Rastlöst resande i Sverige

 Varje gång jag tar en tripp ut i vårt vackra land med bilen, slås jag av två saker. Det ena är, att det ofta är dåligt eller ogenomtänkt skyltat. Det andra är, att det finns alldeles för få rastplatser längs de större och medelstora vägarna. Jag vet inte hur planerarna tänker, men kanske är det så här: "Här behövs väl ingen rastplats, för det är ju så nära den här staden."
   Men om man är på långfärd, så vill man kanske inte in och trassla i städerna och ta tid, utan bara göra ett stopp för egen matsäck och toabesök. Då spelar det ingen roll hur nära eller långt det är till något annat, bara att det är en vacker plats, där man t.ex. kan njuta av en utsikt, som man annars bara rullar förbi. Det finns massor av sådana platser, som jag passerat och tänkt: "Här skulle det ha varit en rastplats."  
   Nu blir man ofta hänvisad till en P-plats intill vägen, med trafiken susande förbi alldeles för nära eller att helt enkelt köra in på en skogskörväg.  Men då måste man först ligga och lusköra i kanten, för att hinna se möjligheten. Detta ger dålig trafiksäkerhet och trötta förare, som kör alldeles för länge utan rast.
   På många av de rastplatser som finns behöver det också röjas. Där kanske fanns en utsikt när platsen anlades för tjugo år sedan. Men den är sedan länge dold av en tät lövvegetation, som behöver röjas undan. Det kunde ge utmärkta arbetstillfällen för arbetslösa ungdomar.