fredag 26 februari 2010

Lång dags färd mot Edsbro

Jag hade ärende till Stockholm för en liten filminsats i ett kommande barnprogram. Väglaget och det ringa gaget gjorde, att bussen var det billigaste och säkraste sättet att ta sig dit. Det tar bara en dryg timma in, så det är en perfekt lässtund. Jag brukar vara i tid vid busshållplatsen, som för övrigt vid de flesta ställen, och bussen kom före utsatt tid, så det var ju bra. Men det visade sig vara bussen som skulle ha kommit för en timme sedan, så det var bara att hoppa på utan att betala och sen bar det av i ett rasande tempo på den snömoddiga vägen. Det kändes inte helt tryggt.
 
I Rimbo körde den kvinliga föraren helt fränt förbi stationen, eftersom ingen hade ringt för avstigning. Normalt har de ju en given stopptid där, så det var väl ingen som tänkt på det. Nu blev det ett väldigt hojtande från de som skulle av och tvärnit mitt mellan hållplatserna i stället.
  Nå väl! Vi kom fram och jag var i god tid på plats på UR, så filmningen blev klar tidigare än beräknat och jag beslöt att ta mig tillbaka hemåt istället för att driva på stan i tre timmar utan mål. Då hade direktbussen mot Edsbro och Hallstavik gått för fem minuter sedan och nästa skulle gå om tre timmar. En buss mot Norrtälje stod däremot startklar, så jag chansade på att finna någon lösning att ta mig hem därifrån och hoppade ombord.
  Framme i Norrtälje finner jag att en buss just skall gå mot Hallstavik och passera Unungehöjden. Därifrån skulle jag i värsta fall kunna ta en promenad sex kilometer, så jag chansade på att ta den. Här borde det alltså finnas en vilja från SL och kommunen, att sammanlänka linjerna norr ifrån och söder ifrån, så att man bara kunde hoppa av bussen från Norrtälje och byta till buss från Hallstavik mot Stockholm via Edsbro. Men någon sådan vilja finns inte, ty Edsbro finns nästan inte på politiska kartan. Nu får man istället vänta i fyrtio minuter på bussen norrifrån. Nu var det som tur var nollgradigt i dag, så det var ju ingen risk för förfrysning i väntetiden, men ändå.
 
Jag var hemma igen efter fem timmar. Resan åt ena hållet tog en knapp timme. Resan hem tog två timmar och fyrtio minuter. Skall det behöva vara så?

2 kommentarer:

  1. Nä, så ska det ju inte behöva vara. Men friskt liv däruppe i buschen, ändock tycks det.

    SvaraRadera
  2. Nej, det går ju ingen störe nöd på en och man får ju mycket tid att tänka.

    SvaraRadera