Skeppsta
En alternativ herrgårdshistoria.
Under ett och ett halvt år 1928 - 29 arrenderade min morfar Karl Emil Eriksson trädgården på Skeppsta under mycket usla villkor. Min mor och moster har berättat: "Här trodde Karl Emil att det skulle bli bättre, för han skulle få 25% av försäljningen. Problemet var, att det fanns ingenting att sälja, ty trädgården var väldigt nedgången, så han fick börja med att plantera hallonbuskar och annat som skulle kunna ge inkomster så småningom. Den dåvarande godsägaren var nyrik, men han var så snål, att han höll på att åka på stryk av arbetarna på gården, då han demonstrativt stod och viftade med en sedelbunt framför näsan på dem ute på gårdsplanen, sedan han nekat dem högre lön.
Min mormor Hilma skulle hjälpa
till att få inkomster till den egna familjen, genom att laga mat åt två matlag med arbetskarlar, då man
höll på att renovera herrgården. Detta skulle bekostas av godsägaren, men hon fick inte pengar så det räckte till. ”Ge dem
falukorv, det är billig mat”, sa godsägaren, men hon tyckte inte att hon kunde
servera dem det varje dag. Hilma blev istället helt utarbetad, deprimerad och
inlagd på sjukhus under en längre tid. Äldsta dottern, min mor Irma, som då var 15 år gammal, fick istället ta över mathållningen, men behövde då bara ha ett lag med karlar att utfodra.
Irma fick senare 1930-31 arbete som växeltelefonist på Skeppsta, sedan den
övriga familjen flyttat till en annan gård, för att försöka finna bättre livsvillkor.
Trädgårdsmästarfamiljen bodde i det vita huset i bakgrunden, som nu ser nyrenoverat ut.
Statarlängorna vid Skeppsta sådana de ser ut i dag.
 |
| Mangårdsbyggnaden håller även i dag på att renoveras |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar