Vinterklimat

Nu faller snön över Roslagen och landskapet förvandlas. Utblicken genom fönstret blir ljusare, men vi längtar efter sol. Söndagen var ett undantag denna märkliga vinter. Jag vandrade i staden som badade i solljus, om än från en mycket lågt stående sol. Det var som en vårdag i april, gräsmånaden. Se bilden ovan av tehuset och almarna i Kungsträdgården den 20 jan 2008.
  Apropå den lågt stående solen; Jag tycker den har haft ovanligt svårt att nå ovanför trädtoparna denna vinter, de korta stunder den har varit framme. Då har jag tänkt så här: Kanske jorden har kantrat en smula, utan att nån har tänkt på det.
  Det är klart det finns folk som håller reda på sånt och mäter kontinuerligt, men dom kanske har varit sjuklediga eller nåt och under tiden har isen vid polerna smält fortare än på länge och förvandlats till vatten, som sprids jämnt över jordens yta. Det måste ju förändra tyngdpunkterna och balansen och en ytterst liten förändring av jordens läge måste få väldigt stora konsekvenser som skyndar på klimatförändringen.
  Det var väl en barnslig tanke, men tänk då på sagan om konungens nya kläder. Och förresten; Hur kan man mäta en sån sak utan ha någon fast punkt utanför att utgå ifrån? Men håll med om att solen står lågt. Det kan man ju se bara den visar sig.
   I TVs morgonsoffa satt en av deras experter och berättade om vilka arter som mår bra eller dåligt av den här klimatförändringen. Granen mår dåligt i sydsverige. Den blir sjuk och blåser omkull. Men man fortsätter att återplantera gran därför att industrierna är uppbyggda för att ta hand om gran. Trädgränsen flyttar uppåt i fjällen och skapar problem för vissa djurarter och för rennäringen och turistindustrin. Det behövs nytänkande på många håll.
  Jag välkomnar dagens snöfall, för nu kan jag dra hem veden på kälken.