Här ligger skogen nu, uppstyckade träd som jag vandrat bland under ett par år.
Detta är kullen som fanns mitt i skogspartiet, kullen där man kunde sitta och filosofera eller spana efter fåglar och annat vilt. Nedanför står den stora granen, den som började växa någon gång på Oscar den andres tid, när bilar knappt fanns och Sverige fortfarande var ett bondeland, granen som kunde berätta om tidens gång.
Så här ser kullen ut i dag. Man lämnade några träd, däribland den stora granen. Kanske fick maskinen motorstopp just där, som jag besvor den. Eller så blev dess förare lite vördnadsfull inför granens höga ålder. Men jag kan ju alltid föreställa mig, att det berodde på mina brev till olika instanser, bl.a. chefen för skogsbolaget som sköter kommunens skogar, att det vore ett helgerån att fälla den granen. Den står kvar ännu men oskyddad för väder och vind. Och miljön runt omkring får vi aldrig tillbaka. Nu blir narurskogen ersatt av plantering, som inte går att vistas i på många år förrän den blivit gallrad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar