söndag 6 juni 2010

Filmscener och sång bland kollegor

Fredagen bjöd på två speciella upplevelser. Dels fick jag se en av de filmer jag agerat i för Mediainstitutet och det är ju både intressant och förfärande. Intressant för att se om agerandet håller och det var dom ju nöjda med, så det får jag vara också. Förfärande för att man så tydligt ser att man åldrats, på det sätt som andra människor ser en. Självbedrägeriet är ju ett utmärkande drag hos många av oss på den fronten.


Den andra upplevelsen var Samfundet Visans Vänners vårfest med temat "Litterära visor" och Gunnar Turesson. Vi var fyra stycken som medförde lutor. Tre kunde spela på dom, jag bara ackompanjerade mitt eget framförande av ett par visor. De här programkvällarna inom samfundet är lite speciella såtillvida, att man ju aldrig vet i förväg hur programmet kommer att se ut, även om temat är givet. Många vill medverka men ingen har koll på vad som kommer att framföras av vem. Det får till följd, att de som får vänta ett tag kanske inte alls kan framföra det de helst ville och förberett bäst, därför att någon annan redan valt att framföra just den visan.
  Det
är ju i sig alltid svårare att sjunga inför kollegor än inför en mer allmän publik, och i den här ovissheten skapar det ytterligare nervositet. Själv känner jag mig därför sällan nöjd med mitt framträdande just där. Till det hela bidrar även, att man med givna teman ofta får söka en ny repertoar, eller sådant som man kanske inte har haft aktuellt på ett tag och det tar tid innan texter och harmonier sätter sig, så att de självklart kommer när de ska.
  Kvällen bjöd emellertid på många fina framträdanden, där det inte var några tveksamheter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar