En bild från morgonpromenaden. Kullen med storgranen låg tidigare mitt i ett litet skogsparti med fantastisk flora och fågelliv. Från kullen hade man utsikt åt alla håll och jag brukade sitta där med kameran ibland, för att se om det hände något. Något älgtorn fanns inte då. Jag kontaktade olika instanser för att kommunen skulle spara skogsskiftet och göra en naturstig där, så skolbarnen kunde få se storgranen. Det var häftigt att stå invid den grova stammen och känna vördnad inför dess ålder. Den började växa på Oskar II tid. Kanske var det mina uppvaktningar som gjorde, att skogssällskapet lät granen stå kvar. Men man högg ned resten av skogen och gjorde hygget oframkomligt genom "markberedning" med grävskopa, så nu kan man endast beundra granen på håll.
