Till den gamla museijärnvägen i Nora fraktades vi med buss, 32 statister, skådespelare och filmteam. I förväg hade det körts dit en billast med rekvisita av 1870-talsstuk och vi var uppklädda i samma stil. Själv var jag för dagen stins på vad som skulle föreställa Stockholms södra station. Det var en av dom sista inspelningsdagarna på SVT-serien August, som kommer till jul.
Det är till detta äventyr jag odlat skägg i två månader och det roligaste var nästan att se sminkösernas glada miner när jag trädde in för att bli friserad. Och det blev väldigt stiligt, men nu är det väck till den närmaste omgivningens oförställda glädje. Men jag förevigade den långskäggiga nunan för att lägga ut som alternativ på min CV. Filmningen gick över förväntan och vi var åter en timma tidigare än beräknat. Alltid roligt med utflykter och Nora var en förtjusande stad som man gärna återvänder till som turist.
En kulturell mångsysslare som reflekterar över aktuella händelser i tillvaron, personligt, politiskt, film, TV och musik, samt publicerar egna bilder. Till verksamheten hör Musik, Konst och Foto. Copyright på bilder tillhör författaren, om icke annat angives.
onsdag 30 maj 2007
Allt för kulturen
måndag 21 maj 2007
Polarpris
En snubbe från Eken gjorde sig rik
på lättsålda texter och dito musik.
Förmögen han blev med en väldig fart,
tuppkammen växte, men killen var smart.När han hade tröttnat på fester och skålar,
vad kunde han mer gör av sina stålar?
Han ville bli stor och berömd, som Nobel,
så satt han och tänkte vid brasan en kväll.Åt dem som har skapat den bästa musiken
han skapa’ ett pris, och nu jublar publiken.
För vart år när stiftelsen lättar på pungen,
så delas Polarpriset ut utav kungen.
En dagsvers som jag skrev 2002
söndag 20 maj 2007
Fågelskådning
Större hackspetten letar mat, en vanlig gäst på tomten.
Korp. kråka, skata, koltrast, taltrast, björktrast, talgoxe, blåmes, entita, svartvit flugsnappare, bofink, lövsångare, grönsångare, trädgårdssångare, rödhake, trana, storlom, nötskrika, sädesärla, ringduva, häger, sångsvan, större hackspett, spillkråka, stare, sparvhök, trädkrypare.
Detta är fåglar jag sett på eller hört från tomten. Det är säkert fler som jag inte lyckats urskilja. Detta med anledning av att jag gick ut med soporna och fick se dom här två på en och samma gång.
Trädkryparen satt blickstilla för att jag inte skulle se den mot den grå stammen.
onsdag 16 maj 2007
Färgläget
Rapsåkern är i full blomning.
Var tvungen att åka in till Roslagsmetropolen en sväng och affischerade längs vägen för vår vårkonsert. Turligt nog kan man välja flera olika vägar hemåt, och just nu ändras ju färgspelet varje dag, så det är värt att variera färdvägen.
Häggen blommar, björkarna är fullt utslagna, eken är fortfarande i knopp och i bakgrunden står asparna fortfarande nakna och fryser.
Nysådden börjar sticka upp. Så långt har vi kommit den 16 maj 2007.
tisdag 15 maj 2007
Att flytta
Att flytta sig själv, det är inte helt lätt,
det förenas med ansenlig möda.
Även om platsen man kom till är rätt,
finns det gammalt som ännu kan glöda.Endera flyttar man till eller från,
det är känslan som styr den processen.
Allt vi trodde vi ägde, det var blott ett lån,
som just då fyllde våra intressen.”Från” kan man flytta, med skratt eller gråt,
med frid eller uppror i sinnet.
Man rensar i bråten och ber om förlåt
för allt gammalt och fallet ur minnet.”Till” kan man flytta, med längtan och hopp
om en plats, där det mesta skall stämma.
En dag, när man vaknar och sätter sig opp
skall man känna, att borta blitt hemma.
lördag 12 maj 2007
Byvandring till Myra
Edsbro hembygdsförening anordnar varje år någon byavandring, där vem som vill får följa med och lära sig något om hembygden. I dag gick färden till byn Myra, som ligger nära en och en halv mil upp i skogen norr om samhället. i dag finns här endast en gård kvar som disponeras av ett jaktsällskap. Av de övriga gårdarna finns bara grunder kvar, men en gång i världen bodde här mellan 50 och 60 personer, och i det bostadshuset som nu finns kvar hade man skola för byns barn. Byn beboddes då av skogshuggare, hästkörare och kolare med familjer.
Som tur är finns det folk som är intresserade av att bevara något och som kan berätta om hur det var. En sådan är Jaan Küüts, som guidade den stora gruppen som hade anslutit till dagens utflykt.
Resterna av en gammal smedja, som alltid en bit ifrån gården av brandsäkerhetsskäl.
Den sista uthuslängan vid Östergården håller på att ge sig.
Vid en lada står ett minne från skogskörningen med häst.
Besöket i Myra gav kunskaper om en tid med ett slit för brödfödan, som vi dag knappast kan tänka oss.
Öar
Hur ser en ö ut egentligen? Här följer några exempel på öars utseende. Just dom här öarna finns i Erken.
Den lilla ön i bakgrunden har skarven förvandlat till en vit ö.
Här ropade storlommen ute vid ön.
Vad är det som sticker upp där borta?
Alla öar är inte som vanliga öar!
fredag 11 maj 2007
Biltur med tur
Jag gav mig ut på en affischeringsrunda runt Erken, den lilla grusvägen över Koludden och runt Lohärad. Här är några bilder som jag hade turen att kunna ta direkt från bilen.
Tofsvipan satt alldeles vid vägkanten och brydde sig inte om att jag vevade ned rutan.
Plötsligt ser jag en grå skugga i ögonvrån, och där i dunklet står älgkon och tittar.
Så dyker en trana upp helt nära. Men hon flyger inte iväg
utan börjar springa
och så låtsas hon vara skadad, ett typiskt skyddsbeteende.
Snart återvänder hon mot startplatsen
och där dyker ungen upp ur gräset.
En stund i skogen
Jag gick ut en sväng i den vänliga skogen på andra sidan stora vägen, ty solen skiner och rastlösheten drar i benen och i magen. Jag får ju inte ta i med något tyngre arbete ännu för armens skull.
I lövskogen på väg ut hör jag rödvingetrasten för första gången i år. Han har ju lite olika dialekter han, beroende på var han bor, så ibland undrar man först vad det är för en.
Uppe på det lilla berget är det full aktivitet i blåbärsriset. Humlorna jobbar frenetiskt med polineringen. Det får mig att tänka på ett reportage jag såg häromdagen i TV. Ett jätteproblem har dykt upp i USA, där bisamhällena dör ut det ena efter det andra. 2/3 av vad folk äter är beroenda av binas polineringsarbete. Ingen polinering, ingen skörd. Så enkelt är det. Man vet inte orsaken men börjar misstänka dom rikliga besprutningarna mot skadeinsekter.
Det är så krisigt, att man har försökt frakta över bikupor från en plats till en annan för att hjälpa till. Dom flyger iväg men kommer inte tillbaka. Endera hittar dom inte hem eller så dör dom också ute på fälten. Använder vi samma besprutningsmedel här hemma i Sverige? Sedan vi kom med i EU har det ju blivit mycket sämre med resriktionerna för olika medel.
Grönsångaren dök upp i lövtsnåren på hemvägen. Han gör skäl för namnet.
Maskrosorna lyser i kapp med solen i fjolårslöven.
torsdag 10 maj 2007
Försommarbilder
Det gamla sundet mellan Närdingen och Kyrkviken. Här gick förr sjöfrakt igenom.
Grågässen har redan ungar och Kanadagässen ligger lite längre bort med sina.
Alen speglar sig i vattnet och videt lyser ljust i solen.
Kabellekan blommar i strandkanten
Plötsligt står en råbock och tittar på mig uppe i vägskälet.
Det är alltid värt att ta av från allfarvägen och pröva de gamla grusvägarna som ofta går parallellt.
Music, Maestro, Please!
Jag har kunnat börja öva på gitarren igen! Yeepee! Det får bli korta stunder i början både med tanke på läkningen i armbågen men också för att hårdhuden på fingertopparna är helt väck. det blir att börja om att bygga på den. Men nypan funkar, och det är det viktiga. Har också hunnit testa lite på gitarrbanjon jag köpte precis när eländet började. Ska bli kul till jazzrepertoaren.
Casting för SL-reklam på em.
söndag 6 maj 2007
Majmorgon vid Sottern
Ett rådjur och ett par harar var ute på fältet i morgonsolen
Jag behövde ingen väckarklocka. Tranorna väckte mig prick klockan fem med ett ihärdigt ropande från grannens åker. En halvtimma senare var jag på väg per cykel mot Sottern. Intensiv fågelsång följde mig i skogen, när jag letade mig ned mot sjön. Jag lyckades notera sexton arter med svarthätta som mest intressant.
Inte många går den här stigen nu för tiden, för den är inte röjd på länge.
Jag kom ned till bergen på sydsidan, där det stupar livsfarligt brant mot vattnet. Men vyn därifrån är grann.
En förvillande bild, tagen uppifrån berget nedåt mot vattnet. Tallarna syns alltså uppifrån, och man passar sig att gå för nära branten.
I motljuset österut blir träden siluetter.
En uthängande videbuske fångar ljuset.
Vid strandkanten stod den här gubben och sjöng "Sköna maj välkommen"!
Och aspen visade sin mest sensuella sida i skogskanten.