Hemfärden från kvällens körövning bjöd både på färgprakt och älgstudium. Trodde först det var en rotvälta på hygget.
En kulturell mångsysslare som reflekterar över aktuella händelser i tillvaron, personligt, politiskt, film, TV och musik, samt publicerar egna bilder. Till verksamheten hör Musik, Konst och Foto. Copyright på bilder tillhör författaren, om icke annat angives.
onsdag 30 juni 2010
tisdag 29 juni 2010
Nära naturen
Ålands hav visar sin vackraste sida.
Att leva nära naturen känns som en omistlig del av livet, vare sig man omsluts av storskogen eller får uppleva vidderna vid havet eller på fjället. För undertecknad ger skogen hemkänslan och havet är utflyktsmålet.
måndag 28 juni 2010
Jättekastet i trädgården
Ett av dagens åtgärder i trädgården blev att avlägsna en gammal torr vinbärsbuske och istället få en ny plats för trädgårdsmöbeln utanför boden. På bilden ovanför kan man se hur samma plats såg ut för fem år sedan, den första sommaren.
söndag 27 juni 2010
Midsommar med mycket mer
Bild från Kasberget i Gamla Grisslehamn Midsommardagens kväll
Det blev en så fin midsommar som man kunde önska sig. Strålande väder, glada människor, god mat, lekande barn och vuxna, fiolen i farten på tre ställen under två dagar, naturupplevelser och goda samtal. Det kändes att sommaren är här, så det är bara att ta vara på allt man kan.
torsdag 24 juni 2010
Midsommar
Midsommar firas med dans kring en stång,
lövad och smyckad med blommornas fång.
Förr var den seden en fruktbarhetsrit
att lätta den arma befolkningens slit.
Nu är vi mätta och nöden är borta,
men våra ungdomar kommer till korta.
Dom satsar så mycket på sin karriär,
att ingen på riktigt har tid att bli kär.
Tekniken och datan stjäl människors liv
den är ett förskräckande tidsfördriv.
En påle i jorden är enkel att tolka,
men kan inte ensam vår landsbygd befolka.
Nu vänder vi åter till verkliga värden,
med ungar och dans vid den glittrande fjärden.
Vi sitter på klippan med flickan bredvid,
och sjunger en visa vid midsommartid.
Mariehamnsminne
Längst ut på bryggan låg hon, trygg i sitt bo, och flyttade sig inte för en närgången fotograf.
onsdag 23 juni 2010
Linjespel i landskapet
Den låga solen plockar fram detaljer som annars inte syns i landskapsbilden.
Vi invigde den nya gästhamnen i Norrtälje med en knippa sjömansvisor. Samtidigt flög en helikopter över oss och dränkte det mesta. När vi skulle börja andra avdelningen pålystes att Helmi skulle segla iväg just då, så då drog större delen av publiken iväg dit. Så kan man också använda sina artister.
måndag 21 juni 2010
Ett spännande författarskap
Finlandssvenska författare har en benägenhet att bli lite bortglömda och åsidosatta i Sverige, trots att de skriver på vårt modersmål och kan stå för betydande författarskap. En sådan är Ulla-Lena Lundberg, bördig från Kökar på Åland, med ett tjugotal böcker bakom sig och några framför sig. Jag råkar veta att hon har två nya under arbete.
När vi nu skulle iväg till Kökar med kören, plockade jag med mig en av hennes böcker som reslektyr, för att komma i rätt stämning i det speciella landskapet. Jag stiftade bekantskap med hennes författarskap för trettiotre år sedan, då Roslagens Konstnärsgille och Ålands Konstförening hade en gemensam målarkolloni där ute. Hon kom då en kväll och berättade om sin då nyutkomna dokumentärbok om Kökar och gjorde ett starkt intryck i mitt unga konstnärshjärta.
Sedan dess har Ulla-Lena Lunberg varit en globetrotter, vistats långa tider i Afrika och andra världsdelar, men också skrivit en romantriologi om segelsjöfartens framväxt på Åland, av vilka boken på bilden är första delen. Man kan läsa den som en ren roman, men det är samtidigt en dokumentärroman, där man kan lära sig väldigt mycket om hela denna spännande period i seglationens historia. Det fanns ju en motsvarande utveckling t.ex. i Roslagen, så det är lätt att översätta till det egna landskapet. Ulla-Lena Lunberg har fått flera fina priser, bl.a. Svenska ackademiens Finländska pris och finns översatt till flera språk, men hon är också värd en större läsekrets i Sverige.
Av en lycklig slump har jag nu hennes dedikation i min bok, då hon råkade befinna sig på samma färja som jag vid hemfärden i går och jag då inte kunde avhålla mig från att göra hennes bekantskap. "Den som reser har alltid något att berätta", heter det ju.
söndag 20 juni 2010
Körsamarbete över havet
Den gångna helgen har jag ägnat åt musicerande på Åland i ett samarbete mellan Rådmansö skärgårdskör, Kökars röster och sångare från Föglö samt en mixad musikensemble från Åland och Sverige. Vi har framfört den Kökarsvit för kör och orkester, som komponerats av Philip Hällund. Hela lördagen ägnades åt repetition och inspelning av alla satserna och därefter ett konsertframförande på kvällen i kyrkan.
Att det sedan blev fest och fortsatt sjungande och musicerande under mer okontrollerbara former säger sig självt, och så har nog aldrig sången klingat tidigare på pensionat Brudhäll. Där utbringades också ett leve för det kungliga brudparet Victoria och Daniel, som ägnade kvällen åt sitt firande i Stockholm under tiden.
torsdag 17 juni 2010
Oljan flödar i gulfen
I natt hade jag en sådan där nattvaka i vargtimmen, då världens problem faller över ens axlar och man inte vet hur man skall ta sig ur det. Och nu ställer jag frågan, kom ihåg det! - På vad sätt skulle det vara bättre att ha två hål att täta än ett?
Eftersom man inte vet hur man skall täta den där läckan, har man ju alltså bestämt sig för att borra ett, eller eventuellt två nya hål därnere, på ett djup där bara robotar kan arbeta, "för att minska på trycket i det nuvarande hålet"!
Det ligger alltså i detta uttalande ett faktum, att trycket istället skall komma ut genom det nya hålet. Detta hål kommer att bli färdigborrat i augusti, då orkansässongen börjar i det aktuella området. Det är väldigt lätt att föreställa sig svårigheten, att i ett sådant läge vara till havs och med millimeterprecision försöka styra miniubåtar med robotar, som skall försöka montera någon sorts tät anslutning långt nere i havsdjupet. Om detta inte lyckas, har man alltså två hål som spyr ut olja istället för ett.
Om man mot förmodan skulle lyckas med detta är nästa fråga, hur skall man omhänderta all den olja man då får upp? Skall det gå en skytteltrafik med oljetankers, som fylls genom någon sorts provisorisk slang? Någon oljeplattform finns ju inte längre på platsen, där folk kan arbeta "under kontrollerade former" med att hantera detta. Den sjönk ju i havet.
Häromdagen satt DNs ledarskribent i Go' morgonsoffan och sa, att medierna vaknat sent och inte insett omfattningen av den här oljekatastrofen. Då vill jag bara påminna om en blogg jag skrev den 2 maj: http://blogg.aftonbladet.se/12793/2010/05/oljan-var-tids-beroende-och-gissel
Att vara författare innebär ju, att fatta före andra. Jag vill hemskt ogärna bli sannspådd, men min känsla är, att jag kommer att bli det. Sen får Carl-Henric Svanberg sitta och lova vad han vill. Hans proffession är att sköta affärer, inte att täta oljeläckor eller rena och återställa fördärvade naturbiotoper. Han har i alla fall slutat flina nu, som han gjorde vid sitt förra TV-framträdande, men det är ju en klen tröst.
onsdag 16 juni 2010
Digital hackmat
Kanadgässen har fått sex ungar i år och trivs bra på den kommunala badstranden,
Ovan ses en bild, som jag just tagit med min digitala kamera. Det är ju en fantastisk teknik, att man så snabbt kan gå från exponeringsögonblicket till presentationsögonblicket. Men i TV, som skulle bli så enormt mycket bättre med det digitala, där blir det bara hackmat av vinjetter, påannonser och jinglar. Folk blir bortklippta mitt i meníngen, musik klipps av mitt i och inget får ett naturligt slut. Endera så är det outbildat folk, som sitter och väljer vad som skall ut och när, eller också är tekniken så outvecklad, att man inte kan bestämma exakt när man skall gå över från ett inslag till ett annat, eller så är folket i kontrollrummet så stressade, att dom aldrig kan ge inslagen den plats de behöver. Allt skall med, om så i form av pytt i panna.
tisdag 15 juni 2010
Knipövning
Jag stannade till vid en liten bruksdamm, där Knipans ungar var ute på en första simtur bland näckrosbladen, medan modern vaktade på stenen.
Rastlöst resande i Sverige
Varje gång jag tar en tripp ut i vårt vackra land med bilen, slås jag av två saker. Det ena är, att det ofta är dåligt eller ogenomtänkt skyltat. Det andra är, att det finns alldeles för få rastplatser längs de större och medelstora vägarna. Jag vet inte hur planerarna tänker, men kanske är det så här: "Här behövs väl ingen rastplats, för det är ju så nära den här staden."
Men om man är på långfärd, så vill man kanske inte in och trassla i städerna och ta tid, utan bara göra ett stopp för egen matsäck och toabesök. Då spelar det ingen roll hur nära eller långt det är till något annat, bara att det är en vacker plats, där man t.ex. kan njuta av en utsikt, som man annars bara rullar förbi. Det finns massor av sådana platser, som jag passerat och tänkt: "Här skulle det ha varit en rastplats."
Nu blir man ofta hänvisad till en P-plats intill vägen, med trafiken susande förbi alldeles för nära eller att helt enkelt köra in på en skogskörväg. Men då måste man först ligga och lusköra i kanten, för att hinna se möjligheten. Detta ger dålig trafiksäkerhet och trötta förare, som kör alldeles för länge utan rast.
På många av de rastplatser som finns behöver det också röjas. Där kanske fanns en utsikt när platsen anlades för tjugo år sedan. Men den är sedan länge dold av en tät lövvegetation, som behöver röjas undan. Det kunde ge utmärkta arbetstillfällen för arbetslösa ungdomar.
söndag 13 juni 2010
Regnigt i Ransäter
Han hade ett munspel i händerna, Ransäterstämmans yngste spelman, när han tog sats och hoppade i vattenpölen.
Årets Ransäterstämma, den fyrtionde i ordningen, regnade bort vad gäller buskspel och publiktillströmning. Det blev i stället konserterna och dansen som var huvudsaken. Just det är kanske inte heller ovanligt just där, då Ransäterstämman bjuder till dans i tre logar, vilket är ovanligt i vår del av landet och har ett väldigt imponerande konsertutbud. Vid konserterna i Norra logen går det dessutom att kombinera med dans i den bortre delen, då det ju oftsat är dansbar musik som spelas. Det är också en påfallande ungdomlig stämma, vilket naturligtvis är mycket glädjande. Andelen äldre bland spelmän och dansare var minimal jämfört med t.ex. Kalhällstämman, som framstod som rena pensionärsträffen i år. Jag var där för fösta gången i Ransäter och fick höra fantastiska konserter av flera av den yngre generationens spelmän och folksångerskor i olika kombinationer. Ett axplock finns här nedan. Man hann ju inte gå på allt. Det gällde ju att hinna spela lite själv också i något hörn under tak och lite av detta hanns också med.
[ni:d] Hanna Wiskari Griffith, Mia Marin och Petter Berndalen
Eva Rune och Mattias Pérez
Emma Reid och Roger Tallroth
Lelo Nika och Thuva Härdelin
Norra Logen
Paraplyer och regnkläder var den dominerande bilden utomhus istället för fioler och andra instrument.
onsdag 9 juni 2010
Sporadisk blogg om oljekatastrof m.m.
Råbocken stod blickstilla och låtsades vara en stubb medan jag stannade med cykeln och plåtade.
Två dagar med verkstadsarbete omväxlande med sommarförberedelser, sen var det skönt att sätta sig på cykeln och trampa iväg en runda i kvällsljuset. Annat skrivande har upptagit mitt intresse en tid, så bloggen ligger i bakvatten.
Sen blir man inte klok på en del kommentarer man får. Jag skriver en blogg om SLs förarutbildning och får frågor om fotbolls-VM! Vad har det för relevans i sammanhanget och vad angår det mig, att ett gäng vuxna karlar med fantasilöner får springa omkring och sparka på en boll? Inte mycket, ska jag säga, annat än att dom roddar till TV-tablån för icke sportintresserade. Men TVn har inte heller så stor dragningskraft just nu, när man helst bara vill vara ute.
De stora sakerna som händer är också av en omfattning, som knappt lönar sig att kommentera i en bloggtext. Man bara förfäras när man tänker på konsekvenserna av det stora oljeutsläppet i Mexicanska golfen. De kommer att bli långt värre för både människor, djur och natur än vad vi kan föreställa oss. Några börjar förstå det, men tydligen inte PBs chefer tydligen. Såg Svanberg sitta och flina i en TV-intervju. Befolkningen längs den amerikanska ostkusten ser sina liv och livsverk förödas och oljan lär inte stanna där. Det är bara en tidsfråga när stränderna längs Europas västkust börjar smetas ned också, om än inte i den omfattningen. Men vad säger att inte sådant här kan hända igen, när människan tar sig så mycket vatten över huvudet, att man inte ens kan gå ned och reparera utan måste lita till fjärrstyrda maskiner.
I helgen inleds sommarens spelmansstämmor med 40-årsjubilerande Ransäterstämman, för att avsluta med något positivt.
måndag 7 juni 2010
Vågar man åka med SL?
"Föraren skulle ställa om datumet på stämpeln och då körde bussen i diket"! Jag slår vad om att det var en manlig förare, som trodde att han skulle kunna fokusera på två saker samtidigt. Så dumt, det klarar ju inte vi män. Ingen dog den här gången, men flera blev skadade.
Det som oroar mig är dels, att dom inte har bättre utbildning och klarare regler på SL än att förarna sitter och SMSar eller ändrar biljettstämplar medan dom kör. Dels oroar det mig, att det senaste hände på den busslinjen som jag själv använder, när jag skall till Stockholm. Kommer den där klanten att sitta vid ratten igen här ute på väg 280, så går ju ingen säker.
söndag 6 juni 2010
Filmscener och sång bland kollegor
Fredagen bjöd på två speciella upplevelser. Dels fick jag se en av de filmer jag agerat i för Mediainstitutet och det är ju både intressant och förfärande. Intressant för att se om agerandet håller och det var dom ju nöjda med, så det får jag vara också. Förfärande för att man så tydligt ser att man åldrats, på det sätt som andra människor ser en. Självbedrägeriet är ju ett utmärkande drag hos många av oss på den fronten.
Den andra upplevelsen var Samfundet Visans Vänners vårfest med temat "Litterära visor" och Gunnar Turesson. Vi var fyra stycken som medförde lutor. Tre kunde spela på dom, jag bara ackompanjerade mitt eget framförande av ett par visor. De här programkvällarna inom samfundet är lite speciella såtillvida, att man ju aldrig vet i förväg hur programmet kommer att se ut, även om temat är givet. Många vill medverka men ingen har koll på vad som kommer att framföras av vem. Det får till följd, att de som får vänta ett tag kanske inte alls kan framföra det de helst ville och förberett bäst, därför att någon annan redan valt att framföra just den visan.
Det är ju i sig alltid svårare att sjunga inför kollegor än inför en mer allmän publik, och i den här ovissheten skapar det ytterligare nervositet. Själv känner jag mig därför sällan nöjd med mitt framträdande just där. Till det hela bidrar även, att man med givna teman ofta får söka en ny repertoar, eller sådant som man kanske inte har haft aktuellt på ett tag och det tar tid innan texter och harmonier sätter sig, så att de självklart kommer när de ska.
Kvällen bjöd emellertid på många fina framträdanden, där det inte var några tveksamheter.
torsdag 3 juni 2010
Jamsesion i trädgården
Den här tiden är den mest fantastiska på året, när man får följa allt idogt parbildande på nära håll och fågelsången ekar om mornarna och förresten hela dagen. Just nu är det trädgårdssångaren , lövsångaren och bofinken som tävlar som värst i lövträden medan trastarna mest hörs om kvällen. Trädgårdssångaren har ju ett fantastiskt flöde i sin sång och verker ha hur stora lungor som helst. Det var Monica Zetterlunds favoritfågel, för hon tyckte att han jammade och improviserade fritt som en jazzmusiker. Mitt i natten kan jag också höra rördromen nere ifrån sjön. Det låter som om någon står och blåser rytmiskt i ett grovt rör. I trädgården har rödhaken, sädesärlan, flugsnapparen och trastarna fullt upp med att leta mat till sina ungar. Det är snabba raider ner på gräsmattan eller rakt ut i luften efter ett flygfä. skatorna satt och njöt av morgonsolen när jag hämtade in tidningen.