I morgonens halvdvala drömde jag att vi var på promenad, sambon och jag, i en park där marken var täckt av bruna löv. Men alla löven hade några svarta fläckar. När jag tog upp några löv i handen såg jag, att det svarta var olika ord som stod på löven. Så kom en vindby och blåste iväg dom bort genom parken och jag sa: "Jag skulle ha haft en korg att samla in alla förflugna ord!"
Det kom mig att tänka på en vers av Alf Henriksson:
Ett ord som en människa fäster sig vid
kan verka i oberäknelig tid.
Det kan framkalla glädje till livets slut,
det kan uppväcka obehag livet ut.
Ja, det påverkar livet på jorden.
Så slarva inte med orden.
Tittar in för att tacka för dina kommentarer hos mig och tackar också för dina vänliga ord om att min blogg är trevlig. Det tackar man för!Önskar en trevlig kväll.
SvaraRaderaHej,tack för din snälla kommentar:)Så vackert du har skrivit om orden och så sant..Ha en fin dag! :)
SvaraRadera