onsdag 5 september 2007

Siesta

Det borde vara en mänsklig rättighet, att ta siesta, en stunds vila, en slummer på eftermiddagen. Det betyder så mycket för ens välmående och arbetskapacitet. Jag har min totala downperiod vid tretiden och kan då sitta och somna var som helst, om jag bara sätter mig ned. Jag bör inte köra bil vid den tiden.
  Favoritplatsen är den gamla kökssoffan, som bara har en tunn dyna på trälocket, och det får gärna pågå aktiviteter runt omkring, det är nästan en fördel. Men nu jobbar jag borta på eftermiddagen, så nu kan det bli en kort lur sittande i en fåtölj eller i lärarrumssoffan. Jag har ingen aning om var jag är när jag vaknar, för jag kan hinna vara med om mycket under dom där fem minuterna, oftast mycket trevligare saker än det jag somnade ifrån.
  Min mor var fantastisk på detta att ta sig en slummer. Hon hade fyra barn och en tämligen tuff hemmafrutillvaro med vedspis och kokspanna i köket och förväntades sköta allt det som hade med hushållet att göra. När hon bakade kaffebröd kunde hon sätta in en plåt i ugnen, sätta sig på köksstolen och somna och så vakna, som av en inbygd timer, och ta ut de färdiggräddade bullarna.
  Om man får den här eftermiddagsluren kan man var aktiv mycket längre på kvällen och ändå stiga upp relativt tidigt. Jag har förresten aldrig delat upp min tid i "arbetstid" och "fritid". Min uppdelning är istället "aktivitet" och "vila". Sen kan aktiviteten betraktas som arbete eller tjafs av utomstående.
  För mig har det alltid varit viktigare att se resultatet av det jag håller på med, än om det ger en vettig omedelbar inkomst. Med det synsättet blir man inte miljonär, kan jag säga, men man kan ha rätt roligt under tiden. Resultatet kan ju ändå komma både en själv och andra människor till godo. Konsten är att överleva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar