Jag lämnade den här sidan åt sitt öde, då man började införa reklam mellan mina inlägg. Det störde mig lika mycket som reklaminslagen mitt i filmerna på TVens reklamkanaler. Nu har samma sak uppstått på min andra blogg, så vad göra? Jag hoppas på bättring här.
Årets första månad har till en del ägnats åt släktforskning, det vet ni som klickat över till min andra blogg. Jag har befunnit mig mycket i det tidiga 1800-talet och är nu vid mitten av 1700-talet. Det har varit en resa bland torpstugor i Sörmland, på Öland och i Småland, där jag själv är född men inte trodde att jag hade några rötter.
Nu blev det ändå där jag hamnade, bland småbrukare, torpare och mjölnare i socknarna Ljuder och Tjureda. Det är namn som man känner igen från Vilhelm Mobergs utvandrarepos och den bilden som framträder ur de gamla kyrkoböckerna talar sitt tydliga språk om varför så många tog steget att utvandra. Det är fattigdom, hög barnadödlighet och slit för överlevnaden.
Jag såg själv som barn, på fytiotalet, hur man som småbrukare fick slita för att få ut något av de steniga tegarna. När vår granne farbror Pettersson gick och sådde för hand, gick tant Signe efter honom med en kvast och sopade ned dom sädeskorn som hamnat på stenarna, så att de kom i jorden och kunde gro. När jag senast besökte bygden växte hög planterad granskog på den marken, som en gång gav brödföda.
Nu känner jag längtan till sommaren och att få besöka de platser jag funnit att min släkt har levat på. Jag vill se vad som finns kvar av torpgrunder och byar, där de bodde. En del namn har säkert fallit i glömska och andra har ändrat namn. Jag goglade på skoj på "Grisnäs herrgård", ett av de namn jag stött på i husförhörslängderna. Det heter numera "Grimsnäs", som kanske klingar något vackrare, och herrgården fungerar numera som Ljuders vandrarhem. Så det lär få ett besök framöver.
