Om åldersdiskriminering

Min farfars far, en storbonde i Björnome.                       Jag agerande Stins i SVT-serien "August"

Jag lyssnar på Ludvig Rasmussons ”Åldersupproret” som ljudbok och finner den både roande och tankeväckande i många avseenden. Trots att den har femton år på nacken känns den helt aktuell. Eftersom jag själv är på mitt sjuttiofemte år, så känner jag igen mycket av det han skriver om, åldersdiskrimineringen i Sverige och hur man bemöts av den yngre generationen. Det är ju mycket påtagligt, hur äldre människors erfarenheter inte tas om hand i vårt moderna samhälle, hur man tror att det bara är ungdomen som skapar framgång, både inom politiken och näringslivet. Något har hänt sedan tidigare generationer, som bodde på landsbygden och var beroende av varandra.

   Inom politiken blir det ju extra tydligt, eftersom partiernas företrädare oftare figurerar i TV-nyheterna än vad företagsledare gör. Många gånger undrar jag hur dessa unga beslutsfattare kan veta något om vad deras beslut kommer att få för konsekvenser för gemene man, eller hur de över huvud taget har hunnit med att studera det samhälle de är satta att förvalta. Jag undrar om ungdomskulten började med president Kennedy, men kom av sig i USA efter mordet och levde kvar här. Yngve Holmberg lanserades ju som en ”svensk Kennedy” när han blev ledare för Högern.

   I andra kulturer ser man upp till de äldre och drar nytta av deras visdom och behöver inte göra alla fel en gång till. Sverige är extremt på att kategorisera människor så att olika åldersgrupper och människor med annan etnisk bakgrund lever i skilda enklaver och inte möts på ett naturligt sätt, annat än i vissa kulturella sammanhang som körsång och folkmusik. Det ses som marginella företeelser, trots att körsång är vår näst största folkrörelse och folkmusiken lever ett mångfacetterat liv i skymundan för massmedia. En del av grunden till det utanförskap och gängbildningar som nu växer fram i olika områden ligger i denna kategorisering och ålderssortering. Det saknas äldre förebilder som säger ifrån och lär de yngre hur samhället skall fungera.

   Att en sjuttiofemåring har en egen blogg och är aktiv på Facebook ses som lite udda och ovanligt. Det finns ett gammalt citat från Blandaren, som väldigt väl beskriver hur äldre ofta bemöts ”med överseende” i vårt svenska samhälle. Det lyder så här:  ”Man skall inte divla med gammalt folk, man skall säga: ”Kan hända de’  ja!” Och sen går det som det går också!