En kulturell mångsysslare som reflekterar över aktuella händelser i tillvaron, personligt, politiskt, film, TV och musik, samt publicerar egna bilder. Till verksamheten hör Musik, Konst och Foto. Copyright på bilder tillhör författaren, om icke annat angives.
söndag 30 september 2007
Bokmal?
Något börjar röra sig bakom bokryggarna på skrivbordet och upp kryper denna vackra nässelfjäril, som ville ut på en sista flygtur i höstsolen. Vad den studerat i mina böcker vet jag inte, men den fick flyga ut genom fönstret.
Rekreation
Morgonpromenaden går längs den gamla banvallen, som ligger i soldis ännu.
Spindlarna har redan klätt julgranen
En annan morgonflanör som tar det lugnt
Den gamla ladan är en profil, känd sedan århundraden.
Kungsljusen är dekorativa även i torkat skick.
lördag 29 september 2007
Höststämning
Dagarna har varit fyllda av att ta hand om sånt som måste uträttas efter någons frånfälle. En del vanligt jobb måste också skötas, medan annat fått läggas åt sidan. I naturen skiftar det färg och lövverket skänker mönster till en ryamatta. Mitt i allt skall vi i dag fira en trettioårig son och få träffa barnbarnen igen. Sambon citerade Mikael Wiehe:
"Och fastän våra röster
ska mattas och förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga"
fredag 28 september 2007
måndag 24 september 2007
Höstblom?
Det lyser vitt mot den klara hösthimlen när vinden tar i trädkronan. På håll ser det faktiskt ut som om trädet slagit ut i blom. När jag zoomar in löven ser jag att det är en silverpoppel som i vinden visar undersidan av sina blad. Ett fint träd att ha i trädgården.
En delseger
Det som speciellt gladde mig var att själva programmupplägget och mitt gitarrspel fick ett positivt omnämnande och att flera av mina körkamrater hade letat sig dit. Det ger ju också lite extra nervdaller, som när man sjunger på Visans Vänner. Man vill ju inte göra bort sig inför vännerna. Det är mycket lättare att komma till en plats där man är helt anonym.
söndag 23 september 2007
Förberedelser
Nu har jag äntligen kommit mig för att tillverka ett litet ställ för vår nya medhörning, så vi får den riktad snett uppåt. Det blev akut nu, eftersom vi skall spela i kväll i kyrkan. Har lastat ljudanläggningen, så man inte behöver fundera på det sen. Återstår att dra igenom programmet en gång till innan jag packar ned gitarren och textmappen.
I sådanan här sammanhang har vi alltid vårt vackra, vita notställ med oss för texter och harmonier. Det skäms jag inte för. Grejorna skall i princip sitta i skallen, för att man skall kunna göra något av dom, men man kan behöva slänga ett getöga ibland. Det gör även de helproffessionella, har jag sett på TV, på väl maskerade notställ eller i monitorer.
Någon har sagt mig, att om man skall var helt säker på att man kan allt utantill, skall det sitta till 200 %. Då skall det inte spela någon roll vad som händer bredvid som kan distrahera. Det farligaste för en artist under ett framträdande är, att börja "tänka bredvid".
Att t.ex. inregistrera någon speciell person i publiken, som man kanske har en konstig relation till. Sådant har hänt mig.
En gång tappade jag rösten nästan helt före ett framträdande, när jag såg en speciell person i lokalen. Snacka om energitjuv. På något sätt lyckades jag ändå genomföra mitt nummer och den hesa rösten blev en sorts extra poäng till texten, så jag fick mycket applåder. Det kändes som en seger över "monstret" i lokalen och jag bär med mig den upplevelsen som en bra erfarenhet. I dag har jag inga sådana farhågor, men kyrkorummet som spelplats känner jag mig inte riktigt bekväm med. Den stora frågan är dock om det kommer några dit?
Babben & Co
lördag 22 september 2007
Forsell till minne
Monica Lilja höll i programmet och berättade inledningsvis en del om Lars Forsells mångsidiga skapande och sjöng sen några visor till eget ackompanjemang. Vidare medverkade den synskadade sångerskan Monica Söderberg, som på en mindre vanlig visa lyckades med konststycket att läsa texten i punktskrift samtidigt som hon sjöng. Bernt Johansson sjöng en egen tonsättning och en fin Forselltext till Streets of London, som vi fick med oss hem. Ett par tillresta damer bidrog också till underhållningen på ett förtjänstfullt sätt.
Vi kom lite sent till maten, beroende på arbeten och resväg, men hann ändå få i oss så vi blev mätta och nöjda. I fortsättnimngen blir det lördagkvällar, vilket är mycket bättre för vår del.
Till vederbörande
Jag grälar inte.
Jag lyssnar allvarligt
och argumenterar
för att du skall kunna fatta
kloka beslut
som du ine behöver ångra
resten av livet.
fredag 21 september 2007
Fredag igen
Septemberlandskap
Äntligen, skulle man väl säga då. Förutsättningarna är i alla fall inte alltför illa. Tänt i spisarna, spisat frukost, haft en övningsstund med gitarren, läst lite och skrivit ned lite påkomna minnen på annat håll. Verkstaden väntar med delarna av en isärplockad stol som skall återuppstå i dag är det tänkt. Sen blir det jobbet i skolan, som jag nog delvis får skjuta på till i morgon, därför att vi skall hinna in till Visans Vänner i Stockholm, där vi tänkte sjunga lite Lars Forsell denna kväll.
Varför dom skall ha träffarna på fredagkvällar kan man ju undra. Dom flest är pensionärer där, så det spelar dom ingen roll, men det blir svårt med föryngringen i föreningen om man inte tar hänsyn till de som arbetar.
torsdag 20 september 2007
Poet lagd på is
Ensamkväll med visövning. Brasan sprakar i braskaminen. Det regnar igen. Det är bra förutom för det att sambon skall köra hem från stan i ruskvädret.
Fick besked från castingfirman att "projekt poet" är lagt på is tills vidare men kan bli aktuellt vid ett senare tillfälle. Ingen sågning i alla fall, men då kan betällaren gott betala mina resekostnader för provfilmningen.
Har fått kommentar ang. Dalhallakonserten så här ett par veckor efteråt. Kul att folk läser bakåt i bloggen. Bilden är förresten från hemresan taget genom bussfönstret.
De små, små detaljerna
En bild till från resan till Dalarna, som inte har ett dugg med dagens blogg att göra.
Somnade starx efter nio i går kväll och sov till sju och är alltså tämligen utvilad för ovanlighetens skull. Gemensam promenad på morgonen med diverse jobbomställningsdiskussioner. Bra ord och bra använd tid. Målet är mindre stress, mer gemensam tid och mer tid för eget skapande, gäller i första hand sambon.
Stollimning med sneda ytor och vrenskande knektar. När man skall limma skulle man behöva vara bläckfisk. Det behövs minst fyra händer att hålla i på olika ställen samtidigt. Annars behövs det både nya och gamla kraftuttryck för att få ihop det.
Har nu även målat om väggen i det lilla utrymmet utanför bastun och monterat en ny armatur samt handukskrokar i bastun. Nu ska vi spana efter en liten bänk till detta utrymmet, sen är det bra. Sen skall det badas och därmed bastu.
tisdag 18 september 2007
Ottesång
Edsbro kyrka i grodperspektiv
Vaknar före fem med programidéer i skallen. Lika bra att gå upp och skriva ned vad som kommit på. Ett program kräver en presrentation, speciellt om det skall framföras i en miljö, där det inte riktigt hör hemma. Visor i kyrkan är ett känsligt kapitel. Då, om inte förr, blir man medveten om vad texterna innehåller, svordomar, sex och dryckenskap, om än i förtäckta ordalag.
Det gäller att sovra. Ibland kan det räcka att utesluta en vers, så har man en anständig visa. Men ibland får man helt enkelt tänka om. Det kommande programmet har fått ett helt annat innehåll den senaste veckan, mot vad jag först satte ihop.
Nu har jag skrivit ihop den sammahållande presentationstexten, så jag kan lära in den till större delen utantill. Det får inte verka högläsning.
måndag 17 september 2007
Musicalfavoriter
SOS-kören från Bergshamra
Det var konsert i Norrtälje i går eftermiddag i den gamla motorfabriken, numera museet Phytagoras. Två lokala körer med egna solister under ledning av Jeanette Lindh och en proffsig musiktrio bjöd på Musicalfavoriter. Det blev fullt hus och en mycket fint genomförd konsert, som rymde sånger ur West Side Story, Jesus Christ superstar, Chess, Kristina från Dufvemåla och Mamma Mia.
Phytagoraslokalen är stor men var fylld till sista plats, vilket får betraktas som sensationellt för lokala körevenemang. Men så hade man också fått ett stort reportage i NT innan. Nu får dom väl ingen recension i stället, ty sådan är ortens tidning.
Körerna gjorde i varje fall mycket bra ifrån sig och i synnerhet imponerade Sättraby vocalensemble, som består endast av damer. Bland dessa finns Nannie Riegnell, vars soloframförande av "Du måste finnas" ur Kristina från Dufvemåla rörde till tårar. Jeanette Lindh ledde körerna med stor auktoritet och ett mycket dansant kroppsspråk.
Sättraby vocalensemble
Konsertens främsta solist Nannie Riegnell
Nannie Riegnell och körernas ledare Jeanette Lindh
lördag 15 september 2007
Bildplock
Har ägnat en god stund i går och en stund i dag åt att välja ut och kopiera över bilder från sommaren till en CD för att beställa papperskopior till allbumet. En fördel med den digetala tekniken är att man kan slösa och ta många bilder för att sen kunna välja ut bara de bästa för allbumet. En nackdel är att man måste göra backuper, för att säkra hela materialet, om något skulle hända med datorn, och att det är svårare att visa i sin helhet, om man inte har en bärbar dator till hands. Nu får det bli båda delarna, redigerade snygga bilder i allbum att sitta och bäddra i och bildspel i större format på datorn.
torsdag 13 september 2007
Solig dag
Sådant ter sig landskapet just nu, med mättade jordfärger över Upplandsslätten.
Jag har hunnit det jag föresatt mig på förmiddagen och kan nu se kvällen an med tillförsikt. Däremellan skall skitjobbet göras för överlevnaden. Hade varit skönt att komma ut i skogen istället, men det får bli till helgen.
tisdag 11 september 2007
Bildgrepp
Tiotusen sidvisningar, det hade man väl aldrig trott. Tack för att ni tar del av min blogg. Bilden ovan är en vy över Siljan när regnet dragit undan och bäddat för vår fina kväll på Dalhalla.
I går kväll såg jag andra delen av "Upp till kamp", som är så fantastiskt bra gjord. Man var framme vid 1967 - 68, och plötsligt blev det färgbilder. Sambon, som har koll på årtal, upplyste mig om att det var då vi fick färg-TV, alltså ett mycket fyndigt stilgrepp i produktionen. Sånt gillar man.
För övrigt var det nästan kusligt att återse en del scener, som man upplevt själv på annan plats. Föreläsningsscenen kunde direkt ha varit hämtad från Konstfackskolan, där jag började just 1968 och hamnade mitt i detta, i stället för att få den undervisning jag eftersträvat.
måndag 10 september 2007
Fyrverkerikonsert
Lördagskvällen bjöd på en enastående musikupplevelse med den avslutande fyrvererikonserten i Dalhalla. Jag är egentligen lycklig som ett barn att ha fått uppleva detta, för det var storslaget på alla sätt. Bara att komma ned i denna jättegryta i berget, där arenan är bygd är mäktigt. Att sen få uppleva en konsert som rymde allt man kan önska, fantastiska musikverk, musikalisk humor, fantasifulla scenlösningar, absolut tystnad och koncentartion, värme (i den kalla kvällen) och ett storslaget fyrverkeri som utlöstes i takt med musiken. Dom som bjöd på detta var manskören Orphei Drängar under Robert Sunds ledning, gitarristen Erik Borelius med bandet Perfect Partners och den mångbegåvade sångerskan och komikern Maria Möller.
Vi åket dit, en busslast körsångare från Roslagen och fick oss, tillsammans med fyratusen andra, en upplevelse vi sent kommer att glömma. Bara en sådan idé, som att just på den här platsen låta drängarna efter pausen komma nedvandrande från alla håll iklädda hjälmar och arbetskläder och sjungandes "Hej hå, hej hå, vi till vår gruva gå" som ur Snövit och dom sjuttio dvärgarna, för att sedan övergå till ett slagverksnummer spelat på spadar, hjälmar, soptunnor och vad annat som fann still hands. De bjöd också på finstämda verk av bl.a. Sven David Sandström och en estnisk tonsättare, som jag just nu tappat namnet på.
Erik Borelius var en för mig helt ny bekantskap, en suverän musiker med ett fantastiskt band, som inte bara spelade själva utan även kompade Maria Möller och kören.
Maria Möllers imitationer är oerhört träffsäkra och roliga, med ett lustmord på Carola som höjdpunkt. Dessutom sjunger hon fantastiskt, vare sig hon gör det i andras förklädnad eller som sig själv i några fullödiga nummer.
Till dem som inte besökt Dalhalla kan jag bara säga, gör det nästa sommar. I år är det som sagt för sent. Finalkvällen var magnifik.
Den fantastiska arenan
Orphei Drängar i traditionell mundering
Erik Borelius och Perfect Partners
Fantastiska Maria Möller
Med fyra tusen tända ljus och knäpptyst publik kunde man höra den svagaste sångnyans i den väldiga arenan. En fantastisk akustisk upplevelse.
torsdag 6 september 2007
Om döda musikanter och levande dansare
Pavarotti har dött. Det bekommer mig inte. Ove Lundell har dött, det bekommer mig desto mer. Ove Lundell var en mycket bra dragspelare från Hallstavik, som hade en danstrio på 50-talet som jag dansade till då. Senare fick jag tillfälle att spela tillsammans med honom, när vi spelade till Häverö Folkdanslag på övningar och uppvisningar och resor till östliga vänorter. Det var mycket roligt för han spelade så dansant och var en i grunden mycket vänlig man. Vi spelade senast tillsammans för ett par år sedan, helt improviserat på en "kvitterkväll" på Väddö. Jag kommer att sakna honom.
Apropå dans har jag just läst en artikel skriven av min dansante son, som tagit till orda på Dansmaffians hemsida i ett tydligen infekterat ämne. Det var mycket bra skrivet och artikeln har fått en väldigt positiv respons från andra dansare och musiker. Som far blir man förstås stolt när man ser sådant. Han fick ju hänga med oss ut på dans från tidiga år och har utbildat sig vidare på det, så han har erfarenhet. Men han har inte direkt varit någon flitig skribent, så lite förvånad blev jag.
onsdag 5 september 2007
Siesta
Det borde vara en mänsklig rättighet, att ta siesta, en stunds vila, en slummer på eftermiddagen. Det betyder så mycket för ens välmående och arbetskapacitet. Jag har min totala downperiod vid tretiden och kan då sitta och somna var som helst, om jag bara sätter mig ned. Jag bör inte köra bil vid den tiden.
Favoritplatsen är den gamla kökssoffan, som bara har en tunn dyna på trälocket, och det får gärna pågå aktiviteter runt omkring, det är nästan en fördel. Men nu jobbar jag borta på eftermiddagen, så nu kan det bli en kort lur sittande i en fåtölj eller i lärarrumssoffan. Jag har ingen aning om var jag är när jag vaknar, för jag kan hinna vara med om mycket under dom där fem minuterna, oftast mycket trevligare saker än det jag somnade ifrån.
Min mor var fantastisk på detta att ta sig en slummer. Hon hade fyra barn och en tämligen tuff hemmafrutillvaro med vedspis och kokspanna i köket och förväntades sköta allt det som hade med hushållet att göra. När hon bakade kaffebröd kunde hon sätta in en plåt i ugnen, sätta sig på köksstolen och somna och så vakna, som av en inbygd timer, och ta ut de färdiggräddade bullarna.
Om man får den här eftermiddagsluren kan man var aktiv mycket längre på kvällen och ändå stiga upp relativt tidigt. Jag har förresten aldrig delat upp min tid i "arbetstid" och "fritid". Min uppdelning är istället "aktivitet" och "vila". Sen kan aktiviteten betraktas som arbete eller tjafs av utomstående.
För mig har det alltid varit viktigare att se resultatet av det jag håller på med, än om det ger en vettig omedelbar inkomst. Med det synsättet blir man inte miljonär, kan jag säga, men man kan ha rätt roligt under tiden. Resultatet kan ju ändå komma både en själv och andra människor till godo. Konsten är att överleva.
Kvällsljus
På hemväg, efter väl förrättat värv som det heter, var jag tvungen att stanna till och ta ett par bilder i det fantastiska kvällsljuset. Solen står strax över trädtopparna och skickar dessa långa skuggor över fälten och ger den där extra varma färgen mot den annars gråmulna himlen.
Filminspelningen avlöpte väl och det kan nog bli roligt i slutändan. Charlotte Perelli gjorde i alla fall good show av det hela och jag fick äran att introducera hennes framträdande. Vet ännu inte när det kommer att sändas.
Kvällens spelning för DHR gick också väl men kändes lite trög, möjligen beroende på att en del av publiken kunde identifieras som tillhörande frikyrkan och en del av våra visor var lite fräcka och innehållande svordomar. Detta är alltid en delikat fråga, hur mycket hänsyn man skall ta och hur man skall kunna veta sådant i förväg, om man inte gör ett rent kyrkligt program.
I den sena timmen var det sedan kvällsljus i hela skolan, då jag i ensamt maljestät drog runt med min vagn sjungande Gladiatorernas intåg.
En stor del av morgonen har fått ägnas åt att över huvud taget komma ut på nätet, då något i säkerhetssystemet blockerade anslutningen. Efter ett par supportsamtal löste det sig till slut, and here I am. Det ser ut att bli en fin dag vad vädret beträffar. vad jobbet beträffar blir den långrandig, onsdagen är längsta passet.
måndag 3 september 2007
Präst igen
Plåstervalsen
I inledningen av programmet med Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen, som jag såg härom kvällen, sjöng de en vals som har kletat sig fast i skallen som ett gammalt plåster. Jag var tvungen att plocka ut den på pianot direkt jag hade hört den och sen sitter den där och surrar i huvudet både när man skall somna och när man vaknar. Den propsar på något sätt på att bli använd, men den måste i så fall få en ny text. Deras Göteborgsversion var alldeles för lokalbetonad. Vem i vår ända av landet begriper det roliga i att: "Adorna spännt vadorna"? Vi får se när det rinner till i textmaskineriet. Någonstans skall det ju börja.
Har ägnat en stund på morgonen åt visövning inför våra kommande program, medan det blir varmt ute i verkstaden. I dag bar rösten ovanligt bra, men det är ingenting jag litar på. Jag har ett naturligt läckage mellan stämläpparna, som gör att jag har svårt att få luften att räcka till långa fraser. Det ställer ibland till besvär, men man får sjunga med den pipa man har och välja tonarter därefter.
söndag 2 september 2007
Teater
Vi har varit på Drramaaaten! I veckan fick jag ett erbjudande från teaterlistan http://www.kulturpool.se/teater/ om billiga biljetter till "Jäckanden" på Dramatens lilla scen. Med tanke på vad jag tidigare skrivit om mitt återuppväckta behov av teater kunde jag inte låta tillfället gå mig förbi, även om det krävde ett visst mått av övertalning att få sambon med på noterna. Det var både intessant att testa Teaterlistans funktion en första gång och att återse den salongen igen efter flera decennier. Jag minns faktiskt inte när jag var där senast och det känns lite kusligt.
Mari Louise Ekman hade skrivit detta stycke och Gösta Ekman hade regisserat. Marie Göransson och Gunilla Nyros spelade huvudrollerna med bravur i en pjäs, som utspelade sig i gränslandet mellan ålderdomen och döden, där representanter från andevärlden kommer och hälsar på för att förbereda övergången. Visst låter det kul! Det var kul, därför att det gestaltades på ett kul sätt. Och Teaterlistans erbjudande funkade perfekt.
Det lite märkliga var, att vi for in till Stockholm och såg detta samma kväll som det för ovanlightens skull var proffessionellt teaterbesök i bygdegården, en knapp kilometer från där vi bor. Men att vi valde bort det den här gången har andra orsaker. En av skådespelarna var vår regissör, när vi senast spelade Norrtäljes krönikespel "Anno 1719", och han bar sig då mycket illa åt mot en del i ensemblen. Så det kändes inte så lockande.
lördag 1 september 2007
Nostalgia
Har suttit och titta på ett gammalt videoband från 1984 med Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen. Det är så roligt och så vemodigt att se detta. Dom hade spelat in det sista avsnittet av "Albert och Herbert" och nu gällde det att komma vidare. Tomas sjunger en egen visa för Sten-Åke, som han inte har fått höra i förväg, och dom blir båda så berörda att det är snudd på tårar i rutan.
Dom hade blivit ett radarpar som far och son och matchar varandra fantasiskt även här med roliga historier varvat med kupletter och visor. En hatt, en keps, ett paraply och Tomas melodica, det är hela rekvisitan. Mer behövs inte och det blir stor underhållning.
Jag saknar Sten-Åke Cederhök mycket. Det är något med hela den tidsandan som gått förlorat. Men Tomas skall komma med en egen show eller revy igen, det är något att se fram emot. Hans första egna revy såg jag live och det var en stor upplevelse.
Upptäckte förresten, när jag läste om honom, att vi är födda samma år och att hans andra namn är Birger efter fadern Birger von Brömssen. Undra på att man känner gemenskap.
Två fantastiska entertainers.
Septembermorgon
Plötsligt är det september månad och kallt i luften. Spindlarna sätter igång höstens vävkurser och älvorna dansar över morgongräset.
Som på en given signal lyser det höstfärger längs promenadstråket.