I går skedde det som vi nästan inte vågat hoppas på. År 1826
skrev prästen i Fasterna i sin kyrkbok, utan minsta tanke på framtida
släktforskare, att Byggmästaren Carl Johan Sporrong med familj "Har
flyttat till Södermanland". Det finns ju ganska många församlingar att
välja på i Södermanland, så han gjorde det lätt för sig och svårt för oss. Vi
lade det projektet åt sidan för ett halvår sedan.
Men så går tiden,
det ligger och skaver att man inte har kunnat följa den forna släktingen till
graven, bildlikt talat, och nya idéer hinner ta form i hjärnan, om olika
sökvägar och möjligheter att hitta rätt inom rimlig tidsåtgång. Man vill skriva
in ett slutdatum i rutan i släktträdet. Familjen borde ha flyttat till en
större gård eller till en bruksort. De flyttade från Rånäs bruk i Fasterna.
Kanske kunde man finna något via sökfunktionen i släktforskningsprogrammet.
Nytt år nya tag!
Några provsökningar
i sörmländska bruksorter gav inget napp, men i sökprogrammet fann vi en enda avliden
Sporrong i Södermanland, år 1872 på Fattighuset i Överselö, en ort som vi
aldrig hört talas om. Det var en gammal f.d. dräng vid namn Carl Eric, född i
Fasterna, som varit inhyst där på härbärget sedan många år. Av födelseåret att
döma skulle det kunna vara en son eller brorson till den vi sökte. Han borde
rimligen ha haft kontakt med vederbörande, då de flyttat från samma ort till
Södermanland. Vi beslöt att följa honom baklänges från Fattigstugan.
Det blev en resa från gård till gård, där han
tjänat som dräng, ogift och under magra förhållanden. Slutligen hamnar vi i en
husförhörslängd från Hyltinge socken, där det står, att Carl Erik flyttat till
den aktuella gården senast från Sparreholms gård. Nu hade vi närmat oss år 1826,
då familjen Sporrong försvann mot okänd ort, och när vi hittar Sparreholm i
boken, då finner vi också familjen Sporrong, där Carl Erik visar sig vara
äldste sonen. Nålen i höstacken var funnen.
Där i
husförhörslängden i Hyltinge finner vi också, att fadern, byggmästaren Carl
Johan Sporrong, som var född 1779 vid Ortala bruk på Väddö, slutat sina dagar
endast tre år efter ankomsten till Sparreholms gård. Han dog i kolik år 1829, femtio år gammal!
Nästa projekt blev nu att även få Carl Johans hustru, Anna Catharina Defair, jordad och avförd ur utredningen. Då blev det att söka åt andra hållet, framåt mot våra dagar. Det tog sin modiga tid, ty hon flyttade tillbaka till Fasterna och levde tills hon blev åttiotvå år gammal och ”dog av ålderdom och skröplighet”. Men hennes dramatiska historia får vi återkomma till.