Dagar på distans - Dagsvers och dylik dikt

Här är min bok, som utkom strax före jul. Text och illustrationer ur egen fatabur. 

Pris: 100 kr + emb. o porto. Boken kan beställas direkt från mig via min E-postadress: birger@birgerbjornerstedt.se   Tag kontakt så löser vi det praktiska.

  

 

 

 
"Den här samlingen innehåller såväl dikt och dagsvers som lyrik och prosa med ett subtilt stänk av satir och politiskt riktad humor. Allt ackompanjeras av författarens egna illustrationer."  Adlibris

 "Tack för en mycket underhållande och finurlig publikation.Vilken talang! Dessa rim och resoner borde få klinga ut över bygderna igen." Benny Johansson

"Stort tack för fin poesi!"   Bengan Jansson

Ur förordet

Versskrivande har förekommit i vår familj allt sedan jag var barn. Min far gjorde tappra försök med julrimmen, men framför allt var det morbror Erik som blev min inspirationskälla. Han kunde få till det där lilla extra och var inte rädd att härma olika stilarter eller skriva på dialekt. Långt senare upptäckte jag dagsverserna i olika tidningar, ofta illustrerade av någon skicklig tecknare, som gav sin egen syn på saken. År 2002 dristade jag mig till att sända in några egna alster på prov till de två närmsta dags-tidningarna. Ortstidningen var inte intresserad, men UNT, Uppsala Nya Tidning, nappade och började publicera mina dagsverser. Det kunde ofta handla om att kommentera tidsbundna eller tillfälliga händelser i samhället, sådant som tidningarna rapporterade om. Men ibland var det helt fria betraktelser av företeelser, som berörde mitt eget sinne. I den här boken har jag samlat utvalda delar av en större produktion. Det är dagsverser, som jag tror kan roa eller väcka minnen och tankar även så här, med lite distans till den tid då de skrevs. Många är förvånansvärt aktuella, trots att nästan 20 år har gått. 

Författaren

 

Robinson var först!

När sätts en trend och vill vi förstå den?
I det andra programmet av "SVT 60 år" behandlas "Tittarstormar". Fredrik af Trampe har studerat ämnet och ger sina synpunkter på utvecklingen. Där finns ett avsnitt om "Robinson", som i början angreps hårt i övriga media för det "nya" i det programmet, nämligen "utröstningen" av deltagare. Belackarna kallade det "mobbnings-TV"och menade att det var oacceptabelt. SVT gjorde vissa ändringar i klippningen, men själva förfarandet behölls, något smakligare förpackat, och efter ett halvår hade programmet förvandlats till en "Succé"! Tittarna vande sig snabbt vid inslaget. Man valde sida och fick sympatier för vissa deltagare och antipatier mot andra, och eftersom det sändes i Public Service så var det ju godkänt uppifrån att sälla sig till "mobben".
   Fredrik af Trampe konstaterar då, att "det i dag är svårt att förstå det initiala motståndet, för det finns väl nästan ingen form av TV-tävling nu, som inte innehåller någon form av utröstning. Men det var helt nytt då"! Just det, det var helt nytt då, och där skapades en ny trend, att det är tillåtet att "mobba ut" andra människor. Det har sedan spritt sig till nästan alla tävlingsprogram i TV utom "Dobidoo", och det har lagt grunden till den mobbningsvåg som nu sprider sig som en löpeld inom sociala medier och som vi i dag upprörs över. Men den kopplingen vill man naturligtvis inte se. Det skulle ju vara oerhört generande, om SVT mitt i 60-årsfirandet skulle beskyllas för att ha orsakat denna normalisering av sociala mobb-beteenden.
   Men någonstans börjar det och vågorna sprids väldigt snabbt i den mediala världen. Jag har skrivit om det här tidigare i samband med senare "utslagsprogram", som jag menar ofta ger en väldigt bitter eftersmak, och jag anser att kritikerna då hade rätt och att SVT borde ha tagit till sig av den kritikstormen, som kom redan innan Robinson hade börjat sändas, och gjort om hela konceptet. Då skulle vi troligen ha haft ett helt annat TV-utbud i dag i Sverige och även ett annat debattklimat inom politiken. Programmet finns att se på SVT Play: http://www.svtplay.se/video/11157501/svenska-tv-historier/svt-60-ar-svenska-tv-historier-sasong-1-tittarstormar

Unika miljöer föresvinner i Norrtälje

I Norrtälje stad pågår ett stort omdaningsprojekt, iscensatt av den tidigare politiska majoriteten. Hela kvarter har sålts ut till byggbolagen för rivning och nyproduktion. Man har då inte tagit någon hänsyn till den unika småstadsmiljön och att där finns byggnadshistoriskt intressanta byggnader, som fyller en viktig funktion i den gamla stadsmiljön. Fastigheten "Lönnen 4", som ses på bilderna, är en sådan byggnad med sin mycket speciella funkisstil. Den rymmer både lägenheter, kontor, samlingslokaler och verkstadslokaler. Det är sådana kombinationer som gör staden levande. Det är sådant som inte byggs i dag. Denna fastighet borde K-märkas och byggnadsminnesförklaras.

 

På andra sidan Vegagatan ligger ett kvarter med fungerande tvåvånings bostadsrätter, i rätt skala, och en fungerande villabebyggelse. Detta kvarteret är också avsett att rivas för att ge plats åt högre och tätare bostadskvarter, något som få Norrtäljebor har förstått och som kommer att förändra hela atmosfären i området. De boende i fastigheterna på norra sidan av gatan kommer i framtiden att få titta in i höga husfasader istället för att ha utsikt ned mot hamnen.

                                                     

                                                    Så här ser byggherrens storvulna planer ut. 

Låt Konsthallen förbli konsthall!

Norrtälje Konsthall har funnits i ca 30 år. Jag var en i gruppen av yrkesverksamma konstnärer i Norrtälje kommun som tog fram förslaget, att göra en kommunal konsthall av den gamla K-märkta brandstationen. Med utarbetade skisser och efter mycket debatt med dåtidens motsträviga politiker lyckades vi övertyga dem, att det var det bästa sättet att tillvarata denna gamla byggnad. Jag tror jag har alla tidningsklippen kvar någonstans. Det visade sig vara en bra satsning för konsten, turismen och kulturlivet i staden. Den blev till och med prisbelönt, som "Årets muséum".

   Nu ser vi dagens styrande klick av politiker ägna sig åt ett gigantiskt feltänkande, när man beslutat att, utan någon genomgående konsekvensanalys och debatt, flytta konsthallen och Roslagsmuseet in i berget nedanför Pythagoras. Vem kommer att ”slinka in” där, systemkunderna? Nej! Det är ju läget nere vid ån, med utsikten mot hamnen och i den gamla stadskärnan med närheten till övrig galleriverksamhet och Turistbyrå som gjort Konsthallen till ett besöksmål. Utsikten från berget blir en stor och föga attraktiv bilparkering. Vi kan döpa nybygget till  ”Janssonsfrestelsen”!

   Om man nödvändigt skall in i berget, då kan man lika väl använda de redan befintliga lokalerna i Norra berget, den gamla sambandscentralen, som man inte heller vet vad man skall göra med. Det är ungefär lika attraktivt och dom utrymmena är i alla fall redan utsprängda. Handen på hjärtat, vem vill ha sin arbetsplats i ett kontorsrum utan fönster inne i berget? Eller skall den administrativa delen ligga bakom glasfasaden mot gatan och lämn utställningsutrymmena utan någon vy utåt?

   Man skulle för en bråkdel av de tänkta miljonerna, till Kjell Janssons monument över sig själv som stadsbyggare, kunna rusta både det gamla Roslagsmuséet i faktoriet och den nuvarande Konsthallen. De byggnaderna kommer ju ändå att finnas kvar och kräva ett underhåll av kommunen, då åtminstone den gamla brandstationen är K-märkt.  

   Hela arrangemanget med sammanslagningen av de båda institutionerna har nu tydligen hängts upp på, att förse den nuvarande konsthallschefen med ett dubbelt uppdrag och förmodligen också en dubbel lön då. Frågan är om han också besitter båda de kompetenser som krävs? Muséer blickar ju i första bakåt, en konsthall i första hand framåt. Tjänsten har ju tillsatts internt, så någon annan har inte fått chansen att konkurrera. Hela förfarandet verkar suspekt.

  Kombinationen av konst i den nuvarande Konsthallen med konsertverksamhet i det mindre formatet är en ytterligare aspekt, som har varit till gagn för båda konstformerna och borde så förbli. Vad byggnaden skall användas till när Konsthallen flyttar ut är ännu höljt i dunkel, liksom gevärsfaktoriets framtid. 

  Om Kjell Jansson får fortsätta att bestämma efter valet, kommer inte  heller hamnutsikten att finnas kvar i Norrtälje. År 1719 var det ryssen som härjade i Roslagen. Nu är det Jansson. Gud bevare staden, sa
 pastor Gråberg.

Kärnkraften, en mardröm för framtiden.

Medan den japanska kärnkatastrofen fortgår utan all mänsklig kontroll, väljer Rapport att prioritera andra nyheter i nyhetsprogrammen. Detta är kanske ett medvetet steg, för att inte skapa panikstämningar och spä på det svenska motståndet mot kärnkraften.
    Som gammal kärnkraftsmotståndare påminde jag mig en revyvisa jag skrev till Hallstarevyn1983. Marianne Söderberg sjöng den så fint med en docka på armen. Med sitt lite naiva bildspråk ger den fortfarande en bild av vad det hela handlar om. Avfallsfrågan är ju på intet sätt löst, vare sig här hemme eller i andra länder. Mänskligheten bara samlar på sig ett giftlager, som skall hanteras i många sekler efter vårt frånfälle. Vilken fruktansvärd gåva till våra efterkommande.

Moderns visa
Melodi: Allt under himmelens fäste

Allt under Ålandshavets spegel,
på ett djup du ej kan nå,
i ett rum med dubbla lås och regel,
där skall samlas tunnor små.
De skall sova länge i sin grotta
med nå'nting du inte kan förstå.
O-o-o-o......

Man har lovat mig, min lilla flicka,
att på många hundra år
ingen risk det är, att någon spricka
i det tjocka berget uppstår.
Men min oro, den kan ingen stilla
hur dom lovar, den ändå består.
O-o-o-o.....