tisdag 1 december 2020

Branden - ett 60-årsminne



 

I den gamla snickarverkstaden på Sunnerdahls Praktiska Ungdomsskola skulle jag tillbringa fyra år, var det meningen. Riktigt så blev det inte.

   En tidig morgon på vårterminen 1960, det första läsåret väcktes vi av rabalder. Vi drog upp rullgardinen och såg ett jättelikt eldsken mot himlen. Från vårt fönster på övervåningen fick jag först intrycket att det var det närmaste flickhemmet som brann, men det visade sig lyckligtvis vara verkstan, som låg längre bort i samma riktning. Det blev snabbutryckning för att rädda vad som räddas kunde.

   Elden hade börjat i en av förrådsbodarna men spred sig snabbt över till själva verkstadsdelen, som även den var en gammal träbyggnad. Vi hann dock få ut alla hyvelbänkarna, de påbörjade gesällarbetena och den splitter nya bandsågen, som ännu inte hade blivit fastskruvad i golvet.

  Vad ingen tänkte på var skåpet med alla ritningarna, som ju hade varit viktigare än ersättningsbara maskiner. De som drabbades värst av detta var äldrekursarna, som hade hela sina samlade kollektioner av ritningar liggande där. Vi kunde hitta de förkolnade buntarna efteråt. Så fort vi gjort vad vi kunde, sprang jag hem till elev-hemmet och hämtade kameran.



 




Troligen var denna jättebrasa resultatet av en fimp efter något förälskat par, som sökt sig en skyddad plats i någon av bodarna. Men det gick aldrig att bevisa. Skolan fick emellertid på detta sätt en mycket behövlig modernisering både av lokaler, maskinpark och även av inriktningen på skolans kurser, som vid återuppbyggnaden kom att förändras åtskilligt. Under resten av terminen fick vi arbeta i en för tillfället tom loglänga, där vi föregående höst hade ordnat logdans. Till nästa läsårs början var en ny modern verkstad uppbyggd, där de återstående tre åren a v min utblidning till möbelsnickare tillbringades. Det här är troligen den enda fotodokumentationen som finns av branden.




tisdag 12 maj 2020

Gåsvikarns klarinett på nya äventyr


En ny resa med Gåsvikarns klarinett, nu till Paris och Monets trädgård! Lämplig sysselsättning i karantänen. Bilderna är från 2008. Låten är från ca 1952 och klarinetten från ca 1850. Själv har jag hängt med sedan 1943, tillhör alltså "riskgruppen" och trotsar på det här sättet reseförbudet! Sidney Berchet, som skev "Petit fleur" bosatte sig 1950 i Paris, därav bildvalet.

    https://youtu.be/YIfqkiUD1Os

fredag 1 maj 2020

Gåsvikarns klarinett, ett forskarfynd får liv




Spelmannen ”Gåsvikarn” Anders Andersson på Väddö levde och verkade 1816 -1887. Han var vida känd och spelade både fiol och klarinett. Båda instrumenten syns på bilden, som är tagen vid Berns salonger i Stockholm, vilket säger något om hans arbetsfält. Gåsvikarns klarinett såldes på auktionen efter hans död för drygt 130 år sedan och blev sedan liggande i ospelbart skick uppe på ett skåp, där den fungerade som spindelbo.  Han hade själv inte kunnat spela på den "på ålderdomen", så den hade inte ljudit på ca 140 år, när jag som en vänlig gåva fick den i min ägo 2018.


          



    



Nu är den helrenoverad av mästaren Kenneth Schlaich i Stockholm, efter att först ha legat på "återfuktning" i några månader, och jag fick den åter i min hand i augusti 2019. Det var en mycket speciell känsla att först få höra hur den lät. 
Det blev sedan att vänja fingrarna vid en del andra grepp än på min moderna klarinett, eftersom den här har en enklare mekanik och vissa toner blir renare om man lägger till en klaff, ungefär som när man tar gaffelgrepp på en del blockflöjter, på andra inte.




Jag har nu ägnat en del tid åt att framställt en grepptabell för kommande generationer. Jag tillhör ju ”riskgruppen” 75 + och vet nu i Coronatiden, ännu mindre än tidigare, hur mycket tid jag har på mig. Tanken var ju att fara på spelmansstämmor i sommar och presentera den gamla pipan. Nu blir det väl inte så mycket av med det. Så jag försöker nu finna andra vägar för att i alla fall få den att låta.








Efter "Gåsvikarn" själv finns det ju ett begränsat antal låtar bevarade. Botaniserar i äldre repertoar av olika slag, som passar den gamla klarinettens ton.  Gamla folkmelodier känns rätt, någon Bellman-epistel och låtar efter August Frank förstås. "Klockar-mors livstycke" kan ju passa, eftersom far var klockare och min mor kallades just ”klockar-mor”. En del gamla jazzlåtar funkar också. De är ungefär jämnåriga med pipan och jag vill testa dess möjligheter.
   Så nu ägnar jag karantäntiden åt, att på egen hand med primitiv utrustning och många omtagningar först spela in gitarr komp och sedan lägga klarinetten till detta, plus att sedan bildsätta resultatet med egna bilder ur ett rikt bildarkiv. Lite skit i hörnen blir det, när mina gamla fingrarna inte lyder mina musikaliska intentioner, men hellre det än inget alls, tänker jag och hoppas på bättre tider.
Nedan finns två exempel på vad som pågår.