Auktion med bismak

Stor sommarauktion i UIF-gården i Kolartorp vid Skebobruk. Massor med inlämnade grejor och massor av folk. Men den här auktionen ville liksom inte ta sig och bli någon riktigt trevlig upplevelse. Och det hade med flera saker att göra. Dels den attityd som auktionsförrättaren visade i inledningen när han välkomnad epubliken, och dels den prissättning som den här auktionsfiman, Roslagsauktioner, använder med slagavgifter, som läggs uppepå inropspriset.
  Det här är något som dom har tagit efter från de stora auktionshusen i stan, men det passar inte på landet och det är dom själva som förlorar på det. Budgivningen blir hämmad om man dels sätter ett lägstapris på åttio kronor och sen lägger avgift därpå, som man skall stå och fundera över under budgivningen, om man har råd.
  Nu blir det så, att folk inte lämnar något startbud och därmed blir hela föreställningen seg. Då blir man tvungen att plocka på mer grejor för att få ett bud och så får man kanske sälja tre lådor tillsammans för åttio kronor, istället för att få en femtiolapp för var och en. Vad är vitsen med det? Och köparen får med en massa grejor som han inte var intresserad av, vilket också avskräcker många från att lägga ett bud. Men det resulterar också i att man kan göra fynd, därför att budgivningen blir så trög att priserna generellt blir låga. Så har man bara tålamod kan det löna sig för köparen.

Man kan se på tavlan hur mycket man måste lägga till. Det hämmar budgivningen.

Attityden avspeglas i publikens kroppsspråk. Den sluter sig i sig själv med korslagda armar.


Sådana här gamla stolar kan jag ropa in till bottenpriset och renovera.


En gammal snickarlåda kunde ha varit lockande men fick vara.


Likaså den gamla fatrtygsmodellen, som sett sina bästa dagar. Men den var dekorativ i sitt slitage som ett riktigt vrak.

Det lilla dragspelet blev mitt klipp till äldsta barnbarnet.

Lokalen där auktionen hölls har en speciell historia. Den har fungerat som fest- och danslokal i alla möjliga sammanhang under årens lopp och på senare år använts för auktioner. Men en gång gjorde man nog en riktig missbedömning. Man fick ett erbjudande från Stockholm, att arrangera en konsert med ett gästande engelskt popband, men tackade nej, då gruppen var föga känd och nog inte skulle dra något folk. Gruppen hette The Beatles.