Har haft min första vernissage på mycket länge. Kan glädja mig åt en jämn ström med besökare, men mycket få av de som fått speciell inbjudan. Funderar över detta, om jag har varit ute ur leken så länge, att ingen längre betraktar mig som bildkonstnär. Så kan det mycket väl vara. En del av mina nyare bekantskaper vet kanske inte ens att jag haft detta som min huvudsakliga verksamhet under en period av mitt liv, innan musiken tog överhanden. Då kan dom inte greppa att jag håller på med det också. Men man kan ju tycka att dom åtminstone kunde vara lite nyfikna. Eller också är det bara den vardagliga trögheten att få ändan ur vagnen.
Det bästa med dagen var egentlige en ny kontakt angående vårt vissjungande. En ny caféägarinna, tvärs över gatan, med ambitioner att bjuda på musik med jämna mellanrum. Hon var intresserad att engagera oss och jag uttryckte att det var ett gemensamt intresse. Jag slank in en stund och lyssnade på dagens program med unga sångerskan Sara Wikström kompad av Sven Fredriksson på gitarr och Torbjörn Eklund på flöjt. Det lät mycket fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar