Gäster i trädgården

Apropå det jag skrev häromdagen, om viltets svårigheter i den djupa snön. Jag har ju mina nattgäster i trädgården mest varje natt, det ser jag på spåren, men nu är läget så kritiskt, så de tar chansen även mitt på dagen. Jag kan stå i köksfönstret och titta på, när de söker efter någon liten äpperest att stoppa i magen. Men det är inte mycket kvar därute av fallfrukten, så det har blivit en ny vana här i huset, att äppelskrottar åker inte i soporna utan ut genom dörren. Om inte rådjuren hinner hitta dom så gör koltrasten det.

Vedboden räddad och Guldet!

Min kära vedbod, som jag själv har byggt, har dignat under snötyngden och nu blev det kritiskt när blidvädret kom. Den har ju rätt liten taklutning, så snön blir lätt ligande kvar. Men i dag på morgonen har jag gjort ett styvt arbetspass och befriat den från alltihopa medelst snöskyffel, först från stege och sedan uppe på taket. Jag behövde ju inte lyfta mycket, utan det var mest att putta koka för koka över kanten. Jag gick inte upp förrän jag befriat taket från långt mer än min egen tyngd, så jag inte skulle bli droppen som fick bygget att kolapsa.
  Jag har också befriat hustakets ena sida från ansenliga mängder bara genom att köra upp en lång slana genom drivan och bända den lite fram och tillbaka, så rasade det ner stora stycken. Har också lyckats befria ett par hängrännor från is, så att smältvattnet kan rinna ut. Läste i går i Villaägarnas tidning om vilka varningstecken man kan vara vaksam på när det gäller snötyngden. Bl.a. kunde det knäppa i väggarna och fönster kunde bli svåra att öppna. Sen låg jag naturligtvis vaken och lyssnade på vartenda knäpp i natt. Steg upp och satte på TVn och lyckades pricka in att få se curlingdamernas triumf i OS. Vilken glädjefnatt! Sen drog jag en filt över mig och somnade ifrån den efterkommande hockeymatchen, men vaknade och såg dom rafflande slutminuterna. Det gäller att ha sinne för väsentligheterna. 

Lång dags färd mot Edsbro

Jag hade ärende till Stockholm för en liten filminsats i ett kommande barnprogram. Väglaget och det ringa gaget gjorde, att bussen var det billigaste och säkraste sättet att ta sig dit. Det tar bara en dryg timma in, så det är en perfekt lässtund. Jag brukar vara i tid vid busshållplatsen, som för övrigt vid de flesta ställen, och bussen kom före utsatt tid, så det var ju bra. Men det visade sig vara bussen som skulle ha kommit för en timme sedan, så det var bara att hoppa på utan att betala och sen bar det av i ett rasande tempo på den snömoddiga vägen. Det kändes inte helt tryggt.
  I Rimbo körde den kvinliga föraren helt fränt förbi stationen, eftersom ingen hade ringt för avstigning. Normalt har de ju en given stopptid där, så det var väl ingen som tänkt på det. Nu blev det ett väldigt hojtande från de som skulle av och tvärnit mitt mellan hållplatserna i stället.
  Nå väl! Vi kom fram och jag var i god tid på plats på UR, så filmningen blev klar tidigare än beräknat och jag beslöt att ta mig tillbaka hemåt istället för att driva på stan i tre timmar utan mål. Då hade direktbussen mot Edsbro och Hallstavik gått för fem minuter sedan och nästa skulle gå om tre timmar. En buss mot Norrtälje stod däremot startklar, så jag chansade på att finna någon lösning att ta mig hem därifrån och hoppade ombord.
  Framme i Norrtälje finner jag att en buss just skall gå mot Hallstavik och passera Unungehöjden. Därifrån skulle jag i värsta fall kunna ta en promenad sex kilometer, så jag chansade på att ta den. Här borde det alltså finnas en vilja från SL och kommunen, att sammanlänka linjerna norr ifrån och söder ifrån, så att man bara kunde hoppa av bussen från Norrtälje och byta till buss från Hallstavik mot Stockholm via Edsbro. Men någon sådan vilja finns inte, ty Edsbro finns nästan inte på politiska kartan. Nu får man istället vänta i fyrtio minuter på bussen norrifrån. Nu var det som tur var nollgradigt i dag, så det var ju ingen risk för förfrysning i väntetiden, men ändå.
  Jag var hemma igen efter fem timmar. Resan åt ena hållet tog en knapp timme. Resan hem tog två timmar och fyrtio minuter. Skall det behöva vara så?

Vårlängtan

Här går normalt sett en gångstig in i skogen. Men nu är snödjupet en dryg halvmeter, så det är bara något rådjur som har tagit sig fram där. Man kan undra hur de får sin föda med detta snötäcke? Speciellt undrar jag hur vildsvinen, våra rikligt förekommande nya innevånare i området,  finner sig till rätta? Själv känner jag energin gå ned i denna långa köldperiod. Det är bara energiräkningen som går upp, en märklig ekvation. Skidlandslagets framgångar ger en lite extra glädjefnatt medan stolpskotten i hockeyrinken och kommentarerna efteråt sänker humöret. Må vi snart vara framme vid femmilen och OS-avslutningen, så att livet sen kan återgå i normala gängor, från "I spåret" till "På spåret" på fredagkvällarna.

Rock'n Roll med FORK

En total musikupplevelse, Rock'n Roll med bara röster av suveräna vocalkvartetten "FORK" från Finland, därtill dans, helt fascinerande bildspel och andra ljuseffekter samt en stor dos humor med mycket självdistans. Ni har en chans till torsdag kväll på Södra Teatern i Stockholm. Glöm eventuella fördomar mot finsk populärmusik och gå dit. Hela showen är på engelska och lite svenska. Den här kvartetten turnerar "all over the world" men är allt för lite känd i Sverige. Jag vill gärna se Serige slå Finland i ishockey, men den här sångkvartetten fick stående ovationer efter sin två timmar långa konsert.

Konsert i kväll

Förnämliga Teaterlistan. se har fixat mig ett konsertbesök i kväll på Södra Teatern i Stockholm. Jag tror det blir något alldeles extra och ni som inte har fått biljetter har chansen i morgon kväll också. Det är den finländska á capellakvartetten "Pink Noise by Fork" som konserterar. Här nedan finns ett smakprov:

http://www.youtube.com/watch?v=MpIlMsiEfsw

Snö, snö och mera snö

Denna vinter skall vi sent glömma. Den är som vintrarna var på 1950-talet. Skillnaden är, att då hörde man aldrig talas om att det blev kaos. Man tog sina skyfflar, spände hästarna för plogen och såg till att vägen blev farbar för mjölkbilen. Sen var det inte mer med det. Till skolan fick man ta sig på skidorna, både lärare och elever. Samhället fungerade.
  I vårt "utvecklade" samhälle fungerar ingenting så fort vädret hittar på något. Tågen står, bussarna åker i diket, bilarna står inplogade längs trottoarkanterna och kommer inte loss. Informationen kommer inte fram och ingen vill ta på sig ansvaret och kan kanske inte heller göra det, därför att allt blivit så komplext, så det är svårt att överblicka. Men varför är alla så förvånade, när det äntligen har blivit en normal vinter med snö och kyla?
  Tove hälsade på morfar i dag och tyckte det var kul att åka pulka mellan snövallarna, som är högre än hon själv. Själv har jag varit ute och dokumenterat omgivningen i bild för att ha som minne för framtiden.