En sak som den norske terroristen själv har nämnt i sin dagbok, men som inte hittills har tagits upp i media, är de krigsspel på datorn som ingått i förberedelserna. Han har nämnt det som ett sätt att träna och härda sig för sin uppgift, att döda så många som möjligt. Han lär också vid häktningsförhandlingen ha frågat, hur många han hade dödat och åker sedan därifrån leende i den pansrade jeepen. Det var som att han ville veta hur många poäng han hade fått ihop, dessutom utan att själv bli dödad. Han lever fortfarande i sin spelbubbla.
Om man tillräckligt länge avskärmar sig från omvärlden och bara ägnar sig åt, att på en bildskärm träna att pricka så många mål som möjligt, då kan man förmodligen lättare föreställa sig, att de man sedan skjuter i verkligheten bara är saffagefigurer i ett spel. "Pang, du är död!" Om det då dyker upp ett yngre barn, som inte hör hemma i spelet, kanske man för tillfället kommer till sans och hejdar sig, så som tydligen skett i ett fall.
Det jag vill komma till är, varför inte dessa dataspels skadeeffekter på unga människor debatteras mer? Jag har t.ex. aldrig förstått, varför SVT en gång i veckan skall ha en självutnämnd auktoritet som står och resencerar nya dataspel, utan att det någon gång ifrågasätts om de över huvud taget borde få marknadsföras.
Man borde ånyo göra en ordentlig utredning om dataspelens skadeverkningar för den växande generationen och sedan också våga vidta åtgärder mot detta.
TACK! Jag instämmer helt med dig, Birger! Hur kan vi samtidigt säga att vi måste nedrusta i den verkliga världen när vi är så tillåtande i den virituella??? När ska vi förstå hur stor betydelse detta evinnerliga krigsspelande har i allt som händer?? Man behöver inte vara superintelligent och skriva långa avhandlingar för att förstå att många ungdomar/vuxna blir avtrubbade och likgiltiga inför "dödandet" på skärmen...och finns där sen bara ett uns av personlighetsstörning kan kombinationen bli det vi nu fått se hända... DET BEHÖVS VERKLIGEN EN DEBATT KRING DETTA!!!
SvaraRadera