Fansjön

Nu skulle det äntligen bli av. Jag har längtat efter att få göra den här rekognoseringsturen i två år och i morgon är semestern slut. Men jag fick ta mig iväg ensam för att komma iväg.


Jag paddlar längs den otillgängliga södra stranden av sjöns norra vinkel. Den ser ut som en vinkelhake på kartan. Viken är full av näckrosor, så man får ta i för att ta sig fram.


Någon har gett sig ut för att försöka fånga en gädda bland näckrosbladen.


Det finns bara en brygga längs den här stranden.


Några fastboende testar en vassklippare för att försöka skapa en öppnare vattenyta:

Här är sannerligen inte lätt att ta sig ned till vattnet från stranden.


Men det finns även några vänligare klippor.


På klipporna ser man tydligt den gamla vattenlinjen avteckna sig.


I den södra vinkeln är det öppnare vatten och lättare att ta sig fram.





Efter en och en halv timmas paddlande är jag tillbaka i den norra viken, men jag skall längst bort till sjöänden genom näckrosorna. Det känns bra i knävecken och armarna när jag skall ta mig ur kanadensaren, men oerhört skönt att premiärturen är avklarad. Några ställen har jag sett som jag vill utforska vidare.