torsdag 5 juli 2007

Sjunde budet

Min far berättade en gång för länge sedan att de, när han gick på seminariet, hade haft en lärare som var skelögd. Han gick under smeknamnet "Sjunde budet", det som handlar om att, du skall icke stjäla.
  Vet inte varför jag kom på detta just nu, men det var visst något av budorden som nämndes i radion. Då kom jag att tänka på historien om mannen, som hade blivit av med sin cykel. Han trodde att den hade blivit stulen men var inte säker. Så istället för att gå till polisen gick han till prästen och undrade, om han kunde tänka sig att predika över budorden kommande söndag?
  Jo, det skulle väl gå för sig, sa prästen men undrade samtidigt om anledningen. Han fick den förklarad för sig om cykelstölden och mannen tillade, att han tänkte att han då skulle kunna identifiera den skyldige när prästen kom till det sjunde budet. För då skulle den skyldige se väldigt besvärad ut.
  Söndagen kom och prästen höll sin predikan som lovat. Efteråt träffade han mannen och undrade hur det hade gått? Nja, sa mannen lite generat. Jag såg ingen speciell reaktion hos någon. Men det löste sig ändå, för när kyrkoherden kom till det tionde budet, då kom jag ihåg var jag hade ställt cykeln.



Fotnot: Det tionde budet lyder: Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru.

Roslagsnatta

I kväll är det Roslagsnatta i Norrtälje med kvällsöppet och diverse attraktioner, däribland vårat sågband "Sawdust" som spelar gamla jazzlåtar på såg med vokalist och komp. Det blir också lite Hawaijitoner och svenska visor lämpade för en sommarkväll vid Puben. Väderutsikterna verkar lovande på vår kant, så det lär bli utespelning. Jag skall ägna förmiddagen åt att packa ljudutrustning mm och öva på några låtar, där jag har lite extra att göra.
  Har hunnit med en cykeltur ned till affären, för att få fart på den morgonömma muskulaturen, så morgonen känns inte helt fel.

onsdag 4 juli 2007

Efter regnet


Det blir ett speciellt skimmer över allt efter regnet



Stenblocket ligger mäktigt i trollskogen


 



Naturen gör sitt bästa för att förvända synen på den ensamme vandraren. Är det trollkäringens sköte eller....


Jag kan meddela att jag hittade sommarens första kantareller i dag.

tisdag 3 juli 2007

Liebryne och smultron


Så här bor jag just nu, på ett smultronställe.


Jag var in på ÖoB på morgonen för att köpa papper och passade på att fråga efter ett bryne till lien. Det visste den unge mannen i butiken inte vad det var för något. Det ger perspektiv på tillvaron.
  Om smultronen skall trivas skall hagarna betas eller slås med lie som förr, när det var ängsslotter. 
  I kväll Allsång på Skansen, en annan sorts smultronställe. Sen blir det Morden i Midsommer. God kväll.

Lena Granhagen igen

Dagens sommarvärdinna Lina Sjöberg hade haft den goda smaken att bjuda in Lena Granhagen som gäst för att läsa ett kapitel av Sara Lidman. Och så fantastiskt som hon läste och vad härligt att höra henne igen. Av det unga glittret, som ramlade ned till Stockholm och förgyllde Stadsteaterns och andra scener där någon gång på 60-talet, av henne har naturligtvis blivit en äldre dam med hur mycket erfarenhet som helst att ösa ur. När hon nu tog fram sin genuina norrlandsdialekt blev det perfekt för den här texten.
  Vi arbetade på samma arbetsplats under tre år då på sextiotalet men på helt olika plan. Hon var den firade skådespelerskan på scenen. Jag arbetade en trappa ned i snickeriet, men satt alla lediga stunder dold i salongsmörkret och följde repetitionerna.

 

Speciellt minns jag när Stadsteatern 1965 hyrde in sig i Lilla Teatern, granne med Restaurang Tegner, och spelade Sandro Key Åbergs "O, en samling scenprator". De framfördes av en fantastisk ensemble med Olof Thunberg, Gerd Hagman, Nils Eklund, Lena Söderblom, Håkan Serner och Lena Granhagen. Jag var med och snickrade ihop dekor och rekvisita åt dom och det är klart man var förälskad, hon var ju bara fem år äldre, men naturligtvis helt ouppnåelig. TV borde hylla henne med ett program nästa år, då hon blir 70, och visa något av allt hon gjort under ett halvsekel på scenen.

Sommarmusik

Jag lyssnar just nu på Sommarprogrammet på P1. Eva Dahlgren sjunger och hon låter precis som Maria Möller när hon härmar Eva Dahlgren. Det är skickligt  -  av Maria Möller.

söndag 1 juli 2007

Morgonrunda


Den stora blåklockan står nu vackert i dikesrenen.

Vi behövde röra på oss helt enkelt, både för kroppen och själen. Det blev långa byrundan. Kroppen vaknar och huvudet klarnar. Man ser detaljer man inte sett förr, både rent bildlikt och i omgivningen. Det kan vara ljuset som faller på ett visst sätt över landskapet eller bara att ett fält har ändrat färg och lyfter fram någon form, som har funnits där hela tiden. Det kan vara en insikt om hur man skall förfara i ett knivit ärende. Promenera mera!



Så här elegant gör Edsbro hembygdsförening reklam för sin hembygdsgård. Rospiggar förstår sig inte riktigt på det där med marknadsföring.



En vy längs gamla stockholmsvägen