tisdag 30 oktober 2007

Mary Karlsson till minne



Mary Karlsson (f. Lindahl) Norrtälje har gått ur tiden 93 år gammal. Hon hann uppleva mycket under sitt liv. Det var nödår när hon föddes. Första världskriget hade just brutit ut.
De bodde i Funkens gränd i Gamla stan i Stockholm, där modern och mormodern sålde grönsaker på Konhamstorg. 


  Modern drabbades emellertid av spanska sjukan och dog när Mary var bara fyra år gammal. Fadern kunde inte ta hand om barnen, så Mary och hennes syster blev utackorderade på olika ställen tills en moster tog hand om dem och de fick flytta till Ärentuna. 


   Mary fick börja i skolan redan som sexåring och hade lätt för sig. Hon älskade speciellt sånglektionerna och ”muntlig framställning”. Från 14-årsålern började hon arbeta som barnflicka och hembiträde i olika familjer och sökte sig tillbaka till Stockholm. Via en herrbekant, från något dansställe, fick hon sen jobb med att sy herrskjortor på Nordiska skjortfabriken på St. Eriksgatan. 


  Under andra världskriget hade hon olika jobb inom krigsindustrin bl.a. med att tillverka spårlysgranater. Hon gifte sig och fick en son och familjen bodde på olika adresser i Stockholm innan de flyttade till Skövde för bättre jobb på Volvo. Mary fick slipa ventiler. Men när freden kom återvände de till Stockholm. 


  Äktenskapet höll emellertid på att knaka i fogarna och Mary fick rådet att flytta ut till landet en tid med sonen Tord, medan skilsmässan ordnades upp. Hon fick genom bekanta hyra en liten stuga i Stabby i Söderbykarl. Så kom hon till Roslagen. Året var 1949. 


  Det var mycket påvert till att börja med. Men Tord hade träffat på en mycket trevlig farbror, som hette ”Hjalle” och var smed på bilverkstan i Massum. Han började uppvakta Mary och kom med både det ena och det andra som behövdes i stugan och snart var dom ett par. 1951 fick de dottern Ewa och året efter gifte dom sig i Söderbykarls prästgård. 


  Mary var sedan hemmafru med allt vad det innebar i ett lanthushåll, medan Hjalmar jobbade vidare på verkstaden. De spelade och sjöng tillsammans både hemma och på andras fester. Hjalmar var uppskattad dragspelare och Mary spelade gitarr och sjöng och hade en oerhört stor repertoar av visor i huvudet. Av Taube kunde hon det mesta.
  Hon tog sig igenom långa sjukdomsperioder men kom igen och efter pensioneringen tog hon på allvar tag i musiken igen och blev ledare för PROs kör i Norrtälje, som döptes till ”PRO SINGERS”. De hittade på mycket skoj, och reste även utomlands till vänorten i Danmark. Några av medlemmarna spelade även ”Kabaré Vildkatten”, som de turnerade med i Roslagen. Där gjorde Mary bl.a. ett bejublat framförande av Povel Ramels ”Fat mammy Brown”. Mary Karlsson ledde PRO-kören tills hon var 78 år. 


  De sista åren har hälsan varit skruttig, men musikintresset höll henne uppe. Hon var vår bästa supporter. Nu har hon gått in i änglakören, i fint årssällskap med Povel och Lars Forsell. Det blir nog drag däruppe. Håll musiken igång!

3 kommentarer:

  1. Vackra minnesord över ett långt och värdigt liv fullt med händelser. Trots att jag på inget sätt kände Mary Karlsson kunde jag inte låta bli att fångas av din beskrivning.

    SvaraRadera
  2. Det var en fin minnesruna!Tänk vad mycket hon fick uppleva!

    SvaraRadera
  3. Livsberättelser - alltid lika fascinerande! Instämmer: håll musiken igång, så länge du kan!

    SvaraRadera