Elegi över en dödad ek

De värsta farhågorna besannades, TV-eken fälldes tidigt i morse efter en nattlig operation med avspärrningar av området. En mycket liten människa har lyckats manifestera sin makt och sin korta stund på jorden genom att fälla en månghundraårig ek, som många människor, av många olika skäl, ville bevara och som hade kunnat stå kvar och leva i flera hundra år till. Han valde att döda istället för att vårda. Vi får vara glada, att han inte jobbar inom äldrevården. 
   Björn Embrén som var huvudansvarig för fällningen, må förtäras inifrån av skam. Gamla ekar ruttnar inifrån. Skillnaden är, att gamla ekar behöver inte skämmas, de bara står där och bygger nya lager av frisk ytved, ring för ring, till en allt tjockare stam, som bär upp kronan. Det var detta Björn Embrén vägrade lyssna på, när oberoende arborister förklarade det. Fler var på väg från Göteborg denna dag, för att undersöka trädet, men hann aldrig fram, innan Embrén satte sin plan i verket. Han kommer att bli ihågkommen som "han som fällde eken", och det är inget äreminne. Det är en skamstämpel.
   Detta företag underbyggdes av rena lögner inför media, som senast har spritts vidare av SvD, att trädet skulle vara dött. Frågan är kanske, om Björn Embrén går någon annans ärenden och vem det är, i så fall ? Som svar på min vädjan till Länsstyrelsens naturvårdsenhet fick jag i dag följande mejl:

"Du har hört av dig till Länsstyrelsen med en begäran om att Länsstyrelsen ska skydda TV-eken (Radiohuseken) som naturminne. Länsstyrelsen har tidigare fått in en begäran om att skydda eken som naturminne, och konstaterat att frågan om ekens framtid är en kommunal angelägenhet (se bifogad fil). Eftersom eken nu är fälld föranleder detta inte någon åtgärd från länsstyrelsens sida.

Med vänliga hälsningar

Stefan Henriksson

Enheten för naturvård

Länsstyrelsen Stockolm"

Någon bifogad fil fick jag inte, men nästa fråga blir då, vad skall vi ha Länsstyrelsens naturvårdsenhet till? Den skall väl vara överordnad kommunen? Man frågar sig vad dom bär upp lön för och vilkas ärenden dom går?

På denna länk kan ni höra och se trädets eget vittnesmål om hälsotillståndet:http://www.youtube.com/watch?v=BDFsCIu7Hrc&list=HL1322232134&feature=mh_lolz

Man får de svar man frågar efter

Om man har utgångspunkten, att här vill jag dra fram ett spårvagnsspår och här står ett träd i vägen, hur får jag bäst bort det? Då skaffar man sig, med alla tillgängliga medel, de experter man behöver för att stödja denna idé. Sen kan man med detta "expertunderlag" sprida rena lögner via TVs nyhetsprogram för att rättfärdiga sitt handlande.
   Om man i stället tar som utgångspunkt, att bevara detta fantastiska gamla träd, då skaffar man istället fram de experter som understödjer detta och som kan ge konstruktiva förslag till hur man ordnar det. Sen tänker man ett varv till hur den önskade spårvägslinjen skall dras istället, så att eken kan stå kvar oskadd, så som belutades 1956.

   Uppenbarligen går det ju t.ex. att ha Oxenstjernsgatan bilfri, eftersom man nu haft den avstängd i flera dagar. Då kan man dra spårvägsspår längs trottoarkanterna, där bilarna tidigare har kört. Om inte det fanns ett bakomliggande syfte hade aldrig den här eken kommit i fokus som någon trafikfara, utan stått där i godan ro. Det finns massor av annat i Stockholms trafikmiljö som är långt farligare. Bara att gå över gatan på ett övergångsställe utgör en större risk än att du skulle få en gren i huvudet från eken, speciellt som den står i mittenrefugen, där man av naturliga själ inte behöver vistas.

   Att eken helt nkelt skulle falla p.g.a. rotröta motsägs av två saker, dels att eken inte alls är död, som påståtts, utan i högsta grad levande och har burit en stor lövkrona i sommar. Dels står själva stammen i en två meter djup murad brunn, som kommer att förhindra att den faller. De stora grenarna bär upp varandra genom de stödvajrar som monterats vid tidigare vårdinsatser, då målsättningen var att rädda trädet. Låt oss hoppas, att den målsättningen åter skall bli rådande och att man i stället avsätter olämpliga personer i Trafikkontorets ledning.

   Sen är det ju märkligt att man kan driva den här frågan utan politiskt underlag om ändring av gatubilden. Dags att Stockholms politiker lyssnar in folkopinionen.

Slaget om TV-eken - en upprepning av Almstriden för 40 år sedan.

I kväll eller i natt kan slaget om TV-eken stå på allvar, då Mats Frey på trafikkontoret har meddelat att eken skall fällas mot folkets vilja och polisen har börjat spärra av området, för att folk inte skall kunna ta sig dit och förhindra att så sker. Detta är ett enögt och maktfullkomligt beslut byggt på lögner och falska påståenden. Eken sparades vid gatudragningen 1956, genom en förståndig  gatuingenjör och dåvarande stadsträdgårdsmästaren Holger Bloms försorg. Oberoende arborister motsäger påståendet att eken är döende och menar att den kan leva i hundra år till. Att den inte är död kan vem som helst se med blotta ögat, då alla grenar utom en har burit löv denna sommar.

Ett tidningsuppslag från 1957

   Med sina närmare tusen år på nacken är TV-eken ett levande monument från en tid, då Gärdet var fri natur och en plats dit människor kom för jakt och rekreation. Den fyller en fantastisk funktion som historieberättare, för den som har förmågan att lyssna, och som levande skulpturalt monument i stadsbilden, för den som har möjlighet att se. Inget av dessa förmågor tycks Trafikkontorets Mats Frey vara begåvad med.

Med SJ i törstens tecken

Att resa med SJ kan vara både angenämnt och skrämmande. Resan ned till Göteborg gick med gammalt hederligt tåg, med dörrar och fönster, som man kunde öppna själv utan elektricitet, och med åtminstone en kiosk att köpa fika i, även om man sen måste balansera fikat genom två vagnar till sin egen plats.

  Men hemresan i dag gick med ett sånt här nytt tvåvåningståg, där det är rena slumpen om något fungerar med elektroniska displayer, elstyrda dörrar och fönster som inte går att öppna för hand. Skulle det bli elstopp så kommer man varken ut från toaletten eller från tåget.  

   Dess värre då, om det inte finns något att dricka för passagerarna. I dessa tåg finns endast automatkaffe och automatdricka, men på det tåget jag åkte med var båda automaterna trasiga, så ingen dryck fanns att tillgå för passagerarna under den ca fem timmar långa resan från Göteborg till Stockholm. Hur är detta möjligt? Hur kan det tillåtas att bedriva trafik, om man inte kan förse passagerarna åtminstone med vatten? Vad händer om något oförutsett inträffar, som det gjort vid flera tillfällen det gångna året?

  I gamla tåg fanns en enkel vattenkaraff i en hållare på vägen och pappersmuggar, så man kunde servera sig själv. Vad var det för fel på det? Dagens resa slutade lyckligt, men jag kommer noga att se efter, vad för sorts tågsätt jag får biljett till, om det åter blir aktuellt att ta tåget. 

Jag råkade bläddra i en gammal Frödingantologi och fann där denna fina illustration till dikten Spelman i Hopmansbol. Den är gjord av tecknaren Gunnar Lindvall. (1896 -1960) Han var tydligen självlärd, men jag tycker den är så känsligt tecknad och passar så väl till dikten som börjar: 

 Jag är väl ej så fattig,

så fattiglapp ändå,

fast hästen min är spattig

och stugan si och så,

ty det blir rikt i Hoppmansbol,

när jag drar på med min fiol

en polska eller två.



Gamla kasettband får nytt liv

Jag har i min ägo några hundra gamla kasettband i olika musikgenrer. De som är mest intressanta är folkmusikdokumetationer, som snart blir oanvändbara, därför att eftervärlden inte kommer att ha tillgång till fungerande bandspelare. Nu har jag via ett litet gartisprogram till datorn fått möjlighet att överföra och redigera dessa band till datafiler och har just påbörjat detta arbete. Där fanns ett par pärlor, som jag nu har prioriterat och lagt ut på YouTube för den initierade kretsen. Det är ett par låtar med spelmannen Mosse Fridolf Jansson från Singö. han var båtbyggare, instrumentbyggare och spelman och han spelade både fiol, nyckelharpa och dragspel. De två förstnämnda instrumenten finns representerade hittills, men jag har för avsikt att lägga ut flera låtar, som visar vilken skicklig spelman han var.

http://www.youtube.com/watch?v=YBBRj1mRGxc

Kvällspromenaden

Efter en dag i trädgården gick jag kvällsrundan i skogen för att se om där hänt något sen sist. Solen stod lågt och nådde inte markytan, men när jag kom upp på åsen var plötsligt "kuskbocken" strålkastarbelyst. Den där grenformationen har jag tittat på många gånger och nu kom den verkligen till sin rätt, någon minut innan solen bytt focus.

 Uppe ifrån röset var det den här lönnen som propsade på uppmärksamhet. Och i "Aspkyrkans" valv nåddes bara de översta grenarna av kvällssolen.

 

Snart blir det snubbeldunkel på skuggsidan av åsen.