"August" spelas in i Stockholm 2007, men det skall se ut som 1870. Till en scen krävs därför drygt 60 statister i tidsenliga kläder. Jag är statist. För att detta skall klaffa skall jag vara hos mask och kostym i Värtahamnen halv åtta på morgonen, även om själva scenen skall börja tas klockan två. Herrarna får kläder först, damerna senare, för att dom kommer att ha svårare att gå på toaletten i sina utstyrslar.
En buss tar oss till Riddarholmen.
Statistens viktigaste position är fikabordet. Funkar inte det funkar ingenting.
En stor del av tiden som statist går alltså åt till att vänta
och vänta
och vänta
och vänta
och vänta
och vänta
och vänta
och vänta
och vänta
och vänta
Uder tiden kan man fotografera sina kollegor med en helt otidsenlig kamera.
Men sen skall det plötsligt bli tagning och då skall man agera och slåss med poliser, för vi demonstrerar mot överhetens fasoner och då tar dom till och med till hästgardet.
Efter alla omtagningar och marscherande på Riddarholmens kullerstenar kan man sen behöva ett rejält strechingprogram, även om ordet inte var uppfunnet på den tiden det här begav sig.
"August" kommer att visas julen 2007. Det är då man får se om man överhuvud taget kommit med på bild. Sådant är livet som statist.
Dö, snacka om att tiden går, eller att tiden idag blir i går, eller... Hoppas reultatet blir bra, och tack för kommentar till vår lilla resa down under...
SvaraRaderaHej Birger!Kul att du hittade fram till min sida och att du har en blogg själv! Ja, vad som är specifikt för vår skola är att alla drar paralleller till en liknande händelse som inträffade för drygt två veckor sedan. Jag tror aldrig det tog sig fram till svensk media. En ung kvinna, före detta elev och nu anställd på skolan, blev uppsökt på sitt kontor av en före detta pojkvän som förföljt henne under en längre tid och som där sköt ihjäl henne innan han sedan tog sitt eget liv. När sedan detta inträffar tvärs över landet påmindes alla av det som hänt här. Jag har inte pratat med så många om det men lärare har givetvis berört det och skolledningen har belyst frågan om våld i hemmen och i relationer som något vi alla behöver vara uppmärksamma på och försöka förhindra. Diskussionen bland studenter i skoltidingen har främst rört krishantering och vad skolan har för rutiner när något sånt här inträffar. Jag känner själv att jag har oerhört svårt att ta det till mig, det hela känns så overkligt. /Andreas
SvaraRaderaHej!Den här kommentaren borde kanske ha hamnat under min blogg den 17/4 om skolskjutningen. Vet inte om du hittat den. Märkligt i alla fall hur man hittar kommunikationsvägar i dag. Den tidigare händelsen hade inte nått oss, men nu är det väl risk att det blir en följetång för att det smittar av sig.Vi har ju redan sett exempel på det. Men som sagt, man fattar inte hur dom tänker./Birger
SvaraRadera