med tiden.

söndag 9 december 2007

Miljöförstörelse


Att avverkningsmogen skog avverkas är en sak, även om jag hade hopats att kommunen skulle bavara denn plätt som strövområde. Men det som nu följer är ännu sorgligare. Den avverkade marken förbereds för  nyplantering genom att en grävskopa får förvandla hela området till ett kraterlandskap som blir helt omöjligt att röra sig i. Jag har för mig att man i norrland har avbrutit systemet med hyggesplöjning, för att det förstörde den naturliga miljön. Om detta är alternativet så är det knappast bättre. Det är syniskt mot kommand egenerationer att göra så här. Nya plantor måste kunna sättas och klara sig utan denna åverkan på underlaget. 


Kullen som förut var ett utflyktsmål inne i skogen är nu helt otillgänglig och  föga attraktiv.

måndag 3 december 2007

Adventstid och medier i mediabruset


Sådant har vädret mestadels tett sig denna första adventshelg. Det har regnat och blåst. Vi har pyntat en del i trädgården och i huset, sambon har satt upp vackra ljusslingor för att lysa upp i mörkret, vi har promenerat för att få fart på värkande muskler, jag har fått slut på min strykhög, vi har sett TV och jag har varit i kyrkan och sjungit med kören. Fullt hus för ovanlighetens skull, därför att konfirmanderna var med och därmed deras föräldrar. Så det var som i Hasse Alfresons "Ringaren", några var ditkommenderade.
  TV-tittandet har bl.a. ägnats åt "Ambres", dokumentären om snickaren Sture Johansson i Värmland, som ibland intas av en urgammal och sedan länge död vishetslärare, som kan tala i timmar om tillståndet på jorden och hur vi människor bör vara mot varandra. De som har sett detta eller stött på fenomenet tidigare har mycket svårt att förneka att det är på riktigt. 
  Det jag tycker är märkligt är, att många troende religiösa, som tillhör olika samfund, tar avstånd ifrån sådana här mediala fenomen. Samtidigt läser dom med högt i kyrkans trosbekännelse, som avslutas med orden: "Vi tro och....på de dödas uppståndelse och ett evigt liv:" Har prästerna ensamrätt på att företräda dessa och vad ska dom då ta sig till om dom inte själva har någon medial förmåga? Då blir det ju bara tomt prat. Därför tillhör jag inte svenska kyrkan eller nåt annat samfund, jag bara sjunger där ibland för att det är roligt att sjunga och rummet är lämpat för att framföra bra texter i.
   Vi brukar även se "Det okända" och ett program, där två medier hjälper polisen att lösa gamla mordfall eller oförklarliga försvinnanden. De får fram häpandsväckande detaljer som gör att polisen kan arbeta vidare  med fallen och få dem lösta. Detta är ett forskningsfällt som glädjande nog inte längre är tabu att tala om och som kan förklara många av de remarkabla framsteg som människan gjort, på gott och ont. 
  Själv är jag numera öppen för alla möjliga tolkningar av dessa fenomen, efter en del egna upplevelser strax efter våra näras frånfällen. Det finns mycket i tillvaron som man inte lätt kan bortförklara och avfärda.
  På Aftonbladets hemsida kan man just nu läsa om hur Ìngmar Bergman efter sin död uppenbarade sig som en fågel för Liv Ullman, så som dom kommit överens om.
  Precis sådana upplevelser hade sambon och jag samtidigt, på varsitt håll, ett par dar efter hennes mors bortgång. En talgoxe satte sig och knackade på fönsterblecket till mitt arbetsrum två trappor upp, där vi aldrig brukar mata några fåglar. Den nickade och tittade in mycket intresserat en stund. Samtidigt knackade en annan talgoxe på fönstret där sambon var hos sin son. Den  bar sig likadant åt och vi blev förbluffade när vi berättade om våra upplevelser och fann att det skett samtidigt.
  Till historien hör, att jag vid minnesstunden läste upp ett par verser ur en av Marys gamla visböcker. Där fann jag nämligen en visa som hette just "Mary" och där en vers löd så här:

   "Men kanske hellre jag ville vara
   en liten fågel i furuskog,
   som finge fritt under himlen fara
   så långt som hågen och längtan drog.
   Ej heller då jag behövde sörja
   för mat och kläder en enda gång.
   Med sång då finge jag dagen börja
   och finge sluta min dag med sång."

Marys stora intresse i livet var ju att sjunga.
Man får tro vad man vill.

tisdag 27 november 2007

Vinter på väg?


Isen har lagt sig över Närdingen utom en strömråk mellan öarna


Sov nästan inget den gångna natten, av skilda orsaker, men har tagit mig igenom dagen hyfsat ändå. Vi har bokat en gemensam Parisresa till våren för att ha något positivt att se fram emot. Höll på att förlägga den till samma tid som det väntade barnbarnets ankomst, men insåg blundern i tid. En sådan begivenhet går ju före det mesta.
  Håller nu på att få ihop stolarna med benbrotten i verkstan och har gnetat på i skolan på eftermiddagen. Det är lite ombyte på personal för närvarande, vilket gör att allt inte går efter inkörda rutiner och det tar lite tid att bekanta sig med de nya. 
Vid hemfärden var det full snöyra, så att man knappt såg att köra.



Det måst till nytt rä där det var som mest maskätet. Sen gäller det att hitta en bets som stämmer med stolens färg.

måndag 26 november 2007

Visor i olika tappning

Två kvällar med musik, ja. Först Povel Ramelkväll med Visans Vänner, som så småningom blev riktigt trevlig. Där förekom en dam som tilläts prata alldeles för länge om ett nystartat studieförbund för kulturarbetare, medan alla vissångare satt på nålar och väntade på att få sjunga.  Annars är de här programmen väldigt opretentiösa till sin natur. Det sjungs varhelst man vill i lokalen utan ljudanläggning, visor på visans villkor, nära och lyhört. 


"Visafton i Cornelis anda" på Nalen-Stacken hade tyvärr bara halvfullt med publik, men  det blev trevlig stämning mycket tack vare programledaren Billey Shamrock. "Startfältet" var rätt blandat  och kvällen blev på så sätt mycket varierad. Vi hade förmånen att få komma in efter paus med lite roliga visor, vilket gick hem hos publiken efter den första halvlekens mer mollstämda navelskåderi. Johan Svedberg från Ronneby, som uppträdde efter oss, var däremot en trevlig bekantskap med mycket humor och självdistans.
  Två damer fanns med förutom sambon, som alltid gör bra ifrån sig på scenen. Maria Blom spelade fint och hade en varm fin röst med mycket känsla och kunde ha fått längre tid, medan kvällens huvudartist Sanna Carlstedt blev påfrestande med alltför hög ljudvolym och alltför stort ego. Eller tycker man det bara för att hon är tjej? Bra fråga. Hon kunde ju sina saker men konstrade till en del alldeles i onödan. I många fall hade begreppet visa mer övergått till någon sorts visrock, som inte passar mina öron men kanske var "i Cornelis anda". Vad vet jag?
  Vi avslutade i gammal god stil med alla medverkande på scenen och "I natt jag drömde". Vi hoppas att Cornelis Vreeswijksällskapet får resurser att fortsätta med de här kvällarna även nästa år.  

lördag 24 november 2007

Isläggning



En tunn ishinna hade lagt sig över sjön och ett tjockt frosttäcke på bryggan.  Det går mot vinter, oavsett vad klimatologerna säger. Lederna mjuknade något av promenaden och nu har jag satt på bastun för att verkligen gona mig.
  Jag promenerade på stigar som jag inte gått sedan Chaplin flyttade till Norrland. Det kändes konstigt, men som jag känner mig i kroppen just nu är det en lycka att han fick ett nytt hem. Se arkivet i april: http://blogg.aftonbladet.se/12793/perma/350141

På ett annat plan är det islossning. Vi har fått förnyat förtroende att ta hand om Visprgrammet på Åsavallen kommande sommar. Det skall läggas in i kalendariet redan nu, så vi måste bestämma ett datum.
http://blogg.aftonbladet.se/12793/perma/472969



Nyponskotten bugar sig inför dte faktum att det snart är vinter.

Visprogram



Frostig morgon. Så mycket ljusare det blev bara med frostlagret på marken och en klar himmel. Vi får se hur länge det står sig. Jag är gräsänkling sedan i går, men skall fara till Stockholm på eftermiddagen och träffa sambon, då vi skall sjunga Povel Ramelvisor i kväll hos Samfundet Visans Väner. Passar bra att öva på "The Gräsänkling blues" då. Inte för att det var något high life här i går, jag ägnade mig åt Dobidoo och strykhögen. Men den passar mig bra ändå i sin kombination av visa och Blues.
  Detta är ju en intern sammankomst, men i morgon är vi med i ett öppet arrangemang på Nalen-Stacken, då Cornelis Vreeswijksällskapet anordnar en "Viskväll i Cornelis anda". Där skall vi göra tjugo minuter, ett par Vreeswijklåtar och en del annat. Skall ägna förmiddagen att gå igenom det som skall sjungas de här två kvällarna. Skall också försöka ta mig ut på en promenad när solen stigit lite mer. Måste få fart på cirkulationen i mina vrenskande lemmar.
 

torsdag 22 november 2007

Brödet står i ugnen


Jag och Markus svarar för fikat på körövningen i kväll. Jag lovade att baka bröd om han ordnade pålägget. det blir rågsiktkakor och en sockerkaka, för den som är sötsugen. Egentligen tar detta med fikandet alldeles för stor plats på dom här övningarna, men det är den här körens sedvänja.


Min favorit i landslaget satte första målet efter dryga trettio sekunder i går kväll. Jag har aldrig förstått varför vår bästa måltjuv skall sitta på bänken halva matscherna innan han får komma in och visa hur det går till.


Akademien för det okända har gått i mål och söta Camilla vann den mediala kampen i hård konkurrens med sin moder. Det skall bli intressant att se hennes fortsatta arbete med "det okända".


Brödet är klart och jag har hunnit plocka in alla tavlorna, som stått i bilen sen jag plockade ner utställningen i går eftermiddag. Nu får man fundera på om det skall bli någon fortsättning,


 
Den stora akvarellen i mitten blev såld, så det är tur att jag har den på bild. Det är inte alltid lätt att skiljas från verk man har gjort, men ibland måste man.

tisdag 20 november 2007

God natt


Någon förstod

äntligen och köpte en av mina större tavlor. Nu går jag i alla fall inte back. Det som gladde mig extra var, att det var någon som visste något om måleri som köpte och förklarade, att den  skulle komma i fint sällskap. Det kändes som att räcka lång näsa åt tidningens kulturredaktör, som inte brytt sig. Detta har burit mig över eftermiddagen, som annars varit tröttsam.
  I kväll är småpojkarna här en stund och sätter sprätt på tillvaron. Hugos matplats är en syn för gudar. "Kan själv".

måndag 19 november 2007

Två dagar kvar




I morgon eftermiddag skall jag plocka ned min utställning. Den har nog varit välbesökt men ändå gett alltför liten återbäring. Och tidningen har naturligtvis lyst med sin frånvaro.  Vi får se när det blir härnäst, om jag överhuvudtaget skall lägga någon tid på detta?


Nu väntar jag på elektrikern, som skall fixa våra eluttag och en ytterligare utebelysning. Han skulle vart här för en kvart sedan. känns det igen? 

Jag hade en gång en båt



Jag gjorde en snabbtur precis före solnedgången till Långviken, Erkens västligaste ände. Där var mycket svårgånget på grund av vildsvinens bökande efter ollon och nötter under strandens ekar och hasselsnår. I strandkanten låg resterna av vad som en gång var en båt. Den hade högst påtaglitgt börjat återgå till naturen.


Massage



Jag fick en tid nästan omgående hos en massör, som jag besökt tidigare och upplever som mycket kunnig. Hon lyckades också på en timme koppla loss både min trilskande arm och min skalle, så att jag kunde vrida huvudet ett halvt varv extra. Något satt i kläm i ryggen så att musklerna i armen fick fel signaler och krampade. Nu tog jag på hennes inrådan ledigt i eftermiddag från städjobbet, så att inte allt genast skulle gå tillbaka.
  Eftersom det klarnat tog jag mig upp på Södra bergen och tog några bilder över staden och dess inlopp innan jag for hem. Skall nu istället försöka få något limmat i verkstaden på eftermiddagen.

Kvällsbild


Dom fanns där på åkern när jag for hem i går kväll och gjorde sig ingen brådska

torsdag 15 november 2007

Kör igen



Efter några veckors uppehåll hoppade jag med i kören igen i kväll lagom till advents- och julsångerna. Det är ungefär samma känsla att sjunga dom som vårsångerna. Många av dom har man hört och sjungit sedan barnsben och de är en levande tradition som förs vidare. Hur trött man än är innan övningen så är man upplivad när man åker hem.
  Dagen har för övrigt flutit på bra med måttliga fysiska besvär. Har hunnit med både verkstadsjobb, fotograferande och lokalvård. Själavården stod kören för.
  Skall nu försöka hålla mig vaken genom nästa avsnitt av "Labyrint" på senaste kvällstid.

tisdag 13 november 2007

Atrid Lingren till minne

Vid Astrid Lingrens frånfälle skrev jag denna vers. I dag firar vi hunfdraårsminnet av hennes födelse.


Så stannade Sverige upp för ett tag.


Vad är det för stort som har hänt?


En gammal dam har fått sluta sin dag,


en dam som vi alla har känt.



Hur kom det sig då att just hon kom att bli


så älskad av hela vårt folk?


Hon blev som en mor för vår fantasi,


en glädjens och kärlekens tolk .



Med sagans figurer hon fyllde vår värld,


och lockade stora som små.


Vi rycktes med på en hisnande färd,


och lyftes när dagen var grå,



Till Pippis bravader och Emils hyss


eller Tjorvens och Båtsmans ö.


Som för länge sedan, det hände nyss,


med minnen hon kunde förströ.



Nu reser hon själv till den blommande dal


där allt är så ljust och så gott,


där hon för alltid får vara ung och vital.


Tack Astrid för allt som vi fått!

Gråstämning


Kroppen är motsträvig, vädret är grått. Det går trögt på utställningen, även om det kommer trevliga människor och tittar. Jag fick återbud på ett trevligt statistjobb bara för att jag ville ha reseersättning. Dom är snåla och hör inte ens av sig innan dom väljer någon annan. Dålig stil tycker jag. Jag kunde ju ha fått ett annat ärende in till stan så hade det löst sig. Många vilsna tankar i skallen just nu. Behöver en rejäl positiv kick någonstans ifrån. En glädjande sak är att det ramlar in nya jobb i verkstan. Skall ta itu med det i morgon.


Har satt ut smålyktorna i trädgården i dag för att lätta upp mörkret till kvällen. Får se om timern har fungerat när jag kommer hem. Lite extra vaktmästarjobb i dag kan ju vara omväxlande. Skall få upp stövelhängare på dagis, så jag kommer åt att städa golvet.


Om en månad är det Lucia igen och sen är det jul. Svårt att fatta hur tiden far iväg. Vet ännu inte riktigt hur det skall arrangeras detta året. "Jag drömmer om en jul hemma" lyder den svenska översättningen av "White Christmus". Så är det och nostalgin slår till så fort jag tänker på det.

lördag 10 november 2007

Vernissage?

Har haft min första vernissage på mycket länge. Kan glädja mig åt en jämn ström med besökare, men mycket få av de som fått speciell inbjudan. Funderar över detta, om jag har varit ute ur leken så länge, att ingen längre betraktar mig som bildkonstnär. Så kan det mycket väl vara. En del av mina nyare bekantskaper vet kanske inte ens att jag haft detta som min huvudsakliga verksamhet under en period av mitt liv, innan musiken tog överhanden. Då  kan dom inte greppa att jag håller på med det också. Men man kan ju tycka att dom åtminstone kunde vara lite nyfikna. Eller också är det bara den vardagliga trögheten att få ändan ur vagnen.
  Det bästa med dagen var egentlige en ny kontakt angående vårt vissjungande. En ny caféägarinna, tvärs över gatan, med ambitioner att bjuda på musik med jämna mellanrum. Hon var intresserad att engagera oss och jag uttryckte att det var ett gemensamt intresse. Jag slank in en stund och lyssnade på dagens program med unga sångerskan Sara Wikström kompad av Sven Fredriksson på gitarr och Torbjörn Eklund på flöjt. Det lät mycket fint.

torsdag 8 november 2007

Utställning!



Nu är tavlorna på plats. Det tog ett par timmar att hänga i går kväll. Efter inmundiagande av lite snabbmat var det ganska trevligt att gå där i ensamheten och flytta omkring bilderna tills det blev balans i rummet. Tjugofem bilder fick plats utan trängsel, varav drygt hälften i olja och resten akvareller. De är från lite olika tider och från olika målarresor. Det kanske vore dags för det snart igen. Det är egentligen vernissage först på lördag, men utställningen är öppen från och med i dag, så det är bara att titta in om man har vägarna förbi.



Galleri Kaxig i huset till vänster vid Lilla torget i Norrtälje

måndag 5 november 2007

Förvillelser



Gammalt hederligt teatermåleri blandat med modellbygge i full skala och avfotograferat med modern digitalkamera ger denna förvillande bild av Stockholm på 1600-talet. En detalj från Wasamuseets mycket pedagogiska utställningar. Man får titta noga var det ena övergår i det andra. Sådant kan man bli stående och fascineras av.


Jag är fortfarande kvar i helgens upplevelser genom bilderna. Men en dag har passerat med diverse utställningsförberedelser och fem timmars städjobb. Lite TV har det också blivit men mest bildplock i kväll. Dags att natta.

Stockholm är staden



Med lite planering och god tur kan man hinna med mycket under ett par dagar i stan. Det blir en mycket kort resumé. Fredsagkvällen har jag redan nämnt, rolig komedi på Vasan. Lördagen bjöd på regn och passade bra för ett besök på Wasamuseet, som alltid är besöksvärt. Det finns så många aspekter på detta kulturarv och där har alltid tillkommit nya detaljer att studera. Rekommenderas till alla.



"Återskapade människor" som var med på fartyget.


Det ljusnade bland molnen och vi kunde ta en ytterligare promenad på Kungsholmen, den stadsdel som vi båda vistats mycket i tidigare. På kvällen buss till Söder och Teater Tribunalen med en sanslös föreställning, ganska löst knuten till det gamla folklustspelet "Ebberöds bank." Här blev man plötsligt kastad tillbaka till sjuttiotalets politiska teater med diskussion om det "offentliga rummet" mitt i föreställningen. Mycket omväxlande och roligt framfört av en till största delen ung ensemble.




Söndagen, med fint väder, ägnades åt gallerirond på Hornsgatspuckeln, som bl. a. bjöd på fint oljemåleri av Mats Rydstern på Södra galleriet. Vidare promenad till Gamla stan och Vreeswijksmuseet vid Trångsund. Ett litet besöksvärt museum för alla visintresserade. Det ledde också till förnyad kontakt med sällskapet och kanske ny medverkan på deras viskvällar i Cornelis anda på Nalen Stacken.
  Innan vi for hem hann vi också en stund hälsa på lilla barnbarnet med föräldrar på Söder. For sen hem och riggade om och åkte till skolan och rev av det jag smet från i fredags kväll.



Lockande dam i Gamla stan

lördag 3 november 2007

Kul i stan

"Otroligt het" på Vasan var mycket rolig men kändes nästan för kort. Annica Andersson sätter repliker så skratten inte hinner svalna innan nästa. Brasse och Carina Lidbom servar och Annica smaschar.
   Perfect övernattning på STFs vandrarhem vid Fridhemsplan, i mitt gamla kvarter där jag bodde för fyrtio år sedan. Kändes mycket märkligt att "promenera hem" den gamla vanliga vägen. I kväll blir det Tribunalen. Teaterlistan bjussar. Vad dagen skall innehålla dessförinnan är inte riktigt fastställt ännu.

torsdag 1 november 2007

Flera bilder



Att leka lite med bilder är egentligen allt jag orkar just nu, så vi kan väl vända på kyrkan, det var ju lika vackra moln åt andra hållet också.



Vid sjön är det ännu några som har båtarna kvar i vattnet. Ännu kan man väl få någon firre. Jag vet att jag fick en lax den 18 november ett år, som en bra födelsedagspresent.


Whisky och vaniljglass är förresten en rätt god kombination. Har ni prövat det?


Kan någon förklara varför TV4 sänder sin nya svenska, omtalade dramaserie "Labyrint" klockan halv elva på kvällen? Hur skall jag orka hålla mig vaken till dess? Och sen klagar dom på dåliga tittarsiffror. Och med reklamavbrotten blir det ju outhärdligt sent. Jag var förresten bortklippt i andra avsnittet, så vitt jag har kunnat se. Hela den lustiga scenen med alla styrelsegubbarna i likadana slipsar saknades. Inte kul. Statistens lott.

Färgspel



Jag var en tur till Rimbo på förmiddagen i totalt gråväder och uträttade ärenden, som man säger. Affischerade, gjorde matinköp och köpte två flaskor ädelt vin till helgen, kan man tänka.
  På väg till eftermiddagskneget blev det sedan ett fantastiskt ljusspel, när solen bröt fram under de tunga molnen. Hade jag varit ledig hade jag bara farit runt och sökt motiv för min kamera resten av dagen. Nu fick jag nöja mig med att tvärnita på ett par ställen för att fånga ögonblicket. Just den bilden kommer aldrig tillbaka. Färgerna förändras hela tiden.



Nu har vi tagit ledigt för ett par dygn i storstaden, som vi ser fram mot med stor förväntan.

Höstbild


Några rådjur betar på åkern medan ett ensamt träd håller färgen

onsdag 31 oktober 2007

Höstbilder


De nyplöjda tiltorna reflekterar ljuset


En snabbresa till Norrtälje med affischer blev det och lite utställningsprat med galleristen. Den som ställer ut veckan före mig är mycket olika, vilket är bra. Mycket grannt i dag längs vägen med klarblå himmel och sol på träden. Men det mesta är avlövat och jordfärgerna blir dominerande i landskapet. Men vilken färg har egentligen en nyplöjd åker? Det beror helt på hur man ser den. 


Tre sångsvanar poserade på åkern invid vägen

tisdag 30 oktober 2007

Mary Karlsson till minne



Mary Karlsson (f. Lindahl) Norrtälje har gått ur tiden 93 år gammal. Hon hann uppleva mycket under sitt liv. Det var nödår när hon föddes. Första världskriget hade just brutit ut.
De bodde i Funkens gränd i Gamla stan i Stockholm, där modern och mormodern sålde grönsaker på Konhamstorg. 


  Modern drabbades emellertid av spanska sjukan och dog när Mary var bara fyra år gammal. Fadern kunde inte ta hand om barnen, så Mary och hennes syster blev utackorderade på olika ställen tills en moster tog hand om dem och de fick flytta till Ärentuna. 


   Mary fick börja i skolan redan som sexåring och hade lätt för sig. Hon älskade speciellt sånglektionerna och ”muntlig framställning”. Från 14-årsålern började hon arbeta som barnflicka och hembiträde i olika familjer och sökte sig tillbaka till Stockholm. Via en herrbekant, från något dansställe, fick hon sen jobb med att sy herrskjortor på Nordiska skjortfabriken på St. Eriksgatan. 


  Under andra världskriget hade hon olika jobb inom krigsindustrin bl.a. med att tillverka spårlysgranater. Hon gifte sig och fick en son och familjen bodde på olika adresser i Stockholm innan de flyttade till Skövde för bättre jobb på Volvo. Mary fick slipa ventiler. Men när freden kom återvände de till Stockholm. 


  Äktenskapet höll emellertid på att knaka i fogarna och Mary fick rådet att flytta ut till landet en tid med sonen Tord, medan skilsmässan ordnades upp. Hon fick genom bekanta hyra en liten stuga i Stabby i Söderbykarl. Så kom hon till Roslagen. Året var 1949. 


  Det var mycket påvert till att börja med. Men Tord hade träffat på en mycket trevlig farbror, som hette ”Hjalle” och var smed på bilverkstan i Massum. Han började uppvakta Mary och kom med både det ena och det andra som behövdes i stugan och snart var dom ett par. 1951 fick de dottern Ewa och året efter gifte dom sig i Söderbykarls prästgård. 


  Mary var sedan hemmafru med allt vad det innebar i ett lanthushåll, medan Hjalmar jobbade vidare på verkstaden. De spelade och sjöng tillsammans både hemma och på andras fester. Hjalmar var uppskattad dragspelare och Mary spelade gitarr och sjöng och hade en oerhört stor repertoar av visor i huvudet. Av Taube kunde hon det mesta.
  Hon tog sig igenom långa sjukdomsperioder men kom igen och efter pensioneringen tog hon på allvar tag i musiken igen och blev ledare för PROs kör i Norrtälje, som döptes till ”PRO SINGERS”. De hittade på mycket skoj, och reste även utomlands till vänorten i Danmark. Några av medlemmarna spelade även ”Kabaré Vildkatten”, som de turnerade med i Roslagen. Där gjorde Mary bl.a. ett bejublat framförande av Povel Ramels ”Fat mammy Brown”. Mary Karlsson ledde PRO-kören tills hon var 78 år. 


  De sista åren har hälsan varit skruttig, men musikintresset höll henne uppe. Hon var vår bästa supporter. Nu har hon gått in i änglakören, i fint årssällskap med Povel och Lars Forsell. Det blir nog drag däruppe. Håll musiken igång!

söndag 28 oktober 2007

Söndagspyssel



Söndag, vintertid, tämligen soligt. Sovit rassligt p.g.a. gnyende barnbarn i rummet bredvid. Och musklerna gör sig påminda igen, vilket oroar mig. Dom skall inte kännas, bara finnas. Knölar mig igång i alla fall och har varit en snabbtur till Norrtälje och fått iväg den stora bokhyllan och en TV till seconhandförsäljningen i Hamnladan. Hämtade också hem bilder som jag hade till påseende på annat håll.
  Författat en releasetext till utställningen och skickat över den och annat reklammaterial till galleriet.
  Sonen hälsade förresten på över natten och vi roade oss med Babben & Co i går kväll. Mycket bra underhållning med bra artister och nu var Maria Möller med igen i komikergänget med bl.a. träffsäkra imitationer av Kristina Lugn, Karin Hjulström LIvh och Maud Olofsson.

lördag 27 oktober 2007

Dagarna efter


Det var en grådisig dag vid sjön Erken, där gästgivargården ligger.

Allt har förlöpt väl, med jordfästning, minnesstund, middag på Svanberga Gästgivargård, testamentsöppnande och fördelning av saker mellan syskonen. Det senare har ju inte jag behövt blanda mig i alls, vilket har varit skönt. Jag har funnits till hands vid behov av praktiska lösningar.
  Bellmanepisteln nr 81 på orgel blev i alla fall magnifik som preludium. Organisten hade precis förstått min vision och lade en oboestämma i melodin ovanpå ett dovt komp. Och PRO-sångarna kom och sjöng fint, så gumman fick precis som hon velat.
  Gårdagens eftermiddag var jag åter på jobbet i skolan och tog mig igenom det ännu en dag. I onsdags kväll kom jag på mig med att tänka, att i morgon slipper jag i alla fall det här, för då är det begravning. Det kändes intressantare.
  Nu har jag tackat ja till att ställa ut på Galleri kaxig i Norrtälje ett par veckor i nov. De hade fått ett återbud, så jag tar en rövare. Satsar man inget får man inget tillbaka. Så på förmiddagen har jag nu plockat ut ett antal möjliga bilder, Sen får man sovra lite på plats, när man ser hur man kan hänga.
  Nu kommer det barnbarn på besök, så nu blir det väl annat att tänka på.


tisdag 23 oktober 2007

Många bollar i luften


En oljemålning med motiv från Kökars skärgård

Just nu är det så, att jag har initierat en del nya idéer för egen del i väntan på mer jobb i verkstaden. Dels har jag alltså lagt ut fotografiska bilder, för att dom förhoppningsvis skall finna köpare, dels har jag tagit kontakt med ett litet nytt galleri i Norrtälje för att få ställa ut några målningar. Jag har inget helt nymålat, men en hel del som inte har visats här i kommunen i samlad form. Lokalen är inte så stor, så det skall nog gå att få ihop en liten kollektion.


Detta pågår parallellt med förberedelserna för torsdagens begravning och besök av sambons släktingar och det vanliga eftermiddagskneget. Det skall också bli spännade att se vad bilhandlarn svarar på  mitt brev om nyckelaffären, så mycket rör sig i huvudet.


Hann inte ut medan solen var framme i dag, men det var fint på hemvägen när den gick ned. På en åkerlapp gick fyra rådjur så vackert, men det var för skumt för att kamerans autofocus skulle funka. Måste lära mig mer om de manuella inställningarna på den här kameran. Med den gamla satt allt i ryggmärgen sedan 40 år tillbaka. 


 
Närdingen västerut från Sonö

Nattlig upptäcktsfärd

Vaknade, så som jag gör ibland, i vargtimen och fann för gott att gå upp och göra något en timme till nästa sömnperiod skulle infinna sig. Fortsatte med mitt visregisterprojekt och blev klar med en bok till. Det finns en oändlig mängd visor och när man sitter här så dyker dom upp, den ena gamla bekantingen efter den andra, som man har i bakhuvudet och vet hur dom går men inte kan texten på. Då hälsar man glatt: "Jaså här finns du, nu har jag koll på dig, nu kan du inte gömma dig längre."
  På skoj kan vi ju se vad som händer just "nu" i visans värld, klippt direkt i bokstavsordningen:



Nu grönskar det i dalens famn                   


Nu går sista visan                                      


Nu har vi ljus här i vårt hus  


Nu hoppar haren kråka                             


Nu Johan på Snippen har köpt sej klavér   


Nu lövas alla lindar                                    


Nu när sommarn snart är över                   


Nu ska vi opp, opp, opp                           


Nu sol gått ned, nu är det kväll                  


Nu så glada gå vi alla                                


Nu så är det jul igen                                  


Nu tändas tusen juleljus                             


Nu vet jag, du sitter och drömmer             


Nu ä’ dä’ sommar, nu ä’ dä’ sol                


Nu är det morgon                                     


Nu är det soligt och varmt på näset            


Nu, tjänis på er töser här ska Ni få se en gutt 




En något splittrad bild av nuläget kanske, men så är det ibland, att träden blommar när sommarn snart är över och att man skall opp när det är kväll. Själv somnade jag om efter en timmes knattrande och väcktes av sambons väckarklocka, som inte hade förstånd om bättre.


Det ser ut att ljusna idag i molntäcket vilket bådar gott för sinnelaget. 

måndag 22 oktober 2007

Färgtoner och tonfärger


Gråvädret bjuder på en mild färgskala, som en pastell. Torpet vilar i skogskanten i väntan på nästa sommars semesterbesökare.


Jag har varit en snabbtur in till Norrtälje för att öva begravningsvisor med PRO-gänget. Jag lär kolla upp deras gitarrist i förväg på torsdag, för han hörde inte hur ostämd hans gitarr var. Numera tittar man om det stämmer istället för att lyssna. Man tar med sig en stämapparat och kollar på visaren. Ännu har jag inte kommit dit hän utan tycker det är bättre att använda öronen när det gäller musik.