Visor i olika tappning

Två kvällar med musik, ja. Först Povel Ramelkväll med Visans Vänner, som så småningom blev riktigt trevlig. Där förekom en dam som tilläts prata alldeles för länge om ett nystartat studieförbund för kulturarbetare, medan alla vissångare satt på nålar och väntade på att få sjunga.  Annars är de här programmen väldigt opretentiösa till sin natur. Det sjungs varhelst man vill i lokalen utan ljudanläggning, visor på visans villkor, nära och lyhört. 

"Visafton i Cornelis anda" på Nalen-Stacken hade tyvärr bara halvfullt med publik, men  det blev trevlig stämning mycket tack vare programledaren Billey Shamrock. "Startfältet" var rätt blandat  och kvällen blev på så sätt mycket varierad. Vi hade förmånen att få komma in efter paus med lite roliga visor, vilket gick hem hos publiken efter den första halvlekens mer mollstämda navelskåderi. Johan Svedberg från Ronneby, som uppträdde efter oss, var däremot en trevlig bekantskap med mycket humor och självdistans.
  Två damer fanns med förutom sambon, som alltid gör bra ifrån sig på scenen. Maria Blom spelade fint och hade en varm fin röst med mycket känsla och kunde ha fått längre tid, medan kvällens huvudartist Sanna Carlstedt blev påfrestande med alltför hög ljudvolym och alltför stort ego. Eller tycker man det bara för att hon är tjej? Bra fråga. Hon kunde ju sina saker men konstrade till en del alldeles i onödan. I många fall hade begreppet visa mer övergått till någon sorts visrock, som inte passar mina öron men kanske var "i Cornelis anda". Vad vet jag?
  Vi avslutade i gammal god stil med alla medverkande på scenen och "I natt jag drömde". Vi hoppas att Cornelis Vreeswijksällskapet får resurser att fortsätta med de här kvällarna även nästa år.