Fräcka fåglar, uppdatering

Det händer ju så mycket i naturen just nu, så jag vill inte undanhålla eventuellt nytillkomna läsare denna naturbetraktelse utan kör den i repris.

Ornitologia dysläktika

Välkomna skall ni vara till ”Mitt i naturen”! I dag hade jag tänkt att vi skulle bekanta oss med några av våra vanligaste fågelarter. 
  Är man fågelintresserad vaknar man tidigt om morgonen och upptäcker genast den morgonpigga Blåstaken. Har man då en riktig tur stöter man samtidigt på den lilla Tofsvippan, som är en typisk lockfågel.  Har man väl fått upp ögon och öron för dom här två arterna så hör man snart också både Sänglärkan och Ängspipplärkan och strax även Sängknarrens rytmiska läte. Lyssnar man noga kan man också höra Skäggdoppingens grymtande. Det är en sorts dykfågel och trivs bäst i buskiga våtmarker. Morgonskvättan hörs också tidigt om morgonen och det är då man även kan se spåren efter Sädespärlan, eller den lilla ”Vippstjärten” som den kallas i folkmun - på grund av sitt mycket karaktäristiska rörelsemönster. 
  Buskskvättan är en liten, ivrig ungfågel, men det är ju inte storleken som räknas. Den har liksom Gröngölingen och Spillkråkan ännu en hel del att lära. Dom två senare är förresten ena riktiga hacksprättar, som får det mesta att hamna utanför. Sittgökens upphetsade ”Kuku” kan man höra i speciella biotoper, som biografer och kontorslandskap. Vid mycket speciella tillfällen kan man där även råka på en Dubbelgök. Göktrytan däremot, är en ensam strövfågel, som har svårt att få kontakt med sina artfränder men gärna kackar i andras bon.
  Det gäller också i parningstider att tänka på vad man äter innan man ger sig ut på fågelskådning. En mindre välkommen gäst i större flockar är  Fistärnan. Två festliga fåglar är Rödvinetrasten och Skåltrasten, som gärna sjunger glada stubbevisor, medan Nyktergalen är en fågel, som visserligen för ett herrans liv men inte alls har lika roligt.
  Av speciellt intresse för kvinnliga fågelskådare är naturligtvis dom större hönsfågelarterna som Snorre och Fjäder, vars grant uppstående stjärtar helst bör betraktas i ett gömsle i skogen. Båda dessa arter trivs bäst djupt inne i snårskogen. Vill man inte ge sig för långt ut i markerna, kan man stanna hemma och betrakta och lyssna till den vanliga Trädgårdshånglarens glada parningslekar.
  Till våra mer sällsynta fågelarter hör Morknullan (Motherfucker), medan Storlemmen hörs vida omkring när han kommer  -  om våren. Rödstjärten har troligen råkat ut för den envetna Stjärtmesen. Om man stöter på den skall man ta det väldigt försiktigt.
  Ja-a, vad allt kan man inte få i kikaren om man ger sig ut på fågelskådning. Men kom ihåg alla ivriga fågelskådare, som ger er ut i okända marker, att alltid ha gummistövlarna på!