Vi står i kören och väntar på att sjunga in våren
Leve våren leve den ! Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!
En kulturell mångsysslare som reflekterar över aktuella händelser i tillvaron, personligt, politiskt, film, TV och musik, samt publicerar egna bilder. Till verksamheten hör Musik, Konst och Foto. Copyright på bilder tillhör författaren, om icke annat angives.
Vi står i kören och väntar på att sjunga in våren
Leve våren leve den ! Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!
Det händer ju så mycket i naturen just nu, så jag vill inte undanhålla eventuellt nytillkomna läsare denna naturbetraktelse utan kör den i repris.
Ornitologia dysläktika
Välkomna skall ni vara till ”Mitt i naturen”! I dag hade jag tänkt att vi skulle bekanta oss med några av våra vanligaste fågelarter.
Är man fågelintresserad vaknar man tidigt om morgonen och upptäcker genast den morgonpigga Blåstaken. Har man då en riktig tur stöter man samtidigt på den lilla Tofsvippan, som är en typisk lockfågel. Har man väl fått upp ögon och öron för dom här två arterna så hör man snart också både Sänglärkan och Ängspipplärkan och strax även Sängknarrens rytmiska läte. Lyssnar man noga kan man också höra Skäggdoppingens grymtande. Det är en sorts dykfågel och trivs bäst i buskiga våtmarker. Morgonskvättan hörs också tidigt om morgonen och det är då man även kan se spåren efter Sädespärlan, eller den lilla ”Vippstjärten” som den kallas i folkmun - på grund av sitt mycket karaktäristiska rörelsemönster.
Buskskvättan är en liten, ivrig ungfågel, men det är ju inte storleken som räknas. Den har liksom Gröngölingen och Spillkråkan ännu en hel del att lära. Dom två senare är förresten ena riktiga hacksprättar, som får det mesta att hamna utanför. Sittgökens upphetsade ”Kuku” kan man höra i speciella biotoper, som biografer och kontorslandskap. Vid mycket speciella tillfällen kan man där även råka på en Dubbelgök. Göktrytan däremot, är en ensam strövfågel, som har svårt att få kontakt med sina artfränder men gärna kackar i andras bon.
Det gäller också i parningstider att tänka på vad man äter innan man ger sig ut på fågelskådning. En mindre välkommen gäst i större flockar är Fistärnan. Två festliga fåglar är Rödvinetrasten och Skåltrasten, som gärna sjunger glada stubbevisor, medan Nyktergalen är en fågel, som visserligen för ett herrans liv men inte alls har lika roligt.
Av speciellt intresse för kvinnliga fågelskådare är naturligtvis dom större hönsfågelarterna som Snorre och Fjäder, vars grant uppstående stjärtar helst bör betraktas i ett gömsle i skogen. Båda dessa arter trivs bäst djupt inne i snårskogen. Vill man inte ge sig för långt ut i markerna, kan man stanna hemma och betrakta och lyssna till den vanliga Trädgårdshånglarens glada parningslekar.
Till våra mer sällsynta fågelarter hör Morknullan (Motherfucker), medan Storlemmen hörs vida omkring när han kommer - om våren. Rödstjärten har troligen råkat ut för den envetna Stjärtmesen. Om man stöter på den skall man ta det väldigt försiktigt.
Ja-a, vad allt kan man inte få i kikaren om man ger sig ut på fågelskådning. Men kom ihåg alla ivriga fågelskådare, som ger er ut i okända marker, att alltid ha gummistövlarna på!
Med bygdegården fulsatt till sista plats hade Edsbrorevyn premiär på sin årliga valborgsmässorevy i kväll. Det är en riktig lokalrevy med bara eget nyskrivet material och ett jädrans friskt humör. Revypappa Anders Liegnell står för merparten av texterna och svarar också för några av de mer slagkraftiga numren. Årets revy heter "Amors pilar" och dom levererades med jämna mellanrum av revyns änglakör, men med olika budskap.
Här är det revyns främsta sångfågel Nannie Lignell som tillsammans med änglarna Maud, Sussie och Maria sjunger om Amors kilar.
En årligen återkommande figur är Magnhild i Maud Liegnells gestalt. I år hade hon startat en Spaanläggning för ortens damer.
Det skojas med "Bonde söker fru" på olika sätt. Man vänder på steken. Fruar söker bonde. men när dom hittar en så har han ju redan sin Maj, kossan i ladugården, som han inte vill svika.
Ortens nya präst får en egen visa och Marie Lindberg dyker upp i Anders gestalt och sjunger skollärarns sång, ett höjdarnummer. Syskonen Anders och Nannie Liegnell sjunger också kvällens vackraste nummer "Kärnan" i början av föreställningen. Det skulle jag har förlagt senare i programmet för att släta över en del andra mindre renljudande sånginsatser. Men musiken var det inget fel på, för det svarade Per Olsson och Stefan Modéer.
Marie, Sussie och Maude sjunger om kärlek. Det kan inte hjälpas att det suger i revytarmen när man ser dom.
När "Marie Lindberg" sjöng var inte ett öga rätt
Tack Globen!!
I dag hörde jag plötsligt storlommens ösliga rop nere ifrån sjön. För mig är det en ren lycka. För andra låter det bara kusligt. Det är inte för inte som lommens rop används så snart det skall vara lite kusligt i radioteatern. Här kan jag höra både lommen och tranorna, så man kan tro att man bor mitt i vildmarken.
Jag har fått upp ett par travar till av veden.
Torktumlaren har blivit reparerad och det gick på garantien, hurra!
Sommarvärmen är på väg,. Det får bli en liten kvällspromenad också.
Sådan är färgskalan vid sjöstranden, blond och harmonisk. Varför inte skapa en kreation utifrån detta?
Mitt i skogen ligger det gamla jättekastet
Jag går på gamla stigar, jag går där jag aldrig gått. För första gången utan hunden kan jag njuta fullt ut. Jag kan gå i eget tempo och stanna och lyssna när jag vill och jag kan gå ljudlöst som en indian. Jag petar undan nedfallna grenar från stigen, kvistar som kan få mig att snubbla om jag går där i skymningen. De här stigarna skall bli mina för en längre tid har jag tänkt. Men sånt vet man ju aldrig.
Det är ingen risk jag går vilse, för skogen avgränsas ganska nära av vägar och den gamla banvallen mellan Rimbo och Hallstavik, så jag kan ströva lugnt och bekanta mig med den nya skogen. Fågelsången är inte så intensiv, för det har varit en grådisig morgon, men solen kommer.
En vresvuxen björk får mig att tänka på originalen i gårkvällens TV-program.
Ett gammalt odlingsröse mitt i aspskogen vittnar om att här är gammal åkermark.
Det slumpade sig så att jag i ett ärende till Vallentuna beslöt att besöka naturreservatet vid Angarns sjöäng. Jag har aldrig varit där tidigare men hört om dess fågelliv. Nu blåste det isvindar, så det blev inget långt besök, men jag tog med lite bilder hem och rekomenderar ett besök med kikare och varma kläder. Här kommer ett axplock:
Tre gäss flyger över säven
En sångsvan och en and av obestämd sort
Utkikstornet i skogskanten. Här kan man se sjöfåglar på ena sidan och skogsfåglar på den andra.
Genom uppfällbara luckor kan man spana åt det håll man vill
En mäktig vy söderut över sjön
På andra sidan rider en flicka galopp över fältet
Vy norrut
Gräsanddrake
Sothöna
Silverträd
Vy mot söder
Tofsvipans karaktäristiska siluett ovanför kaveldunet
Bondbyn vilar på kullen ovanför sjön
En gammal runsten berättar att detta är gammal kulturmark
Lördagskväll in solemnis. Sambon vaktar barnbarn. Tid för blogg och lite pianoklink före TV-soffan. Det får bli Stina i kväll med och en svensk film på tvåan; Om jag vänder mig om. God kväll så länge.
Det fanns en tid då kroppen inte kändes,
då man gick upp och ned med samma lätta steg.
Men åren gick, kalenderbladen vändes,
och ryggen känns för varje år alltmera seg.När nordan viner kall runt husets knutar
som tandvärk molar det i varje led.
Man känner långt i förväg vart det lutar
och lämnar meteorologerna besked.I skallen är man som i forna dagar
och ögats fröjder kan man ännu glädjas åt.
Men man går inte längre ut och jagar,
och lockas inte ut på något friarstråt.Men värst av allt är ändå när dom larmar
om alla risker som man tar med alkohol.
Ens håg dras åter då till kvinnobarmar,
som en reflex från flydda tiders modersmål.
Tillägnan
Plötsligt fanns han där,
från ingenstans,
med en örfil i handen.
I nästa ögonblick var den min,
som en gåva för livet.
"August" spelas in i Stockholm 2007, men det skall se ut som 1870. Till en scen krävs därför drygt 60 statister i tidsenliga kläder. Jag är statist. För att detta skall klaffa skall jag vara hos mask och kostym i Värtahamnen halv åtta på morgonen, även om själva scenen skall börja tas klockan två. Herrarna får kläder först, damerna senare, för att dom kommer att ha svårare att gå på toaletten i sina utstyrslar.
En buss tar oss till Riddarholmen.
Statistens viktigaste position är fikabordet. Funkar inte det funkar ingenting.
En stor del av tiden som statist går alltså åt till att vänta
och vänta
och vänta
och vänta
och vänta
och vänta
och vänta
och vänta
och vänta
och vänta
Uder tiden kan man fotografera sina kollegor med en helt otidsenlig kamera.
Men sen skall det plötsligt bli tagning och då skall man agera och slåss med poliser, för vi demonstrerar mot överhetens fasoner och då tar dom till och med till hästgardet.
Efter alla omtagningar och marscherande på Riddarholmens kullerstenar kan man sen behöva ett rejält strechingprogram, även om ordet inte var uppfunnet på den tiden det här begav sig.
"August" kommer att visas julen 2007. Det är då man får se om man överhuvud taget kommit med på bild. Sådant är livet som statist.