Cykelvägar

Bilen skall till verkstad 12 km bort och jag tänker stoppa in cykeln i skuffen för att kunna ta mig hem. Jag har gjort den trippen förr och det har gått bra. Det är kanske mer trafik nu bara i semestertid och den här vägen är inte byggd med tanke på cyklister. Där finns det hur mycket som helst för våra politiker att göra. En investering på cykelvägar runt alla tätorter skulle vara en vinst på alla plan, för folkhälsan, för sjukvårdskostnaderna, för turismen och för massor av arbetstillfällen, som skulle skapas. Med de förutspådda höjningarna av bensinpriserna skulle cykeln bli ett alternativ för många, om det fanns säkra cykelleder mellan närliggande centra.

Jobb igen.

Plötsligt ramlar det in jobb både i verkstan och ett statistjobb för SF, med två timmars intervall. Det är ofta så tycker jag. Det kan vara tyst ett par tre veckor och sen kommer det flera saker samtidigt. När det gäller spelningar skall det ofta vara på samma dag dessutom, så att man blir tvungen att tacka nej till nåt, vilket alltid är tråkigt.
  En gång lyckades vi pressa in tre olika speljobb samma dag med olika program. Det sista var sent på kvällen för ett konferensgäng, som var bra i gasen, hörde vi från matsalen. Vi trodde att det skulle bli svårt att få tyst på dom, men det blev en jättebra spelning. Dom hade pratat av sig och satt som ljus och lyssnade och var verkligen med.
  Nu fick jag i alla fall  fara iväg i dag och hämta flera renoveringsobjekt från ett och samma ställe och mer fanns det när det här var klart. Jag har gjort jobb åt dom tidigare som utföll till belåtenhet, så det kändes bra.
  Statistjobbet blir i svinottan en dag i nästa vecka, för att vi skall hinna filma i lokalen innan dom skall öppna för allmänheten. Vi skall vara ett gäng gubbar som spelar schack. Verkar överkomligt svårt, om  man säger.

Cykeltur

Måste få fart på cirkulationen i benen på morgonen och i dag var vädret mycket lämpat för en cykeltur. Var också nyfiken på om kantarellerna kommit upp på mitt hemliga ställe. Den gamla grusvägen bort förbi masugnen är perfekt att cykla på med fint tillkörd grusbana och med omväxlande skog och ängsmarker. Några kantareller blev det inte denna morgon men väl några bilder. I morgonljuset står den gamla ladan som en siluettbild från förr.

Inne i skogen vittnar en förfallen gärdesgård om forna tiders djurhållning. Här är alltså en ägogräns som snart blir svår att upptäcka.

Dom här har jag plåtat förut men i helt annat ljus.

Den gamla masugnen, den enda kvarvarande i Stockholms län, är en av ortens sevärdheter. Molnet gör att det ser ut som om den är i gång. I bakgrunden syns det lilla museet, där det är visning i helgerna och onsdagkvällar. Den kommande onsdagen krockar det med vårt musikprogram på hembygdsgården. Det är samma förening som står för båda arrangemangen, så man kan fundera hur dom tänker. Några av dom äldre tycker inte masugnen är något hembygdsföremål, för den byggdes ju av valonerna. En något märklig inställning kan man tycka. Att dom kom hit och skapade arbete i bygden bortser man ifrån.

Utflykten

Klockstapeln i Lohärad

Det blev en kombinerad affischerings- och upptäcktstur. Jag åkte visserligen vägar jag har åkt många gånger, men jag stannade till vid den röda brandbilen öster om Finsta, som jag jämt åkt förbi tidigare. Uppe i den gamla kvarnen finns bl.a. massor med böcker och skivor till vrakpriser och jag kunde ju inte låta bli att gå in och fynda lite för ett par hundralappar. En stor fotobok, ett par antikvariatsböcker, en LP med Sven Bertil Taubes Bellmantolkningar och ett par CD-skivor med gammal jazz. Här kan man med andra ord fynda. Man kan också köpa vackra mattor och glas. Ett semestertips så gott som något.

Fotografering

Jag blir så glad när någon uppskattar mina bilder. Jag har fotograferat sen jag var barn,  först med min fars lådkamera, sedan med egna, som jag fick köpa för surt förvärvade slantar. Ett av mina yrkesval hade kunnat bli fotograf, om jag bara fått stöd för det av min far. Men det var alldeles för osäkert. Tids nog blev jag ändå buskreporter åt såväl Norrtelje Tidning som UNT och fick använda min kamera mer proffessionellt.
  Men det är först nu jag har funnit ett medium där jag omgående kan få mina bilder publicerade utan att det kostar skjortan. Den digitala tekniken ger ju också sådana möjligheter, även om jag inte är någon vän av den i alla sammanhang. Att sköta TVn och videon har ju blivt ett elände sedan det digitala infördes. Och inte är det bättre med rutiga bilder än randiga.

Detta är en sida ur mitt första fotoalbum från 1956. Bilderna föreställer min yngsta syster och grannens pojk. Han är numera en av Väddös få kvarvarande mjölkbönder, med kosafari för stadsbarn som aldrig sett en ko. Han driver dessutom Väddö gårdsmejeri med egen osttillverkning. Väl värt ett besök.

Liv eller död

Finns det något mer sorgmodigt än en gammal igenbommad affär, som en gång var allmän samlingspunkt och förmedlare av alla slags livsmedel. Nu kunde dom lika gärna sätta upp skylten "Döds" ovanför porten.

Bildsvit från Skebobruk

På morgonens affischeringsrunda besökte jag bl.a. Skebobruk och kände mig plötsligt lite som turist, fast jag bara var i grannsoknen. Där är väldigt fint och jag kan rekommendera ett besök. Här nedan ett bildplock från morgonen.

  Där finns herrgården med sin konferensanläggning och matservering, där finns ett mycket fint litet bruksmuseum, där finns en Pub med levande musik ungefär varannan vecka. Där finns några få gamla byggnader bevarade från brukets storhetstid, och genom samhället rinner Skeboån, som en gång gav kraft till brukets hammare. Den används numera mest som kanotled. I Skebobruk hålls speciella fester med utklädning och kräftgång och den 21 juli är det hemvändardag. http://www.skebobruk.nu/ 

Kungsljusen blommar i åkanten