tisdag 31 juli 2007

Potent tomat


måndag 30 juli 2007

Bergman är död - leve filmen

En man som blev en legend redan under sin levnad har gått ur tiden. SVTs båda kanaler fylls till stor del av detta i kväll med "Smultronstället" i ena kanalen och återblickar och intervjuer i den andra. Jag sappade en stund mellan dom, när jag insåg att dom lyft ut Foleys war, som jag hade tänkt se.
  Den mannen har onekligen skänkt en många filmupplevelser. Men jag personligen känner inte den sortens saknad efter honom som jag har känt efter t.ex. Lars Molin eller Tage Danielsson, som jag hade önskat att de fått verka mycket längre. Men det har förmodligen mer med klasstillhörighet att göra än med själva filmspråket, att jag haft svårare att identifiera mig med människorna och miljöerna i Bergmans filmer.
  Vi svenskar har naturligtvis inte heller förstått hur stor han är ute i världen. Här är det ju som alltid Jante som bestämmer hur stor man får vara utan att råka i onåd. Säkert lär han ändå för lång tid framåt inspirera unga filmskapare världen över med sitt bildspråk. Om han sen går igen och spökar lite på Dramaten kan väl det inte skada heller.

Tall Ships Race


Norska Christian Radich på väg mot Sandhamn

En fantastisk dag på sjön. Briggen Tre kronors vänförening begav sig ut med M/S Madame för att se Tall Ships Races avfärd från Stockholm. Skepparn lejde mig som underhållare ombord. Beväpnad med luta, gitarr och fiol mönstrade jag på vid Nacka strand och fick se detta fantastiska skådespel från parkettplats, samtidigt som jag i lagoma portioner underhöll resenärerna med Taubevisor, fiollåtar och lite annat. Trevliga pratstunder däremellan.



Den nybyggda Briggen Tre Kronor


Gammalt och nytt i skön blandning. Shtandart framför Vikinglines färja.


En Stockholmssiluett med vacker förgrund










Här var det bara Jolly Rodger som fattades


Den ryska fullriggaren var magnifik men gick ut för motor.


Cuauhtemoc från Mexico


Rödbarkade segel är fint på en gammal båt





Vädret bjöd både på segelvind och fantastiska vyer, här den tremastade barken Cuauhtemoc från Mexiko.

söndag 29 juli 2007

Någon flyttar saker

Jag har suttit och renskrivit katalogen på mina senast inspelade videoband, jag har den på ett kortsystem i datorn  Där kan man sedan söka på programmens namn, på artistnamn, på olika ämnen t.ex revyer, hästar, båtar dokumentärer, filmer o.s.v. mycket praktiskt. Nu var plötsligt ett band försvunnet, som jag nyligen spelat in två avsnitt av "Tre kärlekar" på. Ingen vill kännas vid att ha flyttat det från TV-hyllan, så nu får vi väl börja skylla på spökena igen. Det skall bli intressant att se var det dyker upp. Mer förargligt är när man lånar ut band med intressanta saker och inte får igen dem. Då är dom väck.

Vals i Furusund

Vers tre enligt ett nyfunnet dokument efter Evert Taube:



Jag minns en stund i Furusund
när skymningen föll på.
Mitt hjärta seglade på grund
och där fick jag ensam gå.
Och vattnet sjönk och allt blev torrt
kring mig och min kampanj
tills Balltorp kom och sade kort:
Vi smäller väl en champagne!
Tills Balltorp kom och sade kort:
Vi smäller väl en champagne!


 



 

Gräsänklings flås

Det är söndag morgon. Har plockat hallon till morgonfilen. Årsskotten är två och en halv meter höga efter allt regnet. Solokvist i huset då sambon farit på semester till och med egna släkten. Själv gör jag detsamma om ett par dagar.
  Innan dess provfilmning i dag för en avancerad statistroll. Vet inget om innehållet, vilket är lite vanskligt. Sökes: Äldre skäggig herre till komediserie för TV. Sån e man. 
  Sen måste jag öva visor inför morgondagens gig. Skall vara ambulerande trubadur på M/S Madame när folk skall ut och titta på Tallship race. Då gäller det att ha texterna i huvudet. Svårt att gå omkring med ett notställ samtidigt som man spelar.
  Mycket Taube var önskemålet, men det får bli lite annat också om repertoaren skall räcka till. Skall plita ned en lista på det jag vet sitter i skallen. Det gäller bara att lita på att det kommer fram när man står där. Börjar man tvivla och tänka bredvid är man illa ute.
  I går fick jag den nyupptäckta tredje versen till "Vals i Furusund" med verifikation av Sven Bertil Taube. Skall bli skoj att överraska publiken med den.
  Känner mig lite down efter gårdagens spelning, som blev en halvflopp efter allt jobb. Vi gjorde bra ifrån oss, men arrangören har inte lagt mer än ett strå i kors, och då blir det inget kors. Vi tänker inte tacka ja till dom, om dom återkommer nästa år. Två gånger får räcka där. Delar av vårt program kan användas i andra sammanhang, så förarbetet är ju inte bortkastat ändå.

lördag 28 juli 2007

Calaisa och Jantelagen

I går kväll såg jag reprisen av dokumentären om Calaisa, den fantastiska tjejkvartetten som tog chefen för Universal Nashville med storm och fixade ett skivkontrakt i USA, när inget svenskt bolag var intresserat. Det var helt rörande att se det mottagande dom fick, när en av bolagets unga spanare hade upptäckt dem under en gatuspelning och presenterade dem för sin chef.
  Det säger också mycket om arbetsklimatet för oetablerade artister här hemma. Man måste vara känd eller ha kända föräldrar för att få vara med och leka på våran gård. Men har man väl blivit erkänd utomlands så kan man till och med få spela för kronprinsessan. Man skulle definetivt önska sig en generösare hållning från producenter och flera scener där oetablerade kan få möjlighet att möta en publik.

I visans värld

Lördagmorgon. I kväll skall vi ut och sjunga, musik i sommarkväll i Ununge kyrka,  en miljö som kräver lite extra tankearbete i förväg med programläggning och presetation. Vi övade igenom hela programmet i går eftermiddag. Det mesta sitter bra men rösten är lite i olag. Men alla kan ju inte låta som Michael Samuelsson.
  Vaknade tidigt i dag och satte mig att plita med presentationen, inte för att jag skall högläsa från papperet, utan för att det är bra att skriva sig igenom vad som skall sägas. Man ser detaljer på ett annat sätt och ord formuleras som inte har funnits. Sen är det lättare att komma ihåg när man skrivit och läst igenom det några gånger.
  Medan jag skriver behöver jag kolla ett årtal och skriver in ett ord på googlerutan. Vips har jag en hel biografi av Olle Adolphsson på rutan med alla detaljer jag sökte. Sånt är fantastiskt med nätet.
  Behöver ett nytt ställ till lutan och en ny sträng och ett nytt capotasto. Kanske måste fara in till uppsala för att få tag i just det jag vill ha. Det blir dyra grejor med dagens bensinpriser.

fredag 27 juli 2007

Lars Forsell till minne

På lördag kväll skall vi göra ett visprogram i Ununge kyrka. "Visor vid högsommartid". Programmet har varit klart rätt länge, för övnings skull. Men för en vecka sedan, när jag satt och bläddrade i vispärmen, fick jag för mig att plocka med Lars Forsells "Jag står här på ett torg" istället för en annan visa. Den skulle ge en fin koppling till Sture Lundquists "Cirkusen". Stures visa slutar med att: "Där var det cirkusen stod."  Forsells visa börjar med detta: "Jag står här på ett torg, ett cirkuståg passerar...och jag är full av sorg."
  I går meddelades att Lars Forsell är död. Cirkusen är slut för hans del. Det var väl meningen att vi skall hedra honom med en visa på lördag, precis som vi har med en visa av Povel Ramel i samma syfte. Han for förresten också runt med cirkustält en gång när det begav sig.

Gamla Grisslehamn



Till Grisslehamn gick en av landets första landsvägar, en viktig förbindelse till landets östra delar, som i dag heter Finland. Från Grisslehamn roddes post, varor och resande över havet från vikingatid fram till 1755, då posthuset brann. I Krogarhagen, där posthuset och krogen låg, kan man se grundrester från den tiden. Det nya posthuset byggdes på norra udden av Väddö, som då fick namnet Nya Grisslehamn. Det egentliga Grisslehamn fick i fortsättningen heta Gamla Grisslehamn och blev enbart ett fiskeläge.


 
I sådana här båtar med fyra mans besättning roddes och seglades post och människor över havet. Till minne av detta går Postrodden varje år mellan Nya Grisslehamn och Eckerö helgen före midsommar. Ett femtiotal båtar tävlar då att ro över Ålands hav. Det kallas också "havets vasalopp" och är ett festligt skådespel. Vartannat år startar man från Eckerö och vartannat från Grisslehamn.



I dag är Gamla Grisslehamn en sommaridyll med enbart fritidsbåtar och sommargäster i alla tillgängliga stugor. Yrkesfisket är sedan länge avvecklat. Några fastboende finns dock lite längre upp på land.


Den här gamla boden lutar mer och mer för varje år och borde få en ny grund. Jag har fotograferat den sen jag var barn.

Kosafari


Syster och svåger på semesterbesök. Något skall upplevas och vi gör en utflykt till vår gamla barndomsby, Hammarby på Väddö. Där finns sedan två år ett litet gårdsmejeri, som tillverkar utsökta desertostar med namn från Väddötrakten. Där finns också en trevlig uteservering, där man kan dricka kaffe och äta firmans egen ostkaka. 
http://www.vaddogardsmejeri.se/  
  Förra året fick bonden Hans Edlund idén att också ordna kosafari för barnfamiljer, eftersom barn i dag aldrig kommer i kontakt med kossor på normalt sätt som förr. Det blev succé. Nu kör man tre dagar i veckan vid lunchtid, och man får oftast köra flera turer för att alla skall få åka. Som mest har man haft bortåt 120 resenärer på en dag. I år har vagnen också fått tak, så man kan köra även om det regnar.


Bonden sitter på vagnen och berättar medan lilldrängen kör traktorn.


Det är festligt att komma hit och träffa Hans igen och höra honom berätta hur förhållandena i byn har förändrats. Vi sprang själva här som barn och hjälpte till att fösa in korna när dom skulle hem till mjölkning. Då behövdes det ingen kosafari, men i dag har den säkert stor betydelse, för att stadsbarnen skall få en hum om var mjölken och maten kommer ifrån.



Väddö gårdsmejeri

söndag 22 juli 2007

Hemvändardag


Våra hantverksbord framför herrgården strax före öppnandet

Skebobruk, nu en idyll i Roslagen, förr ett blomstrande järnbruk under flera århundraden. I mitten av 1920-talet gick det i konkurs och det mesta revs och försåldes. Många familjer flyttade till andra bruksorter i Bergslagen, där de kunde finna sin försörjning. Nu hade deras ättlingar inbjudits till hemvändardag arrangerad av Skebobruks Museiförening.
  Ett 500-tal besökare fick ta del av en mängd programpunkter med musikunderhållning, föredrag, berättarcafé, ångbåtsfärd, guidade turer till fots eller i bil, konstutställning och hantverksförsäljning. Jag hann tyvärr inte runt och titta på allt, jag skulle ju sälja vårt hantverk.
  Av erfarenhet vet jag, att det inte blir stor försäljning vid sådana här tillfällen. Folk är inte där för att handla och många har knappt kontanter på sig i dag. Men man får synas och träffa folk och berätta om vad man håller på med för övrigt med musiken och möbelrenoveringen. Jag hade förresten med mig nyckelharpan och drog en låt när dom hade paus på scenen och det blev tunt med folk. Då kom det alltid någon. Det kändes i alla fall som ett mycket lyckat arrangemang och några saker fick vi också sälja.




Ewas bord



Mitt bord

onsdag 18 juli 2007

Arbetsseger


Vi fick en liten portabel scen att uppträda på, så det blev tak över huvudet.

Regnet höll sig borta men det blåste rejält till att börja med. Ändå kom det bortåt 40 personer och satt troget kvar och lyssnade på gårdstunet. Det roligaste var att se hur attityden förändrades hos "den gamle".
  Till att börja med ville han knappt bjuda på vatten, då vi önskade varsitt glas vatten till scenen. Han uppträdde som herr Jante personifierad. Under programmets gång såg vi honom bit för bit spricka upp i ansiktet och efter extranumret kom han fram och fjäskade och tackade för mycket god underhållning.
  Vi var mycket nöjda efteråt med hur det utfallit, för programmet blev just så omväxlande som vi hoppats, men av föreningen hade man kunnat förvänta sig mer. Vi har inte sett någon annonsering, annat än den vi gjort själva, och hade vi inte haft egen kaffekorg med till pausen, hade vi blivit utan.
  En liten blombukett var fick vi i alla fall av den nye ordföranden. Det är alltid trevligt. Träffade också en representant för Taubesällskapet, som uttryckte sin uppskattning och lovade skicka över en nyupptäckt vers till Vals i Furusund.

Pro musica

Ja, det kan alltså se ut så här: Lastning av ljudutrustning, grundstämning av instrumenten, genomgång av detaljer i programmet och ihopplockning av texter och harmonianalyser, putsa skägget, prova kläder mm. Sen vara på plats en och en halv timma i förväg och montera upp ljudanläggning och instrumentställ och göra scenen spelklar. Det senare återstår, annars tror jag läget är under kontroll.
  Just nu blåser det smådjävlar och utsikterna för kvällen ser inte bra ut. Solen på kartan har förbytts till ett regnmoln och SMHI tror att det börjar skvätta redan när vi skall börja spela. Nu måste vi höra hur dom tänker ordna tak över våra huvuden.

tisdag 17 juli 2007

Statist i gryningen


En grupp statister står och väntar på tagning medan morgonljuset tränger ned till plattan.


Vad gör man inte för konsten. Upp klockan fyra för att hinna in till Stockholm city till klockan sex. Där samlades vi ett helt gäng som skulle befolka två scener. Först en dramatisk scen ute på torget, där det behövdes folk på väg åt olika håll. Sedan skulle vi sitta ett gäng gubbar och spela schak inne i kulturhuset. Så fick man färska upp dom kunskaperna igen, det var ju kul. Jag och Lennart hann med tre partier. Han vann två och jag ett.


Allt verkar vara en enda röra, men någonstans i bakgrunden pågår inspelningen av en scen ur Labyrint, som SF producerar.
 
Rätt tafflig behandling av oss statister i dag med dåligt fikabord t.ex. En av skådisarna, Göran Ragnestam, var i alla fall trevlig nog att heja glatt till alla när han kom.


 

Den stora flytten


                                                                                        Foto: Frida


I går blev det av, med benäget bistånd av den yngre generationen. Vi drog ned kanoten till Fansjön på den inte helt jämnade vägen genom skogen. Ett hjulhaveri när vi hade ett par hundra meter kvar lät vi oss inte hindras utav, så nu finns den där när tillfället blir lämpligt. Jag har tänkt mig att genomföra det här enda sedan vi köpte kanoten, men läget har inte infunnit sig förrän nu. Som tur var mötte vi inga bybor på skogspromenad. Då hade väl snacket gått sedan. Har varit in på Claes Ohlson i dag och fått tag i nya hjul till vagnen. Skutan ska ju hem igen också någon gång.


Framme vid sjöns utlopp                                      Foto: Frida

måndag 16 juli 2007

Spökerier

I går kväll bad sambon mig att banda ett program "Mannen som talar med andar", som går mitt i natten på TV4+. Jag laddade videon, men innan vi lade oss satt vi upp och läste till rätt sent, bl.a. i en  bok med "Folkpoesi", där vi kanske kunde hitta något till vårt kommande program på hembygdsgården.
  Där fanns gammla signelser och besvärjelser mot olika saker, som vi roade oss med att läsa på mål, allt eftersom var det stod att dom kom ifrån. När vi sedan lagt oss och just skulle somna, stängs plötsligt sovrumsdörren sakta med knarrande gångjärn. Jag var upp och letade men fann inget som kunnat direkt förorsaka detta fenomen. Lite svårt att somna sen.



Mot maran


Mara mara minne
du får ej bli härinne
förr än du räknat
fåglar i skog
fiskar i flod
alla eketrär
och Guds ord


söndag 15 juli 2007

Frosseri



Vi gick ut en stund i skogskanten runt huset och plockade ihop en liter smultron, som vi nu ätit med mjölk som desert ute i trädgården. En ren lyx som naturen bjuder på, om det blir lagom doser med regn och sol, vilket det varit i år. Det ser ut att bli ett fantastiskt bärår i år. Blåbären är redan mogna och hallonen ger ett skrovmål per dag.

Tyson världsmästare


i att ta det med ro.

Vildvittrornas sång


Vi tog en morgonpromenad. Det blåser lite i dag och plötsligt hör vi en klagande sång ur skogen. Vildvittrorna! Vi stannar och lyssnar. Sången kommer "från en obestämd plats mitt i rummet", som dom sa när man skulle testa stereon förr. Men efter en stund kan jag lokalisera ljudet. Högt upp, nästan rakt över våra huvuden, ligger en tallgren och skaver mot en aspstam med en fantastisk ljudeffekt som följd. Det låter nästan som när man blåser i en flaska. Det syns att grenen har skavt länge för den är nött, så snart trillar den väl ned. Men till dess kan vi höra vildvittrornas sång när det blåser.

fredag 13 juli 2007

Sommarprogram med associationer

Lyssnat på Gustav Fridolins sommarprogram, med stor behållning får jag säga. Fel att kalla honom ung och arg, snarare ung och erfaren. Annars brukar de intressantaste programmen göras av dem som har ett långt livs erfarenheter att ösa ur. Det beror mycket på hur tidigt man blir medveten om samhälleliga frågor och får delta i diskussionen.
  Själv blev jag mycket sent politiskt medveten, mycket beroende på en akuktoritär uppfostran, där problem sällan hänfördes till det politiska livet utan till det religiösa. Min egen vilja den satt "i grantoppen", och diskussioner avslutades med fars specialuttryck: "Det är inte vidare med det än så!" Sen hade han fått sista ordet och diskussionen var avslutad. Undra på att man sedan ställde sig på tvären till allt det han representerade, lämnade kyrkan och blev vänsterinriktad.

2 tim. cykelsemester


Molnspelgel i Närdingen

Jag har nu konstaterat, att det går att ta sig dom 12 km från Söderbykarl till Edsbro nästan enbart på otrafikerade grusvägar, mestadels den gamla landsvägen. Jag behövde bara ut på stora vägen ca 1 km på ett ställe, vid Sonöbron. Cykelturen tog två timmar, men då har jag både plockat smultron och kantareller efter vägen, stannat och fotograferat samt varit in i två butiker. Men det står ingenstans utsatt, annat än på kartan, att de här vägarna finns som möjliga cykelleder. Kände mig som om jag var ute på cykelsemester, men jag vill nog gärna ha skjuts andra vägen i kväll, när bilen skall hämtas.


Vid Sonöbron ligger den perfekta farkosten för insjöar och väntar



Dom gröna dagsländorna firade sin dag i dag vid bron över ån



Två sländesiluetter över näckrosbladen

Cykelvägar

Bilen skall till verkstad 12 km bort och jag tänker stoppa in cykeln i skuffen för att kunna ta mig hem. Jag har gjort den trippen förr och det har gått bra. Det är kanske mer trafik nu bara i semestertid och den här vägen är inte byggd med tanke på cyklister. Där finns det hur mycket som helst för våra politiker att göra. En investering på cykelvägar runt alla tätorter skulle vara en vinst på alla plan, för folkhälsan, för sjukvårdskostnaderna, för turismen och för massor av arbetstillfällen, som skulle skapas. Med de förutspådda höjningarna av bensinpriserna skulle cykeln bli ett alternativ för många, om det fanns säkra cykelleder mellan närliggande centra.

torsdag 12 juli 2007

Jobb igen.

Plötsligt ramlar det in jobb både i verkstan och ett statistjobb för SF, med två timmars intervall. Det är ofta så tycker jag. Det kan vara tyst ett par tre veckor och sen kommer det flera saker samtidigt. När det gäller spelningar skall det ofta vara på samma dag dessutom, så att man blir tvungen att tacka nej till nåt, vilket alltid är tråkigt.
  En gång lyckades vi pressa in tre olika speljobb samma dag med olika program. Det sista var sent på kvällen för ett konferensgäng, som var bra i gasen, hörde vi från matsalen. Vi trodde att det skulle bli svårt att få tyst på dom, men det blev en jättebra spelning. Dom hade pratat av sig och satt som ljus och lyssnade och var verkligen med.
  Nu fick jag i alla fall  fara iväg i dag och hämta flera renoveringsobjekt från ett och samma ställe och mer fanns det när det här var klart. Jag har gjort jobb åt dom tidigare som utföll till belåtenhet, så det kändes bra.
  Statistjobbet blir i svinottan en dag i nästa vecka, för att vi skall hinna filma i lokalen innan dom skall öppna för allmänheten. Vi skall vara ett gäng gubbar som spelar schack. Verkar överkomligt svårt, om  man säger.

Cykeltur


Måste få fart på cirkulationen i benen på morgonen och i dag var vädret mycket lämpat för en cykeltur. Var också nyfiken på om kantarellerna kommit upp på mitt hemliga ställe. Den gamla grusvägen bort förbi masugnen är perfekt att cykla på med fint tillkörd grusbana och med omväxlande skog och ängsmarker. Några kantareller blev det inte denna morgon men väl några bilder. I morgonljuset står den gamla ladan som en siluettbild från förr.



Inne i skogen vittnar en förfallen gärdesgård om forna tiders djurhållning. Här är alltså en ägogräns som snart blir svår att upptäcka.



Dom här har jag plåtat förut men i helt annat ljus.




Den gamla masugnen, den enda kvarvarande i Stockholms län, är en av ortens sevärdheter. Molnet gör att det ser ut som om den är i gång. I bakgrunden syns det lilla museet, där det är visning i helgerna och onsdagkvällar. Den kommande onsdagen krockar det med vårt musikprogram på hembygdsgården. Det är samma förening som står för båda arrangemangen, så man kan fundera hur dom tänker. Några av dom äldre tycker inte masugnen är något hembygdsföremål, för den byggdes ju av valonerna. En något märklig inställning kan man tycka. Att dom kom hit och skapade arbete i bygden bortser man ifrån.

onsdag 11 juli 2007

Utflykten


Klockstapeln i Lohärad


Det blev en kombinerad affischerings- och upptäcktstur. Jag åkte visserligen vägar jag har åkt många gånger, men jag stannade till vid den röda brandbilen öster om Finsta, som jag jämt åkt förbi tidigare. Uppe i den gamla kvarnen finns bl.a. massor med böcker och skivor till vrakpriser och jag kunde ju inte låta bli att gå in och fynda lite för ett par hundralappar. En stor fotobok, ett par antikvariatsböcker, en LP med Sven Bertil Taubes Bellmantolkningar och ett par CD-skivor med gammal jazz. Här kan man med andra ord fynda. Man kan också köpa vackra mattor och glas. Ett semestertips så gott som något.







tisdag 10 juli 2007

Fotografering

Jag blir så glad när någon uppskattar mina bilder. Jag har fotograferat sen jag var barn,  först med min fars lådkamera, sedan med egna, som jag fick köpa för surt förvärvade slantar. Ett av mina yrkesval hade kunnat bli fotograf, om jag bara fått stöd för det av min far. Men det var alldeles för osäkert. Tids nog blev jag ändå buskreporter åt såväl Norrtelje Tidning som UNT och fick använda min kamera mer proffessionellt.
  Men det är först nu jag har funnit ett medium där jag omgående kan få mina bilder publicerade utan att det kostar skjortan. Den digitala tekniken ger ju också sådana möjligheter, även om jag inte är någon vän av den i alla sammanhang. Att sköta TVn och videon har ju blivt ett elände sedan det digitala infördes. Och inte är det bättre med rutiga bilder än randiga.




Detta är en sida ur mitt första fotoalbum från 1956. Bilderna föreställer min yngsta syster och grannens pojk. Han är numera en av Väddös få kvarvarande mjölkbönder, med kosafari för stadsbarn som aldrig sett en ko. Han driver dessutom Väddö gårdsmejeri med egen osttillverkning. Väl värt ett besök.

Liv eller död


Finns det något mer sorgmodigt än en gammal igenbommad affär, som en gång var allmän samlingspunkt och förmedlare av alla slags livsmedel. Nu kunde dom lika gärna sätta upp skylten "Döds" ovanför porten.

Bildsvit från Skebobruk



På morgonens affischeringsrunda besökte jag bl.a. Skebobruk och kände mig plötsligt lite som turist, fast jag bara var i grannsoknen. Där är väldigt fint och jag kan rekommendera ett besök. Här nedan ett bildplock från morgonen.




  Där finns herrgården med sin konferensanläggning och matservering, där finns ett mycket fint litet bruksmuseum, där finns en Pub med levande musik ungefär varannan vecka. Där finns några få gamla byggnader bevarade från brukets storhetstid, och genom samhället rinner Skeboån, som en gång gav kraft till brukets hammare. Den används numera mest som kanotled. I Skebobruk hålls speciella fester med utklädning och kräftgång och den 21 juli är det hemvändardag. http://www.skebobruk.nu/ 


















Kungsljusen blommar i åkanten