tisdag 21 februari 2012

Minnen från en uppvaktning 1983

 Året är 1983. Min käre morbror Erik har fått reda på, att gamle Emil Emretsson i Idre skall fylla 85 år. Det vore kul att åka upp och uppvakta på högtidsdagen. Jag beslutar att ta med mig sonen Emil och Erik och fara dit.
   Erik kommer med tåget från Göteborg till Borlänge, där vi plockar upp honom med bilen. Erik kör inte själv utan fungerar som kartläsare.
   Emil har låtit meddela, att han inte tänker sitta hemma och vänta på uppvaktning. Han kommer att vara vid en speciell tjärn och fiska den dagen, men vi är välkomna dit. Erik har fått instruktioner hur vi skall hitta. Vi anländer efter en dagsresa i regnväder längs en smal skogskörväg. Vid vändplanen står Emils bil, så vi har kommit rätt. Vatten skymtar mellan träden, så tjärnen är inte långt borta.  

Vi tutar i bilhornet och efter en stund kommer Emil knallande med spöna i handen. Just då rullar ett kraftigt åskmuller över skogen, som en salut för jubilaren, och regnet upphör.
   Efter lite språkande om resan gör Emil upp eld, utan något som helst besvär, trots att allt omkring verkar regnsurt.
   Emil är gammal flottare och skogskarl, en hedersman som är aktad i bygden. Han har en härlig humor. Det var av honom vi fick lära oss fiska bäcköring och harr i åarna norr om Idre.
   Erik och Emil fann varandra som fiskekamrater för många år sedan. Då bodde Emil i Storbo, nära den norska gränsen och jag fick följa med dit första gången då jag var femton år. Nu är min egen grabb tio och här för första gången. Nu bor Emil och Amanda nere i samhället, men de har också en liten säter en bit upp på Nipfjället. Amanda är hans andra fru, som han fann efter pensionen, när hans första fru dog.
    Emil kokar bjudkaffe över brasan där ute i skogen och vi dricker det under samtal om gamla minnen och möjliga fiskeplatser under vårt korta besök. Det blir första gången min Emil får prova på bäckfiske, men riktigt vildmarksliv hade vi hunnit träna lite på Sörmlandsleden tidigare på sommaren.

                     


Innan vi far hemåt gör vi avskedsvisit nere i byn, fr.v. Erik, Emil, Emil och Amanda. Den yngre av Emilarna är i dag 38 år, de andra är blott minnen.

Åter till fjällen

Låt oss vandra som förr över stigarnas barr
mot fjärran och lockande mål.
Låt oss trampa på myrarnas gungande starr
med ängsull vid dysvarta hål.

Låt oss tända av töre ett pyrande bål
vid myrhalsens mossblöta kant
och dricka vårt kaffe ur rykande skål
och lyssna till myggens diskant.

Låt oss stanna där frostpinad granskog står mörk
med torrakor vridna i grått
bak ridåer av knotig och vitstammig björk
när vår gräsmjuka bäckstrand vi nått.

Låt oss följa den uppströms där skuggan står ljum
över strandbrinkens videgrå band
och svänga vårt spö över forsande skum
i minnets förtrollade land.

En dikt av Erik Höglund

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar