Det har inte varit någon ork för naturpromenader den här veckan, när benen har vandrat flera kilometer på jobbet. En stegräknare skulle ha varit kul, men är ingen pryl jag prioriterar. Men nu i helgen måste jag ut och kolla ett par kantarellställen och kanske rekognosera en alternativ väg genom skogen ned till Fansjön, till de vänliga klipporna jag såg från kanoten. Där tror jag fisken står och väntar nämligen. Den har också fått vara i fred för mina krokar denna märkliga sommar.
Årsskotten i vår halonhäck är två och en halv meter höga. Vi gömmer oss hallonlandet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar