Om kärleken till träd.

"Det var ju i alla fall bara ett träd". Så ungefär har flera kommentarer låtit efter fällningen av den månghundraåriga eken utanför Radio- och TV-husen, senast i Åsa Lindeborgs krönika i AB. Så kan man naturligtvis se det, men det rymmer mycket mer än så.

   Det finns träd, som bara är ett av många likadana träd i skogen, likaväl som det finns träd som blir betydelsefulla individer, träd som har något att berätta, träd som har ett utseende utöver det vanliga och fyller sin plats i miljön både rumsligt och som profiler, träd som blir gamla och vördnadsbjudande, precis som det finns människor som sticker ut ur mängden och blir profiler och som man beundrar av olika orsaker och som man respekterar på ett särskilt sätt. Det är när de människorna går bort, som det blir tidningsrubriker och återblickar. Det är när sådana träd fälls, som människor reagerar och känner sorg, och det med rätta. Utan de profilerna blir samhället fattigt.

   På gamla gårdstun stod ofta ett vårdträd, en stor ek, alm, lönn, björk, ask eller bok, som man kunde sitta inunder vid trädgårdsmöbeln och samtala i kvällningen. Det stora trädet andades lugn och trygghet.

   Den verkliga kärleken till stora träd kanske bara den kan känna, som haft en trädkoja eller i alla fall vågat klättra upp i dem, som har suttit i dess krona och låtit sig vaggas av vinden. Jag är en av dem och jag tänker framhärda i min kärlek till stora träd, träd som fått leva till vuxen ålder. Därför sätter jag mig över de hånfulla kommentarerna och fortsätter att tycka att det var ett skamligt företag att fälla eken på Oxenstjernsgatan.

   Det som upprört i detta fallet är det falskeliga förfarandet, där man döljer den bakomliggande orsaken till trädets dödsdom. Om man ser ett stort grönskande träd med stor lövkrona, då är normalt sett inte den första tanken som infinner sig, att det där trädet är säkert dött, så det tar vi bort. Den tanken måste ha fötts på annat håll och av annan orsak. Den som tänker den tanken och besitter makten kan sen manipulera situationen precis som han vill, för att fullfölja sina syften och verkställa dödsdomen. Men det vore bättre om man klart redovisade skälen.

  Trädets kondition har både före och efter fällningen bedömts helt olika av olika experter, beroende på vilket läger de tillhört. Skillnaden är, att den ena sidans experter får betalt för att stödja en tes medan den andra sidans gör sin bedömning ändå och för trädets talan. Till och med i efterspelet, då allt är för sent, fortsätter trädfällaren detta spel genom att visa upp ruttna delar för pressen.

   Men vi har ju också sett grenar med friska snittytor och själva stubben uppvisar en övervägande procent frisk ved. Att ekar är ihåliga är inte ovanligt, de växer ändå och blir väldigt gamla. Det finns uteliggare som är tacksamma för det. Träden blir deras hem.

   Man kunde alltså välja att fria eller fälla. Om det inte är utom allt tvivel bevisat brukar man fria. Så gjorde man inte den här gången. Man fällde eken. "Utan tvivel är man inte riktigt klok!" sade Tage Danielsson.