En vit jul, jo jo!!

Både tomten och jag känner oss lite insnöade just nu. Får se om vi tar oss ut till julafton. Annars önskar vi alla en God jul. Vi har inte tid att sitta här och plita just nu.

Jag var nästan där...

Sent på eftermiddagen i går kom jag körande Sveavägen söderut och såg på långt håll alla blåljusen uppe vid Olof Palmes gata. När jag kom närmare var det som att se bilderna från 1986, som det måste ha sett ut då strax efter mordet med polisbilar och ambulanser och alla ljusen. Det kändes nästan overkligt och jag visste ju inget om vad som hänt förrän i dag på morgonen. Jag bara passerade och hade kvällen fylld av musicerande, så jag tänkte inte ens på det under kvällen konstigt nog. Är man avtrubbad eller...?
   Nu kan man ju fundera om bilsprängaren valt just den där platsen med någon speciell avsikt. För det var ju ändå där "Den svenska oskulden" gick förlorad och det här var ju också ett trendbrott, ett första terroristdåd med internationell anknytning. Självmordsbombaren i kvarteret bredvid hade tydligen tänkt sig en långt större skadegörelse än vad som blev fallet, så vi blev väl lyckligt förskonade ändå, den här gången. Frågan är hur länge den turen varar. 

 

I dimomhöljda tider

Dagen har varit en sån dag, då det mesta hakar upp sig, då bilen har punktering, då beställda varor har slarvats bort av budfirman, då folk låter vänta på sig utan att ge besked om när....
Men när jag stannade för att återvända med oförrättat ärende gav solen mig i alla fall denna bild att njuta av.

Snörikevinter redan nu

Solen råkade titta fram ett kort ögonblick!