Lena Granhagen igen

Dagens sommarvärdinna Lina Sjöberg hade haft den goda smaken att bjuda in Lena Granhagen som gäst för att läsa ett kapitel av Sara Lidman. Och så fantastiskt som hon läste och vad härligt att höra henne igen. Av det unga glittret, som ramlade ned till Stockholm och förgyllde Stadsteaterns och andra scener där någon gång på 60-talet, av henne har naturligtvis blivit en äldre dam med hur mycket erfarenhet som helst att ösa ur. När hon nu tog fram sin genuina norrlandsdialekt blev det perfekt för den här texten.
  Vi arbetade på samma arbetsplats under tre år då på sextiotalet men på helt olika plan. Hon var den firade skådespelerskan på scenen. Jag arbetade en trappa ned i snickeriet, men satt alla lediga stunder dold i salongsmörkret och följde repetitionerna.

 

Speciellt minns jag när Stadsteatern 1965 hyrde in sig i Lilla Teatern, granne med Restaurang Tegner, och spelade Sandro Key Åbergs "O, en samling scenprator". De framfördes av en fantastisk ensemble med Olof Thunberg, Gerd Hagman, Nils Eklund, Lena Söderblom, Håkan Serner och Lena Granhagen. Jag var med och snickrade ihop dekor och rekvisita åt dom och det är klart man var förälskad, hon var ju bara fem år äldre, men naturligtvis helt ouppnåelig. TV borde hylla henne med ett program nästa år, då hon blir 70, och visa något av allt hon gjort under ett halvsekel på scenen.