Observant dam

På hemväg från övernattningen hos barnbarnet slinker jag in på ICA för att komplettera lite till hushållet. Jag har som vanligt skrivit en lista för att komma ihåg vad som saknades. När jag tycker att jag fått med allt och nöjd står i kassa och håller på att betala, då hör jag en mjuk damröst bakom mig med finländsk brytning: "Du glömde mjölken!" Jag ser mig förvånad omkring och där står en liten dam med sin vagn bakom mig. "Jo ursäkta att jag lägger mig i, men din minneslapp ramlade i min vagn och då såg jag att du glömt mjölken." Det må man säga var påpassligt och sanbbt inregistrerat. Det fanns i all fall en sju åtta saker på listan. Hon hade tydligen snabbt jämfört det som fanns på bandet mot lappen och sett att det var en post för lite på bandet. Jag tackade för påminnelsen, betalade klart för att inte stoppa kön, gick ut med varorna till bilen och tog sen en extra vända in i affären. På utväg med mjölken hann vi utbyta ett en glad blickväxling på parkeringen, en sån där positiv miniupplevelse som kan lysa upp vardagen.
 

Blåsväder.

Det rör på sig. Gårkvällens körövning var stimulerande. Det utbröt till och med ett litet jam på sluttampen och i dag har jag blåst liv i klarinetten igen. Den har fått vila alltför länge, men nu har den åter ett forum att jobba för, så nu skall det tutas. Den går bra att ha liggande bredvid datorn också, så man kan utnyttja väntetiderna medan sidor laddas hem till att dra en låt. Fortfarande närmare minus tio grader ute, så det är lika bra att jobba inomhus. Veden får vänta.
  Annars pågår arbete i verkstaden, där jag fanerat om en gammal bordsskiva, som var ohjälpligt skadad. Det gamla faneret var lövtunnt, så det fanns inget att putsa på.
  En ny visspelning har också blivit inbokad två månader framåt, då jag skall besöka Sigtunas pensionärer.

Förvillelse

Om jag säger, att den här bilden är tagen i en liten by i Norrland, så skulle ni förmodligen tro mig. Man ser ju fjällen i bakgrunden och så all snön. Men det är bara ljug. Jag tog den i Kårsta på hemväg från Vallentuna och fjällen är bara moln. Men jag föreställer mig gärna att jag har varit på en liten vintersemester i nordligare trakter.  

Rallymorfar i farten

En ursvängig låt i min stereokanal
och vips gick det fort, fast jag tog det med måtta.
Jag trampa' för mycket på gasens pedal,
det skulle vart sjuttio men blev sjuttioåtta.

Folkrörelse

I helgen besökte jag alltså Vallentuna och fick en lång promenad i det vackra vintervädret. Det var också påfallande hur många som faktiskt är ute och rör på sig, så fort solen tittar fram. Unga som gamla ger sig ut. Den här dagen pågick dessutom "Krogrännet" ute på sjön, ett skridskolopp mellan Vallentuna och Stallmästargården i Stockholm, så det var liv och rörelse. Och så gott det är komma in efteråt och få sig något till livs.

Gamla visdomsord

Det finns en form
av levnadsstandard,
som nästan har blivit bortglömd
i pryljakten
men som inte nöter hårt
på naturresurserna;
att läsa, studera,
ge sig ro att umgås med vänner,
sjunga och musicera tillsammans,
ägna sig åt konst, gå i skog och mark,
leka med barn.

Gunnar Adler Karlsson

Melodifestival och körkval

Melodifestivalens första kväll vanns av en ensam pianist och sångare. Här är en annan som underhöll mig lika bra tidigare under kvällen, lilla Tove, som jag var barnvakt åt. Jessica Anderssons känsliga ballad nådde bara till andra chansen, men det var vackert så.

I kväll hade tre kyrkokörer samlats i Ununge kyrka för att tillsammans sjunga vid en ljushögtid. Vi var 42 sångare och när vi reste oss och ställde oss framme i koret satt det kvar 17 personer i bänkarna, kyrkobetjäningen inräknad. Man kan fråga sig om detta är en meningsfull sysselsättning och verksamhet. Jo, själva körövandet och sjungandet är helt klart till nytta för de enskida individerna i kören, men att framföra resultatet på en plats, där intresset är så minimalt, det är nästan inte tids- och miljömässigt försvarbart. De flesta åkte ju dit i var sin bil, flera mil.