söndag 28 februari 2010

Gäster i trädgården

Rådjur i djup snö


Apropå det jag skrev häromdagen, om viltets svårigheter i den djupa snön. Jag har ju mina nattgäster i trädgården mest varje natt, det ser jag på spåren, men nu är läget så kritiskt, så de tar chansen även mitt på dagen. Jag kan stå i köksfönstret och titta på, när de söker efter någon liten äpperest att stoppa i magen. Men det är inte mycket kvar därute av fallfrukten, så det har blivit en ny vana här i huset, att äppelskrottar åker inte i soporna utan ut genom dörren. Om inte rådjuren hinner hitta dom så gör koltrasten det.


Rådjuret vid äppelträdet

lördag 27 februari 2010

Vedboden räddad och Guldet!

Min kära vedbod, som jag själv har byggt, har dignat under snötyngden och nu blev det kritiskt när blidvädret kom. Den har ju rätt liten taklutning, så snön blir lätt ligande kvar. Men i dag på morgonen har jag gjort ett styvt arbetspass och befriat den från alltihopa medelst snöskyffel, först från stege och sedan uppe på taket. Jag behövde ju inte lyfta mycket, utan det var mest att putta koka för koka över kanten. Jag gick inte upp förrän jag befriat taket från långt mer än min egen tyngd, så jag inte skulle bli droppen som fick bygget att kolapsa.
  Jag har också befriat hustakets ena sida från ansenliga mängder bara genom att köra upp en lång slana genom drivan och bända den lite fram och tillbaka, så rasade det ner stora stycken. Har också lyckats befria ett par hängrännor från is, så att smältvattnet kan rinna ut. Läste i går i Villaägarnas tidning om vilka varningstecken man kan vara vaksam på när det gäller snötyngden. Bl.a. kunde det knäppa i väggarna och fönster kunde bli svåra att öppna. Sen låg jag naturligtvis vaken och lyssnade på vartenda knäpp i natt. Steg upp och satte på TVn och lyckades pricka in att få se curlingdamernas triumf i OS. Vilken glädjefnatt! Sen drog jag en filt över mig och somnade ifrån den efterkommande hockeymatchen, men vaknade och såg dom rafflande slutminuterna. Det gäller att ha sinne för väsentligheterna. 

fredag 26 februari 2010

Lång dags färd mot Edsbro

Jag hade ärende till Stockholm för en liten filminsats i ett kommande barnprogram. Väglaget och det ringa gaget gjorde, att bussen var det billigaste och säkraste sättet att ta sig dit. Det tar bara en dryg timma in, så det är en perfekt lässtund. Jag brukar vara i tid vid busshållplatsen, som för övrigt vid de flesta ställen, och bussen kom före utsatt tid, så det var ju bra. Men det visade sig vara bussen som skulle ha kommit för en timme sedan, så det var bara att hoppa på utan att betala och sen bar det av i ett rasande tempo på den snömoddiga vägen. Det kändes inte helt tryggt.
 
I Rimbo körde den kvinliga föraren helt fränt förbi stationen, eftersom ingen hade ringt för avstigning. Normalt har de ju en given stopptid där, så det var väl ingen som tänkt på det. Nu blev det ett väldigt hojtande från de som skulle av och tvärnit mitt mellan hållplatserna i stället.
  Nå väl! Vi kom fram och jag var i god tid på plats på UR, så filmningen blev klar tidigare än beräknat och jag beslöt att ta mig tillbaka hemåt istället för att driva på stan i tre timmar utan mål. Då hade direktbussen mot Edsbro och Hallstavik gått för fem minuter sedan och nästa skulle gå om tre timmar. En buss mot Norrtälje stod däremot startklar, så jag chansade på att finna någon lösning att ta mig hem därifrån och hoppade ombord.
  Framme i Norrtälje finner jag att en buss just skall gå mot Hallstavik och passera Unungehöjden. Därifrån skulle jag i värsta fall kunna ta en promenad sex kilometer, så jag chansade på att ta den. Här borde det alltså finnas en vilja från SL och kommunen, att sammanlänka linjerna norr ifrån och söder ifrån, så att man bara kunde hoppa av bussen från Norrtälje och byta till buss från Hallstavik mot Stockholm via Edsbro. Men någon sådan vilja finns inte, ty Edsbro finns nästan inte på politiska kartan. Nu får man istället vänta i fyrtio minuter på bussen norrifrån. Nu var det som tur var nollgradigt i dag, så det var ju ingen risk för förfrysning i väntetiden, men ändå.
 
Jag var hemma igen efter fem timmar. Resan åt ena hållet tog en knapp timme. Resan hem tog två timmar och fyrtio minuter. Skall det behöva vara så?

torsdag 25 februari 2010

Vårlängtan

Snöstigen


Här går normalt sett en gångstig in i skogen. Men nu är snödjupet en dryg halvmeter, så det är bara något rådjur som har tagit sig fram där. Man kan undra hur de får sin föda med detta snötäcke? Speciellt undrar jag hur vildsvinen, våra rikligt förekommande nya innevånare i området,  finner sig till rätta? Själv känner jag energin gå ned i denna långa köldperiod. Det är bara energiräkningen som går upp, en märklig ekvation. Skidlandslagets framgångar ger en lite extra glädjefnatt medan stolpskotten i hockeyrinken och kommentarerna efteråt sänker humöret. Må vi snart vara framme vid femmilen och OS-avslutningen, så att livet sen kan återgå i normala gängor, från "I spåret" till "På spåret" på fredagkvällarna.



onsdag 24 februari 2010

Rock'n Roll med FORK

En total musikupplevelse, Rock'n Roll med bara röster av suveräna vocalkvartetten "FORK" från Finland, därtill dans, helt fascinerande bildspel och andra ljuseffekter samt en stor dos humor med mycket självdistans. Ni har en chans till torsdag kväll på Södra Teatern i Stockholm. Glöm eventuella fördomar mot finsk populärmusik och gå dit. Hela showen är på engelska och lite svenska. Den här kvartetten turnerar "all over the world" men är allt för lite känd i Sverige. Jag vill gärna se Serige slå Finland i ishockey, men den här sångkvartetten fick stående ovationer efter sin två timmar långa konsert.

Konsert i kväll

Förnämliga Teaterlistan. se har fixat mig ett konsertbesök i kväll på Södra Teatern i Stockholm. Jag tror det blir något alldeles extra och ni som inte har fått biljetter har chansen i morgon kväll också. Det är den finländska á capellakvartetten "Pink Noise by Fork" som konserterar. Här nedan finns ett smakprov:


http://www.youtube.com/watch?v=MpIlMsiEfsw

söndag 21 februari 2010

Snö, snö och mera snö

Tove i snön

Denna vinter skall vi sent glömma. Den är som vintrarna var på 1950-talet. Skillnaden är, att då hörde man aldrig talas om att det blev kaos. Man tog sina skyfflar, spände hästarna för plogen och såg till att vägen blev farbar för mjölkbilen. Sen var det inte mer med det. Till skolan fick man ta sig på skidorna, både lärare och elever. Samhället fungerade.
  I vårt "utvecklade" samhälle fungerar ingenting så fort vädret hittar på något. Tågen står, bussarna åker i diket, bilarna står inplogade längs trottoarkanterna och kommer inte loss. Informationen kommer inte fram och ingen vill ta på sig ansvaret och kan kanske inte heller göra det, därför att allt blivit så komplext, så det är svårt att överblicka. Men varför är alla så förvånade, när det äntligen har blivit en normal vinter med snö och kyla?
  Tove hälsade på morfar i dag och tyckte det var kul att åka pulka mellan snövallarna, som är högre än hon själv. Själv har jag varit ute och dokumenterat omgivningen i bild för att ha som minne för framtiden.

Snötillgången 21/2 2010

lördag 20 februari 2010

Om fördelen att bo på en kulle

Mellan OS-sändningar och eget låtspelande fastnade jag i dag vid ett program på Kunskapskanalen, som handlade om Svarta Havets uppkomst. Det var ett mycket intressant och samtidigt skrämmande scenario, som forskare tror sig ha starka belägg för.
 
Sammanfattningsvis gick det ut på, att det som nu är Svarta Havet tidigare var en insjö i en bördig dalsänk med stora samhällen runt stränderna. För 8000 år sedan skedde en kraftig uppvärmning av planeten, lik den som nu pågår, och de stora inlandsisarna smälte och höjde havsnivån. 
 
Från Medelhavet steg då vattennivån i Bosporen, så att tröskeln översvämmades och fyllde hela dalen med saltvatten, som dränkte hela samhällena fullständigt och blev upphovet till de olika syndaflodslegender, som finns i flera olika religioner. Man har med hjälp av en miniubåt funnit spår av människoboningar på 90 meters djup och man har i sedimenten kunnat konstatera ett ytligare lager med havssnäckor och ett djupare lager med sötvattenssnäckor som bevis för teorin. Vid samma tillfälle skall Östersjön ha förvandlats till salthav, när tröskeln vid nuvarande Öresund översvämmades.
  Nu Kan man visa i datoranimeringar hur en motsvarande havsnivåhöjning skulle påverka t.ex. Manhattan, som skulle förvandlas till ett modernt men obeboeligt Venedig. Med all den samlade centra för världshandel
och globala nätverk som finns där skulle detta skapa totalt kaos. 
  Samtidigt måste man ju då också ifrågasätta detta, att det är vi människor som förorsakar den nuvarande uppvärmningen med vår livsstil. Vi bidrar säkert, men för 8000 år sedan måste det ha varit helt andra faktorer och vad säger, att det inte är det nu också? Orkanen Katrina, som dränkte 80 % av New Orleans, var nog bara en förvarning om kommande översvämningskatastrofer, som är det som människan har svårast att skydda sig mot. Det är klart det är en fördel att bosätta sig på en kulle.

torsdag 18 februari 2010

Nya grepp på svart pipa

Vid gårkvällens körövning med Skärgårdskören togs också de första tonerna i vår klarinettkvartett. Det var en idé jag fick strax före jul, då jag upptäckte att vi var fyra gubbar, som i alla fall var ägare av var sin klarinett. Två var mer aktiva blåsare, två av oss hade haft våra i malpåse men kände varann sen gammalt. I min nothylla fanns sedan gammalt en hel del material för tre eller fyra klarinetter, så det var bara att kopiera och dela ut. Jag har blåst liv i min pipa under veckan som gått och färskat upp greppen och i går kväll skippade vi fikat och gjorde ett första försök under pausen. Det höjdes väl något förvånat ögonbryn, men det lät inte alls dumt, så det blir nog en fortsättning.

Elbolagens utslagningsmekanism

Elbolagen har tydligen gett sig fanken på att slå ut alla, som hade dumheten att på 70-talet installera elvärme i sina hus. Då fick man statliga bidrag för att göra det, för det var rent och miljövänligt. Sen bor man där med sin elvärme och blir pensionär, utan möjlighet att få några bidrag att byta till nåt annat, och skall betala elbolagens chockhöjda elpriser eller drivas från hus och hem om man inte gör det. Det borde finnas statliga styrmedel mot sådant, men den avreglerade marknaden ger bara rekordvinster för bolagen.

måndag 15 februari 2010

Charlotte Kalla - vilken guldtjej!!!!!

Fighting face


Jag brukar hävda att musiken räddade mig från idrotten. Men när den här lilla damen åker, då sitter även jag och hoppar och stakar med i stoffan till tårarna rinner. Vilken härlig personlighet och fighting spirit! Och sen Anna Haag på fjärde plats i OS-debuten dessutom. Än finns det hopp för gamla Svedala, för sånt här smittar.


Charlotte

Vintervy

Sällan har det varit vackrare än denna vinter, bara solen kommer fram och ger landskapet liv. Detta är inte Västgötaslätten utan fälten vid Lohärad i Roslagen.

lördag 13 februari 2010

Melodifestival - ingen sexmässa

Andra deltävlingen är av avgjord. Därvid kan man konstatera, att bidrag utan melodi och bidrag som bara bygger på sexigast outfit och så mycket skreva med benen som möjligt åker i papperskorgen direkt. I det sista numret stod det klart, att det var inte större djup Björkman satsat på utan större bredd, mellan benen.  Svenska folket är tydligen på bettet och det är bra. Music, Maestro, Please!

Observant dam

På hemväg från övernattningen hos barnbarnet slinker jag in på ICA för att komplettera lite till hushållet. Jag har som vanligt skrivit en lista för att komma ihåg vad som saknades. När jag tycker att jag fått med allt och nöjd står i kassa och håller på att betala, då hör jag en mjuk damröst bakom mig med finländsk brytning: "Du glömde mjölken!" Jag ser mig förvånad omkring och där står en liten dam med sin vagn bakom mig. "Jo ursäkta att jag lägger mig i, men din minneslapp ramlade i min vagn och då såg jag att du glömt mjölken." Det må man säga var påpassligt och sanbbt inregistrerat. Det fanns i all fall en sju åtta saker på listan. Hon hade tydligen snabbt jämfört det som fanns på bandet mot lappen och sett att det var en post för lite på bandet. Jag tackade för påminnelsen, betalade klart för att inte stoppa kön, gick ut med varorna till bilen och tog sen en extra vända in i affären. På utväg med mjölken hann vi utbyta ett en glad blickväxling på parkeringen, en sån där positiv miniupplevelse som kan lysa upp vardagen.
 

torsdag 11 februari 2010

Blåsväder.

Det rör på sig. Gårkvällens körövning var stimulerande. Det utbröt till och med ett litet jam på sluttampen och i dag har jag blåst liv i klarinetten igen. Den har fått vila alltför länge, men nu har den åter ett forum att jobba för, så nu skall det tutas. Den går bra att ha liggande bredvid datorn också, så man kan utnyttja väntetiderna medan sidor laddas hem till att dra en låt. Fortfarande närmare minus tio grader ute, så det är lika bra att jobba inomhus. Veden får vänta.
  Annars pågår arbete i verkstaden, där jag fanerat om en gammal bordsskiva, som var ohjälpligt skadad. Det gamla faneret var lövtunnt, så det fanns inget att putsa på.
  En ny visspelning har också blivit inbokad två månader framåt, då jag skall besöka Sigtunas pensionärer.

Förvillelse

Kårsta kyrka


Om jag säger, att den här bilden är tagen i en liten by i Norrland, så skulle ni förmodligen tro mig. Man ser ju fjällen i bakgrunden och så all snön. Men det är bara ljug. Jag tog den i Kårsta på hemväg från Vallentuna och fjällen är bara moln. Men jag föreställer mig gärna att jag har varit på en liten vintersemester i nordligare trakter.  

tisdag 9 februari 2010

Rallymorfar i farten

Rallymorfar



En ursvängig låt i min stereokanal
och vips gick det fort, fast jag tog det med måtta.
Jag trampa' för mycket på gasens pedal,
det skulle vart sjuttio men blev sjuttioåtta.

måndag 8 februari 2010

Folkrörelse

Krogrännet


I helgen besökte jag alltså Vallentuna och fick en lång promenad i det vackra vintervädret. Det var också påfallande hur många som faktiskt är ute och rör på sig, så fort solen tittar fram. Unga som gamla ger sig ut. Den här dagen pågick dessutom "Krogrännet" ute på sjön, ett skridskolopp mellan Vallentuna och Stallmästargården i Stockholm, så det var liv och rörelse. Och så gott det är komma in efteråt och få sig något till livs.


Sol, snö och träd

söndag 7 februari 2010

Gamla visdomsord

Det finns en form
av levnadsstandard,
som nästan har blivit bortglömd
i pryljakten
men som inte nöter hårt
på naturresurserna;
att läsa, studera,
ge sig ro att umgås med vänner,
sjunga och musicera tillsammans,
ägna sig åt konst, gå i skog och mark,
leka med barn.


Gunnar Adler Karlsson

Melodifestival och körkval

Tove pianist


Melodifestivalens första kväll vanns av en ensam pianist och sångare. Här är en annan som underhöll mig lika bra tidigare under kvällen, lilla Tove, som jag var barnvakt åt. Jessica Anderssons känsliga ballad nådde bara till andra chansen, men det var vackert så.


Jessica Andersson


I kväll hade tre kyrkokörer samlats i Ununge kyrka för att tillsammans sjunga vid en ljushögtid. Vi var 42 sångare och när vi reste oss och ställde oss framme i koret satt det kvar 17 personer i bänkarna, kyrkobetjäningen inräknad. Man kan fråga sig om detta är en meningsfull sysselsättning och verksamhet. Jo, själva körövandet och sjungandet är helt klart till nytta för de enskida individerna i kören, men att framföra resultatet på en plats, där intresset är så minimalt, det är nästan inte tids- och miljömässigt försvarbart. De flesta åkte ju dit i var sin bil, flera mil.

fredag 5 februari 2010

Blå timmen

Dimståk över fälten


Med solen och diset förvandlas plötsligt platser man sett hundratals gånger. Jag var tvungen att stanna ett par gånger på vägen till och från Norrtälje för att fånga landskapet.


Blå timmen


 Lohärad

Med näsan i vädret

Istappar


Jag har varait in en snabbtur till storstaden och funnit, att folk har lagt sig till med en ny gångart. Förut gick man med handen för örat, d.v.s. pratade i mobiltelefon. Nu gå man istället med näsan i vädret och håller sig i ytterkant på trottoarerna och anledningen ser ni ovan. Jag såg en sån där falla rakt ned i en P-automat och den kommer nog inte att leverera några mer biljetter. Det blev bara ett hål rakt ned i maskinen. Arbetshjälm rekommenderas vid promenader just nu.


 

torsdag 4 februari 2010

Synkronicitet igen

En person sätter in en annons i en tidning i jan. 2009. En annan helt obekant person svarar på denna annons, men av någon anledning först ett år senare i jan. 2010. Samma dag som svaret når adressaten, har denna tidigare på dagen, som av en händelse, hittat sin ett år gamla annons i en tidning på arbetsplatsen och rivit ur den, för att behålla som ett minne. Vid hemkomsten ligger sedan ett svar och väntar. Hur stor är sannolikheten att detta skall inträffa? Det är sådana märkliga sammanträffanden som går under benämningen "synkronicitet" och är svåra att förklara. Mer om detta kan man läsa i boken "Slumpen är ingen tillfällighet" av Jan Cederquist.

I Olle Adolphssons sällskap

Röda Korsgården i Norrtälje, "Trevliga torsdan"
Så här såg dagens program ut:


Balladen om det stora slagsmålet                                 
Det gåtfulla folket                           Text: BeppeWolgers    
Resan hem
Snurra min jord                                Lars Forsell            
Grön kväll i Margretelund                               
Gustav Lindströms visa              
Trettiofyran                                     Text Olle A           
Post festum                                      Text Olle A             
Skärgårdsoriginal                                                         
Kaffepaus
Fiollåt efter Mosse- Fridolf Jansson, Singö
Signaturen”Karlsson - evig vår”
Trubbel             


Av någon anledning var det fullt av pensionärer vid borden trots det minst sagt bedrövliga väglaget och jag hoppas de fick sin trevliga torsdag. För mig gick i alla fall tiden alldeles för fort, då jag hade velat hinna med någon mer visa. Det blir att putsa på snacket.                                            

onsdag 3 februari 2010

Utflykter då och nu

BilutflyktenMin morfar och mormor med familj på bilytflykt någon gång i mitten av 1930-talet.


Jag fann den här bilden i mors gamla fotoalbum från ungdomsåren. Det måste ha varit en rätt unik situation, att de kom iväg på en gemensam bilutflykt. Själva skulle dom aldrig ens komma i närheten av möjligheten att skaffa en bil och att dom här har lyckats slita sig från arbetet för överlevnaden är väl bara det ett mirakel. Att jag sitter och letar bland gamla bilder sammanhänger naturligtvis med min släktforskning. Den i sin tur ger impulser till att besöka  några av de platser, där jag uppenbarligen har mina rötter. Det lockar alltså till bilutflykter i det svenska landskapet, men det får vänta till våren.  
  Under tiden kan man med fantasins hjälp försöka föreställa sig, vilket enormt äventyr den där bilturen måste ha varit då, när det begav sig. Alla har klätt upp sig och fina hattarna är på. Sönerna, mina morbröder, har flotta kepsar. Morbror Åke, som står till vänster, blev inte så myket äldre än så där. Han dog i lungtuberklos innan han fyllt tjugo. Morbror Folke, som hade en medfödd polioskada och bara kunde dra sig fram med en speciell dubbelkäpp, han fick sitta kvar i bilen. Där var det tvärtom. Läkarna sa när han föddes, att han aldrig skulle uppnå tjugoårsåldern. Han blev åttiosju år och hade ett rikt liv trots sitt handikapp.
  Vem som körde bilen på den här utflykten vet jag inte, men det kan ha varit någon från gården, där morfar var trädgårdsmästare. Själv körde han bara häst, en liten islandshäst som han köpt av en gårdfarihandlare. Detta ställde till att börja med till problem när morfar skulle köra in till torget med grönsaker. Hästen var ju van att stanna vid varje grindhål, så det blev ständiga avbrott på färden.

tisdag 2 februari 2010

I snöomhöljda tider

Ljus ovan molnenTunga snömoln drar över slätten den sista januari 2010, men ljuset finns ovan där.


Nu börjar det dra i bröstet och längtan till vår och sommar tränger sig på. Flera tänkta utflyktsmål hägrar bakom snödrivornas täcke. Tage Danielsson sa en gång: "En del tycker att Sverige är vackrast om vintern. Men hur vet dom det? Då är ju hela Sverige täckt av snö!"
  Jag har ett nytt objekt under bearbetning i verkstaden, men behöver en paus emellanåt. Sedan väntar ett övningspass med gitarren och texterna. Svårigheten med Olle Adolphssons visor är i regel inte texterna utan den rika harmoniseringen. Jag tror det är därför så få ger sig på dom. Men det är en utmaning värd besväret.

måndag 1 februari 2010

Ture till minne

Ture Lindholm


En spelmansbroder har sagt farväl. Ture Lindholm, stockholmskisen som dök upp på Väddö och blev en viktig del av Väddös musikliv som medlem av Väddö Spelmän och som duomusikant med sin älskade Eva. Vi kom också att spela tillsammans som en trio under namnet "Gåsvikarstråk" dels efter deras boplats i Gåsvik, men även efter 1800-talets storspelman i bygden "Gåsvikarn" Anders Andersson. Det blev många trevliga spelstunder och utflykter till spelmansstämmor både i Uppland och upp till Delsbo. På bilden medverkar vi som spelmän i Inger Åbys filmatisering av Strindbergs "Kronbruden" för SVT för ungefär tjugo år sedan. Det var ett spännande äventyr, som gav mig kicken att söka fler statistjobb. De sista åren bodde Ture i Ösmo och vi talades vid per telefon ibland, senast strax efter nyår. Då var han dålig, det hördes. Vi pratade gamla minnen. Han tyckte aldrig att han hittade det rätta intresset för de låtar han ville spela hos spelmännen söder om stan. Nu har hans instrument tystnat, fiolen , nyckelharpan och gitarren. Han efterlämnar många ljusa minnen.