Ny bloggadress

Mitt sökande har gett resultat. Jag har funnit en sida där man kan blogga utan störande reklam. Den som i fortsättningen vill läsa min blogg eller se mina bilder får gå till en ny adress:

http://trubaduren.bloggagratis.se/

Jag har grovrensat i den här bloggen. Den kommer att ligga kvar en tid men plockas sedan bort.

Annonser

Det börjar bli dags att se sig om efter ett annat ställe att göra sin röst hörd, för nu kladdas snart hela ens sida ned med stora annonser. Det var inte roligt alls. Jag återkommer i ärendet.

Bilder igen

Nu har dom självläkande krafterna verkat medan jag åt min frunch och plötsligt gick det att ladda ned igen.  Kasper gör mig ofta sällskap på skrivbordet i värmen under bordslampan. Här vilar han huvudet met ett gammalt vishäfte från "Gamla glada tider". I bakgrunden ser man en kanotstäv på väg ut på Gisen, ett sommarminne.

Visor till maten

Gårdagens spelning för SPRF i Norrtälje blev något försenad p.g.a. dispyter under årsmötet som förevar. Vi fick sedan sjunga till maten och det blev rätt surrigt, mot vad vi är vana vid. Att programmet gick hem var det emellertid ingen tvekan om, då vi fick många lovord efteråt. Träffade också några gamla bekanta bland pensionärerna. Nu är det emellertid tunt glest i bokningskalendern, så det vill till att vi får ut mer information till föreningslivet.

Bildgåta

Frågan är: Vem kastade stenen, eller hur kom den dit?

Mannen som talar med hundar

Detta har blivit ett av våra favoritprogram på TV, nu när vi inte längre har hund själva. Vi ser vad som borde ha gjorts för länge sedan, för att både Chaplin och vi skulle ha mått bra här. Men nu är det som det är och han har kul på sitt håll med kompisen Caruso.
  Men åter till TV-programmet. Det är så fascinerande att se hu denne man angriper problemen när folk får problem med sina hundar. Som regel visar det sig att problemen inte ligger hos hunden utan hos dess ägare, som inte har begripit att det är en hund dom har.
  Denne Cesar Millan är inte bara hundpsykolog. Han avslöjar på nolltid hur hundarnas husse och matte har det i relationen och hur detta påverkar hur dom beter sig mot hunden. Det blir ett slags snabbterapi för alla i familjen när rollerna skall förändras och det hela går ut på att vara en tydlig flockledare för hunden, annars tar den över ledarrollen. Det är förbluffande att se hur en förändrad attityd hos människan direkt förändrar hundens attityd. Det stärker i alla fall ens självförtroende i mötet med andra hundar att sett dessa program som går i TV4 plus.

Kontakter

En vy österut från Söders höjder

Märkliga äro ödets vägar, eller synkronicitetens. Jag var i stan häromdagen och läste tidningen City på tunnelbanan. Såg att man kunde skicka in Stockholmsbilder dit och få biobiljetter. Eftersom jag just har en del färska sådana bilder sände jag in en och fick mycket riktigt ett par biljetter i brevlådan i dag. Men det va inte nog med det. När jag är ute på tomten och eldar ris i vårvädret ringer mobilen. "Det är Janne", en gammal jobbarkompis som jag inte träffat sen jag slutade på Stadsteatern 1967, för 40 år sen. Han hade sett min stockholmsbild i City och fått impulsen att ringa upp.
  Inte nog med det. Vi var tre yngre grabbar på verkstaden på den tiden, varav en var same, "Lappen" Martin Kuorak. Han flyttade sedermera hem till Jokkmokk och blev en framstående sameslöjdare. Jag har sett hans vackra arbeten på utställningar och avbildade i böcker, men vi har inte setts sen jag var däruppe 1973 och hälsade på. Nu hade Janne varit uppe på Jokkmokks marknad och hälsat på Martin, så han hade hälsningar och skulle nu förmedla kontakten tillbaka. En bild betyder så mycket.

Gamla synder

 Gårdagen roade jag mig med att via diverse teknisk utrustning, som ungdomarna sitter inne med, plocka ut små filmsekvenser ur gamla videoband och överföra dem till digitala bilder. På så sätt kan jag nu sitta och plocka ut precis den bild jag vill ha, t.ex. från de filmer jag staterat i.
  Bilden ovan är från Inger Åbys fimatisering i operatappning av Strindbergs "Kronbruden" , tonsatt av Ture Rangström, som var mitt allra första statistuppdrag 1990. Jag var spelman och syns med stort skägg och flint rakt ovanför brudparet. Det är stråken som syns som ett vitt streck. Vi bussades ned till Gnesta uppklädda och klara och klev direkt ut i bushen för att bilda brudfölje och vandrade genom skogen till en gammal vattenkvarn, som fortfarande gick att sätta snurr på. Det är klart det gav mersmak, även om hela historien är oerhört tragisk.
  Det var för övrigt mitt andra möte med den pjäsen. När jag jobbade som scensnickare på Stockholms Stadsteater på 60-talet var jag med och byggde det stora kvarnhjulet, som spelar en egen roll i pjäsen. Gamla minnen tränger sig på.

Vårkänning

Motljusbild vid Norrsjön i Vällnora i mitten av februari. Isen täcker sjön men är säkert mycket osäker.

Gårdagen bjöd på vackert värder och jag var ute och tog vara på det i hög grad. Levererade färdiga arbeten till Bennebol och stannade till vid Vällnora bruk och tog lite bilder, då solen bjöd på bra ljusförhållanden.
  Hemkommen tog vi först en promenad ned till affären med ryggsäck för varorna. Sen bytte jag till arbetsdress och gick ut och ägnade mig åt veden. kapade upp den senaste granstammen och kvistade av de grövsta grenarna. Utblicken från mitt arbetsrum och TV-rummet har blivit mycket ljusare sen de två granarna kom bort och huset syns på ett helt annat sätt när man kommer vägen österifrån. Började också rensa så smått på allmänningen på sydsidan om huset. Där finns mycket bråte att ta hand om. "Estetisk gallring", som jag kallar det.
  Kvällen ägnades åt "På spåret", som blev riktigt kul och spännande med två mycket jämna lag och sen litre sappande hit och dit innan vi hittade ett gammalt avsnitt av "Morden i Midsummer" på 24an. Där är det lyckligtvis inga reklamavbrott.

Humor i garderoben

En teckning av Erik Höglund  "När våran fröken kom för sent":

  Jag fick tag i konsthallsintendenten, som dock bara hade samma svar som kultursekreteraren, att det finns mycket jobb som behöver göras, men att det saknas medel. Där ligger några tusen skämtteckningar och väntar på att bli monterade och katalogiserade, för att kunna visas upp för allmänheten. Det är en gammal donation, som kommunen inte riktigt vet vad dom skall göra med. Kanske någon har ett tips om någon fond eller dylikt som kan lämna ett bidrag till det här. Det behöver tillsättas en tjänst under några år troligen. Jag tänkte att dom kunde tillsätta mig.

Audision

Gårdagens audision var trevlig, men resultatet lär vänta på sig. "Har vi inte hört av oss före sista mars så blir det inget." Det är inte många minuter man har på sig för att visa vad man kan och det gäller att ha fått igång hjärnan innan, så man är rätt inställd. Efter en svårartad morgon var jag tvungen att ta med mig något roande att läsa på bussen för att ändra focus och det kändes som att det gick rätt bra.

Annat jobbsök ägnar jag mig åt i dag, då jag ringt och diskuterat ett projekt med kommunens kultursekreterare. Han hänvisade mig till konsthallens intendent, som jag ännu ej fått tag i.

Åter framför kameran

Förmiddagen har ägnats åt statering för en reklamfilm. För första gången i mitt liv har jag varit iförd en fotbollströja och agerat fotbollssupporter i med och motgång. Ska bli roligt att se hur det tar sig ut. Det hela utspelade sig i en buss på väg till och från en bortamatch. Ett väl valt stycke Lidingö fick agera Skånelandskap med tillfällig vägskylt till Malmö. En taxi irrade omkring och letade efter den skylten som var bortmonterad och trodde han hade kommit alldeles fel.
  Jag fick gå upp i svinottan för att hinna in till detta men var naturligtvis först på plats istället. Har därför sovit en stund sedan jag kom hem och har sen varit ute i verkstaden och fått bort det sista av färglagret på möblerna. Har också fått hem ny färg, bruten efter den ursprungliga färgen, som jag förhoppningsvis skall hinna testa i morgon. Men innan dess skall jag en tur in till Stockholm för audison till "Glasklart". Det blir nog den största utmaningen hittills.

Nysnö

Vi vaknade med snö utanför fönstret äntligen och gav oss ut på promenad. Ett tunnt molntäcke skapar en mild färgskala i naturen utan skarpa skuggor. Ögat och kameran får fånga andra detaljer efter vägen.

Säven vid strandkanten bildar intressanta mönster

Ekorrens fina spårstämpel där han korsat vägen

Ericssons kabelrullar dekorativt garnerade med pudersocker.

Större hackspetten satt och tjattade i en björktopp när han ledsnat på trumsolot.

Den pulserande strömmen

Vi gick en promenad byvägen ned genom skogen mot sjön. Det var kav lugnt ute och nysnö. Vid ett ställe passerar en elledning över vägen, fyra trådar ovanför varandra. Jag upptäcker att trådarna pulserar upp och ned i en jämn takt, just mellan de två stolparna där ledningen går över vägen, inte mellan de andra stolparna. Ingen vind eller annan kraftkälla är synbar som kan sätta trådarna i svängning, dom bara rör sig rytmiskt upp ocn ned. Vi tittar på dom en lång stund innan vi går vidare. När vi är på hemväg en kvart senare är allt stilla. Vad satte trådarna i svängning? Det är dagens gåta. Någon elkunnig har säkert en förklaring.

Färgåtergivning.

Dagen har till större delen ägnats åt jobb i verkstaden. Det tog fyra timmar att skrapa färgen av en stol. Det mesta av ursprungsfärgen sitter kvar, bra grundad, men det kommer att behöva bättras med ny färg. Var ned till trävarufirman och lånade färgkarta, så dom kan hjälpa mig att bryta sedan. Dumt att inte utnyttja den moderna tekniken när man kan hitta nästan exakt färgnyans med givet blandrecept. Skall bara ha rätt bas som funkar ihop med underlaget och ger ytan rätt åldersfason.

 

Ljusfenomen

Jag har varit en tur till Bennebols bruk för att hämta hem ett renoveringsjobb. På hemväg spricker molnen upp och bjuder på fina naturscenerier mitt i gråvädret.


Srtålglans över sjön Sottern.