äntligen och köpte en av mina större tavlor. Nu går jag i alla fall inte back. Det som gladde mig extra var, att det var någon som visste något om måleri som köpte och förklarade, att den skulle komma i fint sällskap. Det kändes som att räcka lång näsa åt tidningens kulturredaktör, som inte brytt sig. Detta har burit mig över eftermiddagen, som annars varit tröttsam.
I kväll är småpojkarna här en stund och sätter sprätt på tillvaron. Hugos matplats är en syn för gudar. "Kan själv".
Grattis !sådan är kul
SvaraRadera