Nåja, jag bor ju inte där längre, det var länge sedan. Men det blev ju några år, så Stockholm känns ändå väldigt hemtamt, när jag kommer dit. Men nu i sommarsolens glans, när det ibland är långt mellan varven, då känner man sig lite som turist.
Inkommen med buss tar jag en nostalgifika på Östra stations gamla café och får på så sätt även, via kod, tillgång till en städad toalett. Buss 43 från Odengatan till Söder blir rena sightseeingturen. Jag kliver av vid Slussen och promenerar till Mariatorget. På strömmen ligger ett jättefartyg, som om det skrytigt ville visa, vem som är störst.
Upptäcker att jag klätt mig alltför varmt, då det bara var tio grader när jag for hemifrån. Går ned i Slussengallerian och köper en kortärmad sommarskjorta på rea. De tror sommaren är slut. Ber att få sätta den på mig direkt och tar de andra kläderna i kassen. Den invandrade expediten ler åt den svettiga farbrorn.
Efter en gallerirond på Hornsgatspuckeln tar jag en svalkande promenad längs strömkajen och intar sedan lunch vid tehuset under almarna, 40 år efter att de var dödsdömda. Jag var där då också. Undrar hur det hade sett ut nu, om inte folket hade sagt ifrån den gången?
Man kan fundera över, varför den T-banestationen inte heter Östra station, när det är en knutpunkt för tåg- och bussförbindelser österut? Men det ligger helt i linje med SLs andra märkliga informationstänkande, där te.x. bussar med samma nummer kan gå till tre olika destinationer. Snacka om förvirrande. Den här gången hade jag i alla fall kollat upp noga att bussen gick ända hem, så jag slapp bli sittande två timmar i Rimbo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar