Visar inlägg med etikett natur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett natur. Visa alla inlägg

måndag 7 september 2015

Fyrhjulingar, de nya miljösabotörerna!


Det finns miljöproblem som vi inte rår över och sådana, som vi människor själva skapar. Ett sådant togs upp i dagens nyhetsprogram "Sverige i dag", och det är något som jag själv upplever som mycket störande hemomkring, nämligen fyrhjulskörning i terrängen, som alltså är olagligt, men som blir alltmer utbrett och svårövervakat och som väldigt snabbt skapar betydande skador i naturen.
   Det blir accentuerat nu när älgjakten börjar, då jägarna tror att det är tillåtet att köra fyrhjuling ut till jaktpasset. Det märkliga är ju, att maskinerna helt klart är byggda för att användas just vid sådan olaglig terrängkörning, med kraftigt räfflade däck, som passar i djup snö men inte vid barmark i skogen eller på torr landsväg. Det är ju det kraftiga däcksmönstret som sliter sönder marken och vid upprepad framfart gräver djupa diken, som ändrar vattenflödena i marken.
  Lagstiftningen vad gäller utrustningen ligger naturligtvis långt efter och polisen har knappast några som helst resurser att sätta fast någon för olovlig körning. Hur detta skall lösas är ännu en gåta, men efter tillräckligt många dödsolyckor, p.g.a. oaktsam framfart, och tillräckligt stora och bestående skador i naturen, så kanske debatten kommer igång. 
  Det konstiga är ju nämligen, att många som framför dessa starka och snabba fordon också tror sig vara odödliga och inte alls vidtar några säkerhetsåtgärder i form av skyddande klädsel eller hjälm, som är självklart för alla motorcyklister. En del kommer glatt i shorts och linne, och med ett barn framför sig och kör i hög fart ned till badet. Vad händer då, om det plötsligt skulle springa ut ett djur på vägen? Det är bara att hoppas att inte alltför många oskyldiga får sätta livet till innan det blir någon ändring, och att regelverket vad gäller skogskörning nu snabbt klargörs mycket tydligare än vad som har varit fallet.


tisdag 4 mars 2014

I gammelskogen




 

                                   


                                                       


                          


 




lördag 9 mars 2013

Återseenden

Vi vandrade hela familjen på Roslagsleden tre dagsetapper 1988. Här har den då nioåriga dottern tagit täten

Ett projekt under de första månaderna på året har varit att överföra en del av mina DIA-bilder till digitalt, så att de blir tillgängliga och användbara. Det har naturligtvis inneburit, att jag återupplevt både glädje och sorg, eftersom bilderna sträcker sig över en fyrtioårsperiod, då mycket har hänt. Mest är det kanske glädje ändå och förvåning, att så mycket har blivit gjort och att det faktiskt blev dokumenterat.
  En annan upptäckt under det här arbetet har att göra med just detta. Det var ju så, att jag som mycket ung började fotografera, och under den praktiska yrkesorienteringen i sjunde klass även fick praktisera hos en fotograf och studerade dåtidens stora namn inom natur- och landskapsfotot, som Svante Lundgren och Pål Nils Nilsson. Men min förhoppning att få vidareutbilda mig till fotograf grusades av min fader som ansåg att detta var en alltför osäker försörjning. Föga anade han vad resultatet av detta skulle bli.
   Efter ett avverkat arbetsliv kan jag nu konstatera, att det enda som jag konsekvent har fortsatt med under alla år är just fotograferandet, medan yresverksamheten har fladdrat från det ena till det andra. Återstår att i dag göra det bästa av situationen och försöka använda bildmaterialet på olika sätt. Ett kan ju vara att göra det tillgängligt, så att även andra kan få se bilderna. På länken nedan finns ett album, där det går bra att se de gamla bilderna som ett bildspel. Sätt gärna på lite musik i bakgrunden, så blir upplevelsen större.
http://birgers.webalbum.se/landskap?page=9

söndag 7 oktober 2012

Skogsexkursion

Med  RNFs skogsgrupp drog vi iväg, 21 personer, ut i gammal bondeskog vid Penningby för att leta sällsynta svampar, som bara växer i riktigt gamla skogslokaler. Några i sällskapet var mycket kunniga och specialintresserade av just svampar. Andra, som jag, hänger med för totaluplevelsen av gammelskogen och för att lära lite nytt. Fösta passet gick till strandskogen vid Väsbysjön för at hitta jordstjärnor.


I gammelskogen är människan liten bland grova träd, som nått mogen åler och ibland dött av ålderdomssvaghet. De gamla lågorna blir värdar för speciella svamparter, som bara kan växa på ruttnande ved. De blir signalarter att skogen är gammal och skyddsvärd. Rariteterna registreras med koordinater, för att kunna återfinnas.


















Jordstjärnor finns i flera varianter med olika många flikar eller bara en krage. I gammelskogen är inte allt perfekt. Där finner man oväntade former och färger.

 

Enar är ett seglivat släkte och släpper inte gärna taget. Blåtickan växer på en multnade trädstam. Höstlöven lyser som eldslågor på stigen. I granskogen letar sig solen ned i det täta grenverket.



På en björk har bildats en stor vril, en sådan som en slöjdare kan göra vackra skålar utav.


 Den senare delen av utfärden vandrar vi i gammal blandskog av ansenlig ålder och finner inte bara sällsyntheter utan plockar även med oss hem en del kantareller, trattkantareller och rödgul trumpesvamp i våra korgar.
Skogsbäcken ringlar sig fram genom skogen och porlar fint i små fall på sin väg ned mot sjön.

Det är sådana här skogar människor och djur kan vistas och leva i och som kan erbjuda den biologiska mångfalden, som är nödvändig för arternas överlevnad. De här skogarna blir alltmer sällsynta och är ständigt hotade av exploatering. Den skogen vi vandrade i skall länstyrelsen bestämma sig för om den skall bevaras. Men det finns mycket pengar i skogen, även om vi inte fann dem. Vi fann bara skogens guld i form av kantareller.

onsdag 19 september 2012

En vandring i Albert Engströms fotspår

Albert Engström skriver i sina memoarer: "Tre fjärdingsväg hemifrån ligger Skurugata. Ett berg är kluvet mitt itu och sprickan är en halv mil lång. Bergväggarna äro på sina ställen 100 fot höga och nere i djupen bland granitblocken ligger isen kvar hela sommaren. En vandring där är som en vandring i ett förhistoriskt landskap. Jättegranar skygga över gången, klipporna äro gröna av mögelsvamp och örterna som växa där äro vitgröna av brist på sol."


   Dit for jag nu för andra gången i mitt liv, senast var för fyrtio år sedan. Sedan dess har man gjort iordning en lättrampad gångväg från parkeringsplatsen upp till toppen av berget. Men den gamla stigen går bredvid, för den som vill känna naturens och kulturens närhet och gå där Albert en gång gick. "Du klättrar upp på Skuruhatt, bergets högsta höjd. Under dig ligga skogarna som en flossa-matta. Du ser nio kyrkor från Skuruhatt, om du har goda ögon..."

Vandringen genom klyftan bör man inte göra ensam, åtminstone inte sent på dagen. Den är ganska påfrestande och med ständig risk att slinta på någon fuktig sten och kanske göra sig illa. Är man då siste man på plan den dagen, kan man bli liggande tills någon eventuellt kommer nästa dag. Men jag vill absolut rekommendera ett besök.
   Det finns en utmärkt led, som leder runt genom klyftan och upp på berget, om man vill se och uppleva båda delarna. Då bör man gå genom klyftan först och få utsikten som belöning på slutet, efter allt klättrande där nere. Ty klyftans botten är i sig som en berg- och dalbana och där nedifrån upp till bergets krön är en ansenlig stigning. Tilläggas skall, att Albert skarvade en del om sprickans längd, i varje fall är inte vandringsleden alls så lång som en halv mil, även om den ändå tar på krafterna.
   Om man inte känner för dessa strapatser, tar man den lättgångna vägen upp till toppen och skådar ut över Smålands skogsland. Det är storslaget och man behöver en god stund på sig för att ta in det hela. Nere i samhället Hult kan man sedan titta på Albert Engströms föräldrahem vid Engströmsgården.



tisdag 4 september 2012

Sensommar


Det först gåssträcket söderut
Det har otvivelaktigt blivit sensommar och jag vet inte riktigt var den riktiga sommaren tog vägen i år.
  I mina trakter har vi bara haft sex riktiga högsommar-dagar, mot tjugoåtta förra året. Verksamheten har blivit lite därefter.
  Den första riktigt varma kvällen inträffade den 25 juli, då jag skulle spela "Musik i sommarkväll" i Knutby kyrka. Endast två personer, förutom tre anställda, kom på idén att sätta sig inomhus den kvällen.
  Riksspelmansstämman på Skansen blev istället en regndag med lite folk och få möjligheter till buskspel. Då blev det att krypa in i Seglora kyrka och höra mästerspelmännen spela. Kungs Levi, Ulf Störling, Erik Pekkari och Miriam Andersén bjöd på stämningsfull musik på fioler, tvåradigt dragspel och kohorn.


                                                                                                                                                          
En stunds solospel vid Moragården hann jag också med mellan skurarna.

Den låga kvällssolen ger skarpa kontraster när den belyser de första höstlöven.

 

fredag 25 maj 2012

Skogsmorgon


Jag vaknade redan halv fem och såg att morgonen var klar och stilla. Inte mycket idé att ligga och fundera. Jag skulle i all fall inte somna om. Ordnade matsäck i ryggan och gav mig ut. Solen hade redan nått trädtopparna och fåglarna var i full gång redan i trädgården. Trädgårdssångaren har kommit den här veckan och börjar bli riktigt i gasen och svartvit flugsnapparen kör ihärdigt sin kortare strof. Den grå syns också men hörs inte så mycket. 


Uppe vid röset silar motljuset genom den späda grönskan. Aspslyet lyser som guld och lönnlöven står som spretiga borstar mot den mörka skogen i bakgrunden. Fågelsången ör bedövande. Svarthättan tävlar med de andra sångarna. Bofinken kör sin snärtiga fras och i fjärran ropar tanorna. Rörvingetrasten sitter och tjatar nere vid ån och från andra sidan hör man skogsduvan som en vresig gammal gubbe; "näe, näe näe, näe!"

















På grästuvorna har varje strå sin egen lilla daggdroppe. De lyser som små dioder i motljuset. Jag sitter länge där uppe och kisar mot morgonsolen men letar mig sedan ner till den gamla bron över ån och tar den skuggigare stigen genom gammelskogen hemåt.



fredag 6 april 2012

Tranor


Tranorna anländer till Hornborgasjön




Dagen efter besöket vid Hornborgasjön bjöds jag sen på denna trandans på en åker söder om Frötuna kyrksjön.