Morgonpromenad

Mitt i skogen ligger det gamla jättekastet

Jag går på gamla stigar, jag går där jag aldrig gått. För första gången utan hunden kan jag njuta fullt ut. Jag kan gå i eget tempo och stanna och lyssna när jag vill och jag kan gå ljudlöst som en indian. Jag petar undan nedfallna grenar från stigen, kvistar som kan få mig att snubbla om jag går där i skymningen. De här stigarna skall bli mina för en längre tid har jag tänkt. Men sånt vet man ju aldrig.



Det är ingen risk jag går vilse, för skogen avgränsas ganska nära av vägar och den gamla banvallen mellan Rimbo och Hallstavik, så jag kan ströva lugnt och bekanta mig med den nya skogen. Fågelsången är inte så intensiv, för det har varit en grådisig morgon, men solen kommer.

   
En vresvuxen björk får mig att tänka på originalen i gårkvällens TV-program.


Ett gammalt odlingsröse mitt i aspskogen vittnar om att här är gammal åkermark.