Tunnelbanesångerskan, som gjorde succé i America got Talent, har nu en egen hemsida med fantastiska filmsnuttar från hennes arbete på T-baneperrongerna: http://www.alicetanridley.com/page-0
En kulturell mångsysslare som reflekterar över aktuella händelser i tillvaron, personligt, politiskt, film, TV och musik, samt publicerar egna bilder. Till verksamheten hör Musik, Konst och Foto. Copyright på bilder tillhör författaren, om icke annat angives.
Tunnelbanesångerskan, som gjorde succé i America got Talent, har nu en egen hemsida med fantastiska filmsnuttar från hennes arbete på T-baneperrongerna: http://www.alicetanridley.com/page-0
Som gula eldslågor mot underlagets lövmatta lyser lönnlöven
Oktober månad går mot sin ände. Den bjöd på många vackra dagar i vår landsända. Mycket blev gjort utomhus, som jag önskat, och jag har hunnit vara ute i naturen en del dessutom. Till Allhelgonahelgen styr jag mot Naturfotomässan i Vårgårda med många fina bildvisningar att uppleva. Sen får vi se vad november bär på för överraskningar. Jag har i alla fall laddat för ännu en vinter, både själsligen och i vedboden. Några spelningar finns också inbokade, så det finns att göra inomhus också, när kylan slår till.
En bild från sommarens spelmansstämma i Bingsjö, den svenska folkmusikens Mecca
Sverigedemokraterna har på ett märkligt sätt lyckats få upp den svenska folkmusiken på den politiska agendan och det var ju inte en dag för tidigt. Företrädare för de båda politiska blocken har ju genom uttalanden visat en iögonenfallande okunnighet om den levande folkkulturen i landet. Att höra Mona Sahlin uttala sig om svensk folkkultur är nästan som att höra Olof Palmes berömda uttalande om matpriserna: "Det hade jag ingen aaaning om!" Hon borde kontakta SAPs gamla socialminister Ingela Tahlén för att få en uppdatering om vad som pågår.
Problemet med SDs ställningstagande för den svenska folkmusiken är, att den ställs emot den mångkulturella folkmusiken, som inte bara är en naturlig och berikande del av vårt månkulturella samhälle, utan också befrämjar intresset för den äldre svenska folkmusiktraditionen. Om man ser det på det sättet som uttrycks i SDs partiprogam, förknippas den svenska folkmusiken med partiets främlingsfientlighet vilket är mycket olyckligt.
Att detta nu har kunnat bli en het potatis i kulturdebatten beror till stor del på de svenska mediernas ointresse av att lyfta fram folkmusiken på ett naturligt sätt i programtabåer och tidningsspalter. Varje år koras t.ex. ett antal nya riksspelmän. När såg man dem presenteras i TV? Varje år tilldelas några välmeriterade spelmän Zornmärket i guld för sina mångåriga insatser för den svenska folkmusikens fortlevnad. När ser man dem presenteras i TV och rikstäckande tidningar? På sin höjd uppmärksammas de på obekväma tider i Radions P2 för de redan frälsta. Eller när får vi se utförligare inslag från någon av de hundratals spelmansstämmor, som arrangeras runt om i landet.
Det är det mediala ointresset för folkkulturen i stort som har öppnat dörren för SD, att lägga beslag på den svenska folkmusiken som en politisk fråga. Nu gäller det att återerövra den, liksom rätten att bära folkdräkt utan att förknippas med främlingsfientlighet.
Frosten har tecknat akantusblad på bilrutan. Men varför växer de upp och ned?
Ett fastfruset asplöv på motorhuven |
Såg att dirigenten Bertil Bokstedt har gått ur tiden och vill då erinra om Tage Danielssons diktade rader:
"Tack för takterna som slogs tätt
med din pinne Bertil Bokstedt"!
Traven skulle väck. Trångt och bökigt att komma till. Men i små portioner, som jag kunde kapa upp och klyva vartefter, gick det bra. Den första snön föll när jag körde in sista kärran. Då känner man en stor tillfredställelse.
Kände ett plötsligt behov att ut och röra på mig, så det blev en cykeltur i solnegången till Gisens östligaste hörn där den sista kvälssolen träffade vassen.
Den stora miljökatastrofen i Ungern ser vi väl ännu bara böjan av, men den väcker frågor. Hur kan man låta en verksamhet pågå, som alstrar sådan mängder giftigt avfall, som man inte vet hur man skall ta hand om för all framtid? Har vi en motsvarande verksamhet i Sverige och vilka säkerhetskrav har ställts där? Ungern är väl inte den enda platsen i världen, där det tilverkas alluminium? Det som nu rinner ut först i en liten flod hamnar i en större flod som mynnar i stora Donau, som mynnar i Svarta havet. Livet i de mindre floderna är utslaget och då kan man förmoda, att giftet även i utspädd form kommer att skada djurlivet även i stora Donau och kusttrakterna i Svarta havet. Hur skall människor kunna livnära sig på något från dessa vatten? Allt för många tecken pekar på att människan har en övertro på sin förmåga att behärska naturens krafter och därmed slår undan viktiga livsbetingelser. Skadorna efter oljekatastrofen i Mexicanska gulfen kommer inte att vara återställda i vår generation. Vad som blir den slutliga effekten av giftutsläppet i Ungern kan vi bara sia om. Kärnkraftens avfall skall hanteras i tidsperioder motsvarande de som gått sedan dinosauriernas tid på jorden. Det vete Fan om Homo Sapiens skall kallas "den kloka människan"!
När man kommer som ensam vandrare och finner ett sådant här ställe, då får naturen ursäkta om man upphäver ett litet glädjetjut!
En bild från den andra releaskonserten
Monica Söderberg, en av landets främsta vistolkare på den kvinnliga sidan, presenterar en CD med en utvald samling av Olle Adolphssons visor och det gör hon med besked. Till ackompanjemang av en förnämlig musikensemble, som ger en mycket varierad och klangskön bakgrund, sjunger hon några av hans kända men merparten mindre kända visor och hon gör det med stor ackuratess och musikaliet. Hon gör också en duett med Christer Sund och en duett med sig själv, så som Alice Babs ibland gjorde före doakörernas tidevarv. Christer sjunger också ett par solonummer med sannt Olle Adophssonidiom. Alla älskare av Olles visor är det bara att gratulera liksom naturligtvis Monica Söderberg till en härlig skiva.