Vaknade, så som jag gör ibland, i vargtimen och fann för gott att gå upp och göra något en timme till nästa sömnperiod skulle infinna sig. Fortsatte med mitt visregisterprojekt och blev klar med en bok till. Det finns en oändlig mängd visor och när man sitter här så dyker dom upp, den ena gamla bekantingen efter den andra, som man har i bakhuvudet och vet hur dom går men inte kan texten på. Då hälsar man glatt: "Jaså här finns du, nu har jag koll på dig, nu kan du inte gömma dig längre."
På skoj kan vi ju se vad som händer just "nu" i visans värld, klippt direkt i bokstavsordningen:
Nu grönskar det i dalens famn
Nu går sista visan
Nu har vi ljus här i vårt hus
Nu hoppar haren kråka
Nu Johan på Snippen har köpt sej klavér
Nu lövas alla lindar
Nu när sommarn snart är över
Nu ska vi opp, opp, opp
Nu sol gått ned, nu är det kväll
Nu så glada gå vi alla
Nu så är det jul igen
Nu tändas tusen juleljus
Nu vet jag, du sitter och drömmer
Nu ä’ dä’ sommar, nu ä’ dä’ sol
Nu är det morgon
Nu är det soligt och varmt på näset
Nu, tjänis på er töser här ska Ni få se en gutt
En något splittrad bild av nuläget kanske, men så är det ibland, att träden blommar när sommarn snart är över och att man skall opp när det är kväll. Själv somnade jag om efter en timmes knattrande och väcktes av sambons väckarklocka, som inte hade förstånd om bättre.
Det ser ut att ljusna idag i molntäcket vilket bådar gott för sinnelaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar