Nu har dom självläkande krafterna verkat medan jag åt min frunch och plötsligt gick det att ladda ned igen. Kasper gör mig ofta sällskap på skrivbordet i värmen under bordslampan. Här vilar han huvudet met ett gammalt vishäfte från "Gamla glada tider". I bakgrunden ser man en kanotstäv på väg ut på Gisen, ett sommarminne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar