TV, drömmar och verklighet

Vaknar efter tre timmars sömn mitt i en dröm och känner, att så mycket rör sig i huvudet att jag måste stiga upp och göra något, för att skapa lugn igen.
  Jag såg sista avsnittet av "Grotesco" i går kväll och insåg, att för att rätt uppskatta detta avsnittet måste man inte bara vara tillräckligt gammal. Man måste även ha varit TV-innehavare under en längre tid än vad jag har varit. Jag skaffade, av olika anledningar inte TV förrän 1998 och har alltså missat en del, eller sluppit, det beror på hur man ser det.
  Jag har aldrig uppfattat det som en miss, därför att jag valt själv att inte ha TV och därför att jag använt tiden till andra saker, som har format mitt liv och som gett mig erfarenheter, som jag inte skulle vilja vara utan. Mycket har jag kunnat följa ändå, då jag hade tillgång till TV på annat sätt, men en del serier t.ex. har jag inte sett.
  Nu byggde det här avsnittet av Grotesco mycket på ett avsnitt av Dallas, som jag aldrig såg men läste om. Där fanns ett avsnitt, när en av huvudpersonerna bildlikt återuppstår från de döda. Han hade dött i ett tidigare skede men återinträder i handlingen. För att förklara detta specialskrevs en storyline, där den här personen har drömt allt som hänt sedan det avsnittet han försvann ur handlingen. Detta har jag läst om och förstod nu när jag såg Grotesco, hur det hela hade fungerat, vilken komplicerad historieskrivning det blev att hålla i huvudet. "Allt var bara en dröm."
  När jag vaknar har jag, parallellt med denna historia, min egen brokiga historia i huvudet, med olika yrkesverksamheter, arbetsplatser, intressen och upplevelser etc. och vet inte vad av detta som verkligen har hänt. Kanske en del av det bara var en dröm. En del saker finns ju dokumenterade, men jag har också i huvudet bilder av saker, som jag tror har varit en återkommande dröm.
  Det utspelar sig i ett trångt utrymme, troligen under takstolarna i en trossbotten eller källargrund, dit jag fått tränga mig in genom en smal passage, som jag inte vet om jag kan passera längre, där det kan finnas dokumentationsmaterial kvar om något jag syslat med. Bilderna av det här utrymmet är inte klara, eller förändrar sig, men känslan av hur jag tog mig dit är väldigt stark, nästan som klaustrofobi. Dröm eller verklighet?
  Jag får samtigt bilder av när jag krälar på vinden och tilläggsisolerar huset vi bodde i förut och senast garaget, där jag nu har min verkstad. Har jag verkligen klarat av detta eller är det bara något jag föreställer mig? 
  I huvudet finns också, när jag vaknar, känslan att jag håller på och avslutar någonting och att det är viktigt att fånga upp det här i tid, innan jag slutar. Kanske borde någon krypa in och titta om det ligger någonting kvar där och skräpar? Något som dom annars kommer att finna när dom river kåken om hundra år. Då kommer dom att klia sig i skallen och säga: "Det var som fan! Höll han på med sånt."
  Är det den kommande pensioneringen som spökar, eller det att jag inte vet hur länge jag kan fortsätta med min nuvarande verksamhet om jag inte får ordning på den här muskelvärken? Eller är det "Det okända" som gör sig påmint och talar om att tiden går.
  Nu blev det väldigt makabert i går, när dom grävde upp Tage Danielsson och Astrid Lindgren och dom blandade sig i historien igen, men det var geniala scenkopplingar med Horace Engdahls färd till Nangiala, efter att Astrid fått nobellpriset postumt, och med dansen på de saligas ängder ur Tages film Äppelkriget.
  Jag vaknar alltså mitt i denna drömröra och går upp för att skriva av mig den. När jag kommit en bra bit på väg, råkar jag trycka på någonting så att bilden försvinner och en annan sida kommer upp på skärmen, innan jag har hunnit spara. Det tar en god stund innan datorn vill hitta tillbaka till rätt sida och jag får börja om att skriva samma sak en gång till. Eller har jag bara drömt att jag skrivit det? Jag kanske just har kommit och satt mig här och tror att jag redan hade skrivit, för att jag hade i huvudet vad jag skulle skriva.
  Nu har jag skrivit det här, tror jag, och skall äta något och gå och lägga mig igen och se om jag kan somna och vaknar i morgon och kan läsa det här, eller om jag bara har drömt att jag har varit uppe. Djävla Dorsin!