I inledningen av programmet med Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen, som jag såg härom kvällen, sjöng de en vals som har kletat sig fast i skallen som ett gammalt plåster. Jag var tvungen att plocka ut den på pianot direkt jag hade hört den och sen sitter den där och surrar i huvudet både när man skall somna och när man vaknar. Den propsar på något sätt på att bli använd, men den måste i så fall få en ny text. Deras Göteborgsversion var alldeles för lokalbetonad. Vem i vår ända av landet begriper det roliga i att: "Adorna spännt vadorna"? Vi får se när det rinner till i textmaskineriet. Någonstans skall det ju börja.
Har ägnat en stund på morgonen åt visövning inför våra kommande program, medan det blir varmt ute i verkstaden. I dag bar rösten ovanligt bra, men det är ingenting jag litar på. Jag har ett naturligt läckage mellan stämläpparna, som gör att jag har svårt att få luften att räcka till långa fraser. Det ställer ibland till besvär, men man får sjunga med den pipa man har och välja tonarter därefter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar